Teacher’s dinner – a summary

Middagen hölls en kall och blåsig kväll tidigt i november för ett par veckor sedan och regnet öste ned. Trots det tog jag mig dit med min cykel och försökte att inte frysa samtidigt som jag försökte se framför mig medan regndropparna piskade mig i ansiktet. Och ja, jag kom fram men var väldigt blöt och kände mig inte så middagsfin!

En liten samling lärare och studenter stod redan och småpratade när jag kom fram (och jag kom på att det kan vara en bra idé att springa ned till mitt skåp i källarkorridoren och låsa in ytterkläderna så att man kände sig lite mindre blöt) och som tur var höll minglet inte på särskilt länge och vi kunde sätta oss vid borden. Vilket var bra för min del för då kunde ingen se mina dyblöta strumpbyxor och klänningens kjol. Det var ingen fin middag men man ville ju ändå se presentabel ut.

Jag hamnade längst ut vid det ena bordet och framför mig satt av en tjej som går ett år över mig (vi hade träffats i ett grupparbete under veckan innan så det var ju skönt att man “kände” åtminstone någon) och till min högra sida satt en av våra lärare – kanske inte den lärare jag hade hoppats på, men sällskapet blev bra ändå. Den läraren är trevlig men undervisar oss i hur man ska hålla bra presentationer… inte riktigt vad jag hade hoppats på som sagt, jag ville helst hamna bredvid en lärare/forskare och be dem berätta vad de forskar på. Om det var något intressant kanske jag skulle kunna be om att få hjälpa till på något sätt (jag skulle seriöst kunna hålla på med en massa pappersarbete bara för att få vara i deras miljö och “få en fot in”), eller så kunde jag fråga om de visste något om SoFoSko, Sommarforskningsskolan som Uppsala Universitet erbjuder (som jag nämnde förut, klicka på länken). Jag försökte med “jag minns att din föreläsning förra året var så inspirerande!” men jag tror inte att den läraren mindes mig särskilt bra, haha (vilket är förståeligt).

Det kanske inte gjorde något att jag inte hamnade hos någon forskare för de flesta lärare verkade ha mest lust att prata om annat (vilket jag kan förstå – vem vill tänka på jobbet under en middag?) och bara ha kul med oss studenter. När kvällen hade pågått ett tag valde jag att byta plats (flera hade redan gått hem så det fanns lediga platser) för att ta del av ett samtal vid bordet bakom mig som lät intressant.

Middagen ordnades av Biomedicinska Föreningen (BMF) och de beställt cateringmat från campusets restaurang (som var jättegod!) och ordnat med en frågesport om programmet – laget jag var med i vann! Priset var en liten chokladask som vi valde att skicka runt till alla som kom till middagen. Det blev två varv innan chokladen tog slut.

BMFs Limbiska Priset delades också ut och det gick till en lärare vi hade i anatomi – han var riktigt duktig och engagerad. Han gick plötsligt bort i somras men jag tror verkligen att alla som har haft honom uppskattade hans kunskaper, för han kunde verkligen allt. Priset togs emot av Programansvarige som lovade att ställa priset (ett inramat ark med motiveringen nedskriven på) på en plats vid hans tidigare arbetsplats.

Kvällen slutade med att de som hade gått på middagen tidigare år hade tagit med sig tomma matlådor som de fyllde med mat (för de visste att det brukar bli en massa mat över, varför tänkte inte jag på det för??) och jag cyklade hem igen… när det kändes som att jag precis hade blivit torr igen.


The dinner was held on a cold and stormy night early in November a couple of weeks ago and the rain was puring down. I still took my bike with me and tried not to freeze while I tried to see what’s in front of me with while the raindrops whipped my face. And yes, I did arrive but I was very wet and didn’t feel very pretty for a dinner!

A small gathering of teachers and students was already there when I arrived and chit chatted (and I realized that it would be a good idea to run down to the cellar where my locker is and lock my rain jacket and such so I wouldn’t feel so wet) and luckily the mingle didn’t go on for too long and we take seats at the tables. Which was good for me because then no one could see my drenched stockings and the wet hem of my dress. It wasn’t a fancy dinner but I still wanted to look presentable.

I got a seat at the far end of one of the tables and in front of me was a girl that one year above me (we had met one week earlier during a short group project so it felt nice that I “knew” at least one person) and to my right side was one of our teachers – maybe not the teacher I had hoped for, but the company was still good. That teacher is really nice but teaches us how to hold a great oral presentation… like I said, not exactly whar I had hoped for, I hoped I would sit close to a teacher/researcher and ask them to tell me a little bit about what they’re researching about. If it was something interesting I might had asked if I could help in somme way (I could seriously consider doind paper work only to be in the same environment as them and “get at foot in the industry”), or if they knew anything about SoFoSko, the Summer Research School that Uppsala University offer (which I have mentioned before, click on the link). I tried with “I remember that your lecture was really inspiring!” but I don’t think that teacher remembered me, haha (which is understandable).

Perhaps ot wasn’t so bad that I didn’t get to sit next to a researcher because it seemed that most of the teachers wanted to talk about something else (because who wants to discuss work at a dinner?) and just have fun with us students. When the night had been going on for a while, I decided to chance seats (several people had decided to leave already so there were available seats now) to join a conversation at the table behind me which sounded interesting.

The dinner was held by The Biomedicial Association (Biomedicinska Föreningen (BMF)) and they had ordered catering food from the campus restaurant (it was really good!) and a quiz about the program we’re studying (biomedicine bachelor’s degree) –  and the team I was in won! The prize was a small chocolate box and we decided to pass it around to everyone who came to the dinner. It took two turns until the chocolates were eaten.

The Limbic Award (“Limbiska Priset) is a prize from BMF which was handed out during the dinner. It was awarded to one of our teachers we had in anatomy – he was really good at it and engaged too. He suddenly passed away last summer but I truly believe that everyone who had him as a teacher appreciated his knowledge, because he really did know everything about it. The person responsible for our programe took the award (a framed sheet of the explanatory memorandum written down) and promised to place it his old working place.

The night ended with those who had went to dinners held previous year brought their empty lunch boxes they had brought with them to fill them up with left over food (because they knew there usually were a lot of untouched food, why didn’t I think of that??) and I took my bike home again… just when I had become dry again.

Advertisements

2 thoughts on “Teacher’s dinner – a summary

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s