Guide: Så hittar du en bostad i Uppsala

So sorry, international students! This is a guide in Swedish about different ways to find somewhere to live in Uppsala and I have no plans at the moment to translate all of this to English. If a lot of people would request that, then I think I’ll take the time to translate things… but no one even reads this blogs, so it’s unlikely that someone would ask me that, haha!


Uppsala är tillsammans med Lund, Stockholm, Umeå och andra universitetsstäder en av många som har brist på studentbostäder. Att få tag i något eget som även känns stabilt kan vara svårt. Många får endast tag i korttidskontrakt och får byta bostad flera gånger per termin, andra delar ett korridorrum på nitton kvadratmeter med en vän. Andra, som jag gjorde under min första termin hos Uppsala Universitet, får pendla mellan olika städer och hoppas på att tågen går i tid. Att som ny student hitta någonstans att bo kan vara svårt, särskilt när man inte har någon att få råd från. Därför tänkte jag skriva ihop den här guiden om olika sätt att leta efter ett tak över huvudet i Uppsala (de olika sätt som jag känner till). Om det nu inte är så att den nyblivne studenten(s familj) har råd med en central etta för 2,5 miljoner.

  • Nationer – Alla nationer äger egna studentbostäder (har jag för mig – det är i alla fall majoriteten). De flesta av bostäderna är korridorrum, men de äger även dubbletter, tripletter och studentlägenheter. Om du har stor chans att få en bostad varierar – de flesta nationer räknar antal terminer du har studerat och omvandlar det till ett köpoängssystem, men har du jobbat extra eller hjälpt till på nationen kan man få extra poäng till sin kö och på så sätt komma före andra. Familjer brukar dock få företräde till lägenheter. För att köa till nationernas bostäder måste man naturligtvis vara medlem hos en nation. Man behöver inte vara medlem i en nation som motsvarar sin hemort. Många nya studenter väljer att vara medlem i flera nationer för att öka sin chans att få en bostad och sedan säger upp medlemskapen när de har fått en bostad hos en nation.
  • Studentstaden – Studentstaden är en hemsida där det är gratis att bli medlem. Ködagarna börjar räknas från den dagen du blir medlem. Hos Studentstaden kan man få tag i både korridorrum och studentlägenheter. Man letar själv aktivt genom att logga in och ser vilka objekt som är lediga, anmäler sitt intresse och hoppas att man är någon av de med flest ködagar. Om man är det kontaktar Studentstaden dig via e-mail med instruktioner. Jag har lagt märke till att det är högt söktryck vid terminernas första veckor och avtar något sedan. Det kan vara svårt att få tag i ett rum som ny medlem. I upp till ett år hade jag ingen chans att få tag i ett korridorrum, men jag blev erbjuden en för några veckor sedan som jag var tvungen att tacka nej till. Då var det runt 50 personer i kön. Nu när jag skriver detta så ligger det uppe flera “korttidskontraktbostäder”, d.v.s. bostäder (korridorer) som man får bo i under en begränsad tid. Orsaken till detta är att Studentstaden (som äger bostäderna) planerar att renovera hela området. När? Det är oklart.
    • Kuriosa 1: Jag bor i studentstaden och det är ett fint och relativt tyst område med inte alltför höga hus och gräsplättar att sola på på våren. Nära till flera campus.
    • Kuriosa 2: De allra äldsta husen byggdes 1950! Och renoverades kring sekelskiftet.
    • Kuriosa 3: Uppsalas egna Veronica Maggio sjunger om “Rackarberget”, som ligger i Studentstaden, i låten “17 år”.
    • Klicka här för att komma till Studentstadens hemsida.
