Late night thoughts – what if?

Jag är en sådan person som går runt mycket och tänker på en massa. Som saker jag inte ska glömma bort, om situationer som aldrig kommer hända, konversationer som aldrig kommer hållas… för det mesta är det musikrelaterat. För jag är en fangirl trots allt. Så när jag var i duschen tänkte jag just på sånt, om saker som inte kommer hända.
Jag vill så gärna plugga vidare och ta en masterexamen, helst vid något bra universitet, och jag drömmer ganska stort. Vilket är bra tänker jag mig för man ska alltid satsa på det bästa alternativet och drömma stort. Men jag vet också att jag inte har högsta betyg i allt och ligger efter mycket nu för tiden med tentorna. Och jag vet att jag knappt har någon erfarenhet utöver labbarna på kurserna. Så samtligt tänker jag att det inte är någon idé att ens tänka tanken.

Jag tänker också att jag kommer klara av den här tentan i statistik – har jag gått på KTH så ska jag väl klara av det här. Men jag vet också att jag mer eller mindre misslyckades med alla mattekurserna där. Och jag vet att jag måste klara av den här kursen, för jag vet inte vad som skulle hända annars. Och jag vet inte vad jag skulle göra då.

Så just nu går tankarna runt med flera olika ”tänk om…”. Tänk om jag inte klarar av tentan? Tänk om jag inte får fortsätta vidare? Tänk om jag spenderar mer än fyra år på universitet utan att ha lyckats ta en kandidatexamen? Tänk om jag måste göra ingenting under ett år, vad skulle jag göra då? Ingen skulle vilja anställa mig. Tänk om jag måste börja om allting igen? Vad skulle jag göra då i så fall?

Jag vet att det mesta bara är orosmoln och allting kommer inte att inträffa, men ändå. Jag gillar inte att leva i osäkerhet.

———————-

I’m one of those persons who thinks a lot. About things I mustn’t forget, about situations that will never happen, about conversations that will never be spoken… they’re mostly music related. I’m a fangirl after all. So when I was in the shower, I just thought about such things, things that will never happen.

I really want to continue studying and get a masters, preferably at some great university, and I dream quite big. Which is good I guess because you should always go for the best alternative and dream big. But I also know that I don’t have the highest grades in every class and are quite behind on my exams these days. And I barely have any experience apart from the course labs. So at the same time, I’m thinking that it’s no use to even dream about such things.

I also think that I will pass this exam on statistics – if I was a student at the Royal Institute of Technology/KTH, I should pass this. But I also know that I more or less failed all my classes there that involved math. And I know that I have to pass this exam because I don’t know what would happen otherwise. And I don’t know what I would do in that case.

So at the moment, my thoughts are tumbling around with lots of what ifs. What if I don’t pass the exam? What if I’m not allowed to continue? What if I spend more than four years in university without getting a bachelors degree? What if I have to do nothing for a year, what would I do then? Nobody would hire me. What if I have to start over all again? What would I do in that case? 

I know that these are just thoughts and all of it won’t happen, but still. I don’t like living uncertain of the future.

Advertisements

One thought on “Late night thoughts – what if?

  1. Känslan av oro är inte kul att leva med. Jag fick underkänt i nästan allt under mitt andra år av kandidaten eftersom jag mådde väldigt dåligt under den perioden. Hade ångest och depression och tänkte att jag inte skulle få skriva examensarbete men jag tog igen 6 omtentor. Det går om man inte ger upp och tar kurser i sin egen takt. Ingen kommer att döma dig för att det tog längre tid för dig.
    Alla behöver sin tid och ska inte behöva generaliseras. T.ex. min uppkörning, alla i min klass fick körkort så fort de blev 18. Jag började övningsköra när jag blev 20 och misslyckades med 5 uppkörningar och fick mitt körkort när jag fyllde 21.
    Sätt inga mått på dig själv för att lyckas, utan försök att ta saker i en rutinmässig takt som du mår bra av. Det viktigaste är att du inte skjuter upp allt men samla inte allt på hög heller. Det är lättare sagt än gjort, givetvis, men håll i och försök att hitta en balans. Massa kramar!

    Liked by 1 person

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s