The Blackest Day

En instrumental-version av Lana Del Reys “The Blackest Day” passar min sinnesstämning just nu.

Pappa gick bort för snart två veckor sedan, men det känns fortfarande surrealistiskt. Det känns mest som att han fortfarande ligger på sjukhuset och ska bara bli bättre innan han kan få komma hem igen. Men så är det ju förstås inte, speciellt inte när det har satts ett datum för begravningen och man har letat efter en svart klänning att ha på sig.

Jag har liksom tappat lusten för att plugga. Jag vill helst bara vara hemma och umgås med familjen och bara strunta i att kämpa med att förstå saker. Att göra grupparbeten och lära mig att se skillnad på celler. Jag vill bara ta de lugnt ett tag, men det går ju inte när man pluggar och måste hänga med i kurserna för att inte halka efter.

Och rummet i det fina gula huset jag skrev om för en månad sedan visade sig inte bli mitt ändå. Hyresvärden drog sig ut och jag måste hitta någonstans nytt att flytta in på. Som tur var så hörde brorsans fästmö sig runt på jobbet och nu verkar det som att det löser sig trots allt. Jag skulle egentligen ha flyttat denna helg, och min nuvarande rumskompis ska flytta i slutet av april, så det är lite bråttom. Jag kan flytta in i slutet av maj hos det nya stället, och under tiden… funderar jag på att bo i ett korridorrum en månad. På korttidskontrakt, för dem är det inga som vill ha.

Fick dessutom tillbaka tentaresultatet för metabolism som jag skrev dagen innan pappa gick bort – det gick inte alls bra, haha, kanske inte så konstigt heller. Det var för mycket som pågick just då. Så nu hoppas jag att omtentan i juni kommer gå bättre.

Hur som helst. Jag vet inte hur mycket jag kommer skriva de kommande veckorna, humöret går lite upp och ned och just nu är det definitivt nere som ni märker. Just nu skriver jag mest för att slippa plugga (något som jag verkligen behöver göra egentligen) och kanske för att minnas tillbaka senare.

Men nu tror jag att jag måste fortsätta att jobba på med grupparbetet. Vi ska berätta om njurarna undern den här kursen som är den största för kandidatprogrammet – hela 16,5 hp. Det är alltså större än vårt examensarbete som vi kommer göra om ett år… så jag hoppas att tentan kommer gå bra så jag bara behöver skriva två omtentor i sommar.


Sorry I don’t feel like translating this…

Advertisements

3 thoughts on “The Blackest Day

  1. Usch, vad hemskt. Blir ju inte bättre när allt kommer på en gång heller.
    Vet inte riktigt om jag kan hjälpa dig. Det enda jag kan säga är att jag själv tycker att det är farligt att pressa sig själv när man mår dåligt. Så ta hand om dig själv och försök göra något som håller tankarna borta ett tag. Din situation är förståelig och bör kunna diskuteras med en lärare om du nu vill dra dig undan grupparbetet och kanske göra en individuell alternativ uppgift istället.
    Massa styrkekramar till dig och håll dig stark! ♥

    Liked by 1 person

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s