  • Heimstaden – Ännu en stad undrar du? Jajamän. Heimstaden äger bland annat korridorrummen i det ökända Flogsta (och andra bostäder i andra städer). Enligt lite olika uppgifter jag har hört från folk så har man “inte varit en riktig Uppsalastudent om man inte bott i Flogsta” och “man lär sig att uppskatta livet när man bor i Flogsta”. En tidigare klasskompis hävdade  att hon blev utskälld av sin brors vän för att hon hade “hoppat över” Flogsta och startade sin studietid i Studentstaden. Där ser man! Heimstaden fungerar lite annorlunda jämfört med ovanstående exempel: här har man inget kösystem. Och inte “först till kvarn” heller. Om man får ett rum i Flogsta beror det endast på slumpen och om man har tur. Objekten ligger heller inte uppe konstant som de gör hos Studentstaden, utan om det finns rum lediga publiceras det på deras hemsida periodvis. När dessa perioder är vet ingen utan man får skriva upp sin e-mejladress när man blir medlem på deras hemsida (medlemskapet är gratis) och sedan klicka i en ruta om att man vill veta när det finns lediga objekt. Finns det något ledigt meddelas detta till dig via mejl – så ha koll på din inkorg under hela dagarna. Något som kan vara värt att veta är att rummen saknar balkong men har eget badrum. Uppsalas kanske billigaste Ica ligger också i närheten!
    • Kuriosa: Flogsta är känt för “Flogstavrålet” som kan höras klockan tio… varje kväll. Då är det allmänt accepteras att studenter kan skrika ut sin ångest. Flogstavrålet har troligtvis spridit sig vidare till bland annat Lappkärrsberget i Stockholm.
    • Klicka här för att komma till Heimstadens hemsida.
    • En guide till hur man går till väga för att få en bostad i Flogsta kommer upp senare på bloggen.
  • Studentboet – Studentboet är som en digital anslagstavla för personer som hyr ut ett rum i Uppsala för studenter. Rummens storlek, pris varierar och även hur länge man kan få stanna. Mitt förslag är att be föräldrarna att kolla på vad som verkar vara okej om du känner dig helt förvirrad och ny. Jag har ärligt talat inte så stor koll på hur det här fungerar – jag tror att intresset föll när en annons nämnde att det tidigare hade funnits vägglöss i korridorrummet (bra att man är ärlig dock) och ville ha en ohyggligt hög hyra.
  • Uppsala Akademiförvaltning – ännu en bostadskö. Jag är något ledsen att jag inte hittade denna sida tidigare då jag skulle kunna ha samlat på mig ködagar över ett år vid det här laget. Nåja. Akademiförvaltningen äger några studentlägenheter på olika platser i Uppsala och för att lyckas få en behöver man som sagt tillräckligt med ködagar. Förutom studentbostäder äger de ett antal andra fastigheter också. Medlemsregistrering är gratis. Jag tror att deras hemsida kan vara något av en doldis då antal personer som har sökt till bostäderna verkar vara mindre än till, exempelvis, Studentstadens objekt. Så jag antar att det inte är lika många som känner till Uppsala Akademiförvaltning.
  • Upsala Nya Tidning – jag läste på ett internetforum att någon provade med att sätta in en annons (eller insändare?) i Upsala Nya Tidning om att de sökte en bostad och fick  massvis med svar! Om det är sant eller inte vet jag inte men det kan ju vara värt att prova? Då slipper ju du att leta bostad och kan välja bland de förslag som folk skickar in till dig…
  • Uppsalahem – Uppsalahem är Uppsalas bostadsförmedling. De tar en avgift för att vara medlem och söka efter en bostad. Planerar du på att plugga i Uppsala kan du ställa dig i kö när du fyller 16 år – det kan vara värt om du verkligen vet att du vill plugga i Uppsala.
  • Kontakter – glöm inte att dra nytta av bekanta eller bekantas bekanta. Fråga din morbror, tränare, lärare, vän, vem som helst om de känner någon i Uppsala som du kan flytta in hos. Eller om någon bor i närheten av Uppsala om du kan tänka dig att åka tåg eller buss för att komma fram. Skriv på Facebook, Twitter eller andra sociala medier (om du har det) att du letar efter någonstans att bo. Till slut kanske du får tag i något. Jag bor som jag gör nu tack vare att min kusin hörde av sig till mig och sade att hennes svägerska letade efter en inneboende – jag var inte sen med att höra av mig och det gick ganska snabbt att få flytta in.

