Paris

För snart 15 år sedan inträffade elfte september attackerna. Då var jag 6 år gammal och förstod vad som hade hänt, men inte allvaret. Jag var för liten att förstå vad attacken betydde. Idag inser jag vad attacken betydde betydligt mer än då.

Igår, den fjortonde november, inträffade ännu en hemsk terrorattack. I Paris. Jag hörde om det klockan 23 igår natt. Och hela dagen har rapporterna fortsatt. Det låter som en mardröm. Ett helvete. Jag saknar ord, men jag tänker på det hela tiden. Och på alla oskyldiga som har dött. På alla som har överlevt och lever vidare med minnena. På alla anhöriga som aldrig får tillbaka de som gått bort och kan tillbringa några fler minuter med dem.

Om femton år till, vad ska hända då? Ska ännu fler barn få höra om hemskheter och inte riktigt förstå vad som har hänt? Jag vill inte ha en värld som ser ut så. Jag vill ha ett fridfullt Europa. Utan hat. Bara kärlek. Ett Europa där barn slipper höra om terrordåd som sker i deras hemland.

Jag vill inte ha ett brunt Europa. Det har redan färgats brunt, och vi har insett att tiden med rasism och fascism är över och har aldrig varit modernt.

Jag vill ha ett Europa för alla.

Bekämpa dina fördomar.

I can’t believe the news today / I can’t close my eyes and make it go away / How long, how long must we sing this song? / How long, how long? / ‘Cos tonight / We can be as one

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s