I shook hands with a God

För en månad sen stod jag och Simon utanför Grand Hôtel i hopp om att få syn på U2 och, eventuellt, lyckas få en autograf. Solen sken och det var varmt ute, och vi fick en bra plats framme vid staketet som hotellets vakter hade satt upp utanför entrén.

Och vi stod där ett tag, men ingen kom. Tillslut gick Simon till en irländsk pub i Gamla Stan som han hade skrivit om på u2.se för att se hur de hade det, så jag lovade att sms:a om något skulle hända.

Så jag stod där själv och funderade på om jag skulle skriva nån skylt med ett dåligt meddelande på. Men så hände något – The Edge kom ut och hälsade! Omg, min puls gick upp till 1000 på en sekund, jag svär. Men vad fasiken? Han stod ju bara på andra sidan om entrén, vi på den här sidan då? Så ett desperat fan skrek att de hade väntat i tre timmar och kommit från Italien, haha! Och det fungerade! Långsamt tog Edge sig runt till oss på höger sidan om entrén medan han upprepade “no signs, just handshakes”, så jag tog snabbt undan mitt block och penna och sträckte åter fram min hand över huvudena framför mig. Och så skakade han min hand (hans var mjuk och varm ♥), och jag log som världens största fån igen. Sedan var det dags att åka iväg till Globen för hans del.

Och snabbt skickade jag iväg ett sms och Simon kom springandes tillbaka. Och jag ba “I touch hand, you touch tooooo~” och skakade hand med honom medan folk skrattade åt mig, haha. xD

Sen var Simon tvungen att åka iväg mot Globen om jag minns rätt för att volontärarbeta. Så jag stod återigen ensam, men så skrev jag en skylt med texten “If you go your way and I go mine – that would be so sad. Come and say hi!” (lekte lite med texten från Every Breaking Wave) och hoppades att få syn på någon annan. Bonos och Adams livvakter kom ut om jag minns rätt och filmade oss med sina mobiltelefoner så att vi kunde vinka till dem. Förhoppningsvis fick Adam och Bono se klippen sen.

Och snabbt som attan tog sig Adam ut genom entrédörrarna och in i en svart bil. Och sen åkte de iväg. Äsch!

Jag stod i några timmar till, men sedan antog jag att Larry och Bono hade tagit bakdörren. Tillslut var det någon som sade att Bono hade åkt från bakdörren, så då åkte jag också hem. 🙂


One month ago, I and Simon stood outside Grand Hôtel, hoping to catch a glimpse of U2 and, is possible, get an autograph. The sun was shining and it was warm outside, and we got a good spot at the fence that the hotel’s staff had put up outside the entrance.

And we stood there for a while, but no one came. Eventually, Simon went to an Irish pub in Old Town that he had written about for u2.se to check out how the atmosphere was there, so I promised to send him a text message if something would happen.

So I stood there alone and thought whether or not I should make a bad sign with a message on it. But then something happened – The Edge came out and greeted us! Omg, my pulse went up to 1000 in one second, I swear. But what the heck? He just stood at the other side of the entrance, what about us on this side then? So a desperate fan shouted that they’ve been waiting there for three hours and came all the way from Italy, haha! And it worked! Edge slowly came closer to us on the right side of the entrance while he repeated “no signs, just handshakes”, so I quickly took away my notebook and pen and I reached out my hand over the heads in front of me. And so he shooked my hand (his hand was soft and warm ♥), and I smiled like the biggest dork in the world. And then it was time for him to go away to the Globe.

And I quickly sent a text message and Simon came running back. And I was like “I touch hand, you touch tooooo~” and shook his hand while people laughed at me, haha. xD

Then Simon had to go away to the Globe for volunteering if I remember correctly. So I stppd alone once again, but I wrote a sign saying “If you go your way and I go mine – that would be so sad. Come and say hi!” (I played a little with the lyrics from Every Breaking Wave) and hoped that I would see someone else. Bono’s and Adam’s bodyguards came out if I remember correctly, and videotaped us with their mobile phones and we could wave to them. Hopefully Adam and Bono got to see the videos later.

And really quickly, Adam went out from the entrance doors and into a black car. And then they went away. Shucks!

And I stood there for a couple of more hours, but then I assumed that Larry and Bono had taken the backdoors. Eventually there was someone who said that Bono had already gone through the backdoors, so I went home then. 🙂

From my Twitter that day:

edge

Advertisements
| Tagged

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s