Så där! Jag hoppas att du fick någon nytta av all denna text och jag hoppas att någon stackare där ute fick hjälp.🙂

So tired

Den här veckan har jag pluggat en del, men det är fortfarande saker som jag “ligger efter” med. Saker som jag hade tänkt att hinna med att göra men inte gjort. Det är ganska mycket som ska förberedas eller vara klart den här och nästa vecka; förberedelse för seminarier, tentafrågor som ska besvaras (vi får 25 st frågor i förväg varav 4 kommer på tentan – samtliga måste ha korrekta svar för annars blir man inte godkänd även om man skrev bra på resten av tentan), artiklar som ska läsas, ett fall som ska lösas (man får en uppgift som man själv ska definiera frågor till och sedan hitta svar på frågorna), lära sig nya ord och infärgningsmetoder, lära känna igen olika vävnader och celler på preparat genom att titta i mikroskop… och till det kommer det föreläsningar förstås. Men det känns som att tiden bara flyger iväg när man måste hinna med att handla mat, tvätta och laga mat också… så jag har bara känt mig trött den här veckan. Jag skyller på att jag har varit förkyld, hehe.😛 Även om jag för det mesta har känt mig pigg så kommer det liksom smygande… på eftermiddagarna vill jag helst bara sova, fast det går ju inte för då skulle jag (förmodligen) vakna för tidigt istället.

Så nej, jag pluggar inte varje dag och inte 8-17 heller (som svar på din fråga (riktat åt en av mina kompisar (du vet vem du är lol))). Jag pluggar tills jag känner att jag har hunnit med det jag hade som mål att hinna med eller tills jag inte orkar med. Och igår orkade jag ingenting och idag… knappt någonting. Vilket betyder att jag ligger efter och får ta igen i helgen.

img_0641

It’s slowly getting colder – September has been warm so far!

I have studied a bit this week, but there are still things that I’m “behind” with. Things that I thought I’d have time to do but haven’t. There’s quite a lot of things that needs to be prepared or be finished this and next week; preparations for seminars, exam questions that should be answered (we’re given 25 questions before the exam and 4 of them will be on the exam – all of them has to be answered correctly in order to pass, even if you did write well on the rest of the exam), articles that need to be read, a case which needs to be solved (you’re given a problem which you’re supposed to come up with your questions about and then find the answers to these questions), new words to learn and staining methods, cells and tissues to recognice with microscopes… and then there’s also, of course, the lectures too. But it feels just as if the time flies away when you have to buy food, wash laundry and cook meals too… so I’ve just been so tired all week. I blame the tiredness on the cold I’ve caught, hehe.😛 Even if I’ve been mostly kinda energetic, it just comes slowly… I just wanna sleep during the afternoons, but I can’t really do that because then I’ll (probably) just wake up too early instead.

So, no, I don’t study everyday and not from 8AM-5PM either (as answer for your question (aiming for one of my friends (you know who you are lol))). I study until I feel like I’ve finished what I’ve had planned to do that day or until I feel like I don’t wanna do it anymore. And yesterday I didn’t feel like doing anything and today… hardly anything. Which means I’m behind my goals and have to do more this weekend.

 

I’ve got a bike now!

Nu har jag fixat med mig en cykel till Uppsala! Som jag skrev för ungefär ett år sedan så cyklar “alla” i Uppsala. Har du inte en cykel anses du vara en konstig student, haha. Det kommer minska resetiden till skolan rejält (från 30 min till ca 10 kanske?) och det blir förhoppningsvis lättare att handla med sig mat hem också. Jag tror inte att jag vågar cykla med den till centrum dock, jag har sett alldeles för mycket krossat glas på gatorna. Undrar ibland varför folk tar med sina hundar till stan.

Nu hoppas jag bara att cykeln inte blir snodd..!

Now I got myself a bike for Uppsala! As I wrote last year, “everyone” has a bike in Uppsala. If you don’t own one, people will think of you as a weird student, haha. It will definitely minimize my travel time a lot (from 30 min to maybe 10 min?) and it will hopefully also be easier to bring groceries from the supermarket too. But I don’t think I will bike down to the city core, I’ve seen way too much on the streets. Sometimes I wonder why people bring their dogs with them to central Uppsala.

Now I only hope that no one will steal my bike..!

Vegomässan // The Veggie Fair

Förra helgen var det dags för Vegomässan. Mässan har funnits i tio år men det var första gången för mig och det hölls i Nackastrandsmässan i år. Min vän Alva är vegan (följ hennes Instagram för bilder i food porn kvalité) och har gått på mässan tidigare och ville ta med mig i vintras men då kunde jag inte. Jag är varken vegetarian eller vegan men jag tycker absolut att man borde äta mer grönsaker (främst i västvärlden skulle jag nog säga (och jag äter mer vegetariskt när jag bor ensam i Uppsala (tror jag, inget jag riktigt skriver ned eller så))) och är öppen att prova nya saker så jag följde med. Så vi blev tre personer totalt som vaknade tidigt för att komma fram för att få goodie bags, vilket lönade sig. Ungefär en halvtimme senare blev kön väldigt lång och hade vi tagit tåget in mot stan en halvtimme senare hade vi garanterat blivit utan påsarna.

img_0501

It was a cloudy day over Stockholm last weekend. Here at Slussen, waiting for the bus to take us to Nacka.

Insläppet gick bra och min vän var som ett litet barn i en godisbutik – glädjen strålade genom ögonen! Vi gick runt och provade matprodukter såsom sojabitar, vegansk ost, kaffe med “mjölk”, mangoglass med chili (fast jag kände ingen chilismak faktiskt, var mest som mangosorbet – kanske inte fick någon chiliflaga på min sked?) och kikade på t-shirts, skor och andra produkter. Mycket var till ett bra pris inne i mässan (1 liter vaniljyoghurt, matlagningsgrädde och kaffe med mjölk för 20 kronor, någon?) och mina vänner köpte på sig en hel del… något som jag inte kunde göra eftersom jag glömde plånboken hemma. Attans. Jag fick nöja mig med innehållet i min goodie bag istället.

Ganska snabbt kände jag mig som det svarta fåret bland allt folk. Som att jag inte egentligen hörde hemma där då mässan inte var riktad åt mig, någon som fortfarande äter kött, även om det kanske är fel att tänka så. Mässan uppmanar samhället till att allt mer övergå till veganism och riktade sig främst till veganer och inte så mycket till de som är nyfikna och kan tänka sig att bli veganer men inte riktigt vet hur, eller var, de ska starta. Vilket kanske också är fel att säga, men jag fick i alla fall det intrycket. Å andra sidan så är man nog redan nyfiken om man är villig att betala inträdesbiljett så det kanske skulle vara meningslöst att satsa något för oss icke-veganer. Vad vet jag. Nåja.

Stämningen var god i hela mässlokalen (och utanför där det fanns food trucks med oändliga köer) trots att det var trångt. Jag rekommenderar mässan till att flytta till en större lokal som Kistamässan eller Älvjömässan/Stockholmsmässan i framtiden då jag tror att detta intresse kommer att öka de kommande åren i och med att det blir lättare att få tag på veganska produkter och att fler skolungdomar är vegetarianer.

Vi gick på två föredrag också (den ena av misstag då vi tog fel på tiden) och de var, i min mening, måttligt intressanta. Det första handlade om det brittiska företaget Plamils historia och försök att utvinna vätska ur kål för att ersätta komjölken, både för veganer och för laktos- och mjölkproteinintoleranta personer. Det andra föredragets budskap var att alla veganer skulle uppmuntra vänner till att prova äta mer grönt och visa att man inte alls behöver vara nyttig hela tiden (en dammsugare är ju inte särskilt nyttig haha ♥) bara för att man är vegan. Så det föredraget var inte riktat till mig, men jag kan absolut förstå vad föreläsaren ville säga. Hon berättade dock en grej som fick mig att haja till: mobilskal kan ju ha skinn på sig ibland (vilket är idiotiskt i min mening) för att ge en mer dyrbar och lyxig känsla eller utseende. Ibland när hon kollade på skal till sig själv så såg hon dessa skinnskal och kunde ta med den till kassan för att fråga “Är det riktigt skinn på det här?” varav killen i kassan svarade något i stil med “Javisst, grymt cool eller hur!” och hennes svar blev då ett förskräckt utrop varpå hon kastade skalet på försäljaren. Hon ville få folk att tänka att det är fel att ha skinn på något som en löjlig accessoar som ett mobilskal, och jag förstår henne. Däremot tycker jag synd om killen i kassan som blev överraskad – han gör ju bara sitt jobb att få kunden att gilla en vara som kunden sedan köper. Han sköter ju inte inköpen i företaget, det gör ju någon högre upp. Om jag var försäljaren skulle jag försöka sälja in ett liknande skal utan skinn och ta upp hennes klagomål till chefen som får föra det vidare. Och som min ena vän sa senare: man vill ju inte få veganer att framstå som galna och aggressiva , så det kanske var dumt att göra så. Men man måste ju få folk att reagera ibland…

Senare på dagen kom även min väns pojkvän och hans kompis, men jag gick hem tidigare än vad de gjorde för att säga hejdå till min ena storebror som skulle åka till Tyskland och hälsa på en god vän till honom.🙂


It was time for the Swedish Veggie Fair last weekend. The fair has been going on for ten years but this was my first time visiting it and it was held at Nackastrandmässan this time. My friend Alva is a vegan (follow her Instagram account for photos of food porn quality) and have been going to the fair earlier and wanted me to come along last winter but I couldn’t go. I’m neither a vegeterian nor a vegan but I do think one should eat more veggies (especially in the western world I’d say (and I do eat more vegetable based food when I live alone in Uppsala (I think, it’s nothing I really keep in a journal or so))) and I’m open to trying new things so I joined this time. So we ended up as three people waking up early to get some goodie bags, which payed. After about half an hour after our arrival, the queue behind us had become very long and if we had taken the train to the city half an hour later, we defenitely wouldn’t get those bags.

We were let in smoothly and my friend was like a child in the candy shop – the joy literary beamed through her eyes! We strolled and tried food products such as soy strips, vegan cheese, coffee with “milk”, mango ice cream with chili (but I actually didn’t taste the chili, it was more like mango sherbet – maybe I didn’t get a piece of chili on my spoon?) and looked at t-shirts, shoes and other things. A lot of stuff were for sale for a very cheap price (1 litre vanilla yoghurt, single/light cream and coffee with milk for 20 SEK (about 2.37 USD) anyone?) and my friends did buy a lot of things… something that I couldn’t do because I forgot my wallet at home. Crap. I had to be satisfied with the things that was in my goodie bag instead.

These vegan chocolate cakes looked amazing with those flower arrangements on top! Too bad we didn’t win in the company’s contest so we could taste it!

Pretty soon I began to feel like the black sheep among all the people. As if I really didn’t belong there since the fair wasn’t really for people like me, someone who still eats meat, even though it might be wrong to think like that. The fair urged society to more and more turn to a vegan diet and aimed mainly at vegans and not so much on those who are curious and are thinking of becoming vegans but don’t really know how, or where, to start. Which may also bbe wrong to say, but at least I did get that impression. On the other hand,  I suppose one already is curious if one’s willing to pay for a ticket, so it might be meaningless to invest on something for us non-vegans. But what do I know. Whatever.

The mood was good inside the whole fair local (and outside where there was food trucks with endless queues) even though it was crowded. I recommend the fair to move to a bigger location in the future, such as Kistamässan or Älvsjömässan/Stockholmsmässan, because I think this interest will grow the following years since it’s getting more easy to get vegan  food and more school kids are becoming vegetarians.

img_0598-1

This was in the goodie bag: a magazine, a lip balm (smells like caramel!), an ad pamplet, licorice candy, a large mint chocolate bar, vegan chipotle mayo, frozen soy strips and frozen “pulled veggie”.

We went to two lectures as well (one of them by mistake since we took the wrong time) and they were, in my opinion, moderately interesting. The first one was about the British company Plamil‘s history and their attempts on extract fluids from cabbage to replace cow milk, both for vegans and for lactose- and milk proteins intolerant persons. The other lecture’s message was for all the vegans to encourage their friends to try eating more vegetables and show that you don’t always need to eat healthy (a Swedish “dammsugare” (literary “vaccuum cleaner”, a marzipan treat) isn’t really that healthy haha ♥) just because you’re a vegan. So that lecture wasn’t really for me, but I can absolutely understand what the lecturer wanted to say. She didn though tell a story that made me react: smart phone cases can have leather on them sometimes (which is idiotic in my opinion) to give a more expensive and luxurious feeling or look. Sometimes when looking for a phone case for herself, she would see these leather cases and bring it with her to the cashier and ask “Is this real leather?” whereof the cashier guy then would say something like “Of course, that’s really cool, isn’t it!” and her answer would be a terrified cry and throw the case at the seller. She wanted people to think that it’s wrong to have leather on something so silly like a phone case, and I understand her. However, I do feel sorry for the cashier guy that got sursprised – he’s only doing his job to get the customer to like and choose a product the costumer later will buy. He’s not responsible for ordering new items, that’s the job of someone else with a higher position in the company. If I were the seller, I’d try to show her a different case with a similar look without leather and bring her complaint to my boss who has to take it from there. And like one of my friends later said: you don’t want people to think that all vegans are crazy and agressive, so that might have been stupid to act like that. But you have to make people react and think sometimes…

Later that day, my friend’s boyfriend and his friend joined in but I went home earlier than they did to say good bye to one of my big brothers who were flying to Germany to visit a close friend of his.🙂

Upcoming posts

Även om jag inte har så mycket fritid än (3 timmars pendling varje dag, whoohoo) så har jag tankar om vad jag ska skriva i bloggen. Så här kommer en lista på vad ni kan förvänta er!

  • Fler bilder från i somras
  • Vad som har hänt i kursen jag läser nu i början av tredje terminen (ofc, det här är ju delvis en studierelaterad blogg!)
  • Guide om hur man ansöker bostad i Flogsta
  • Förslag på var man söker studentbostäder i Uppsala
  • Bokrecension på Joyce Carol Oates “Blonde”
  • En engelsk version av min hjälp-blogginlägg om organisk kemi som jag skrev på svenska förra året (Klicka här för att komma till den Svenska texten)
  • Berätta lite kort om Vegomässan som jag och mina vänner besökte

Even though I don’t have much spare time (takes three hours to travel by train every day, whoohoo), I do have ideas about what to write in the blog. So here’s a list of what you can look forward to in the future!

  • More pictures taken from this summer
  • What’s happened in the course I’m having now at the beginning of semester three (Ofc, this is partly a study related blog after all!)
  • Guide to how to apply for a dorm room in Flogsta
  • Suggestions on where to look for student rooms/apartments in Uppsala
  • Book review on Joyce Carol Oates’ “Blonde”
  • An English version of the organic chemistry help blog post I wrote in Swedish last year (Click here, if you’re curious, to go to the Swedish version)
  • Write a little bit about “Vegomässan” (“the vegan/vegetarian fair”) me and my friends went to

Disappointment

Jag skickade in ett flertal papper till Karolinska Institutet i våras i ett försök att börja termin 3 av kandidatprogrammet i biomedicin där istället för att fortsätta hos Uppsala Universitet (av flera anledningar). Sedan var det bara att vänta på svar från KIs studievägledare i några månader. Ska jag vara ärlig så hade jag inte mycket hopp till att få börja studera där men jag kände att det var i alla fall värt ett försök eftersom detta är något som jag fortfarande vill väldigt mycket. Och så kom beskedet: jag fick inte plats i klassen. Och även om det var något som jag hade förväntat mig att få som svar så blev jag väldigt ledsen. Jag skulle alltså behöva återvända till en stad jag inte känner mig hemma i, till ett väldigt tyst hem med en väldigt hård säng och till en klass jag knappt har vänner i. Jag kunde inte hitta något positivt i situationen alls och dagen efter på sommarjobbet kände jag mig väldigt deppig. Det enda jag var glad över var att jag i alla fall hade någonstans att bo (samma rum som jag hyrde som innan) och inte behövde pendla i fem månader igen – men nu måste jag åka hem varannan helg för att en annan person ska bo i studentlägenheten då. Vilket innebär flera måndagar med stress över om tågen går som de ska eller inte.
Jag är fortfarande inte riktigt nöjd med situationen än men jag har börjat acceptera det hela nu. Jag har nyligen lyckats blivit utvald till ett korridorrum i Flogsta och jag vet inte om jag ska vara glad eller inte. Vissa kanske tycker att jag låter kräsen, men jag har faktiskt inte hört något bra om Flogsta så det blir ju lite svårt att se fram emot det. Eller jo, det enda positiva jag har hört är att man blir mer social med alla andra som bor i korridoren. Om det stämmer eller inte får jag se i framtiden… Jag planerar att stanna i Flogsta tills jag hittar något eget, något bättre, antingen bostäder via köpoängssystemet eller via en nation.
Hm, jag började att prata om KI och kom in på Flogsta på något sätt? Kanske bäst att avsluta inlägget nu.

A ladybug landed on my jeans last week.


I sent several papers to Karolinska Institute last spring in an attempt to start studying semester 3 of the bachelor programmer of biomedicine at their university instead of keep going to Uppsala University (because of different reasons). Then all I had to do was waiting for an answer from KI’s student counselor for a few months. To be honest, I didn’t have much hope for actually become a KI student but I felt like it was at least worth a try because it’s still something I really want to be. And I got the answer: they didn’t have room for me in the class. And even though it was something I had expected I still became very sad. I had to return to a town I don’t feel like home in, to a very quiet home with a very stiff bed and to a class I hardly have any friends in. I couldn’t find something positive about the situation at all and the day after, at summer work, I felt very low. The only thing I was glad about was that I at least have somewhere to stay/live at (the same room I rented as before) and don’t have to travel by commuter train for five months again – but now I have to go back home every other weekend because another person is going to stay in the student apartment. Which means more Mondays with stress wether the trains are functioning or not.

I’m still not completely happy about the situation yet but I’ve begun to accept it now. I recently got randomly selected for a dorm room in Flogsta and I’m not sure if I should be happy or not. Some might think I’m choosy, but I honestly haven’t heard anything good about Flogsta so it’s hard to look forward to it. Well, ok, the only good thing I’ve heard is that you become more social with the others who lives in the dorm. If that’s true or not is something I still have to experience… I plan on staying in Flogsta until I find something better, either through a queue points system or through a nation.

Hm, I began talking about KI and somehow ended with Flogsta? Maybe it’s time to end this blog post now.