忘却 (Forgotten)

The one I love isn’t here anymore
In Heaven or Hell
They’re in places no one can see
Memories of when I was three
Good memories of 23 years ago
I can’t remember them, but
I can’t forget
Even the dirty things appear beautiful
A nostalgic voice, leaving me to go to someone else
I’ll toss the memories into the rubbish bin
Pour gasoline on them and burn them
then change into my mourning dress until someone comes to greet me
I’m alive just to die
That’s why we’re born, that alone
If I could go to the grave, I’d be happy
Sleeping in the coffin, covered in tattoos, with these cold hands
Everyone’s crying, and that’s the worst
That’s the worst
That’s the worst
We should just forget it all
Clinging to the past is so uncool
I don’t need it anymore

Hot lips, cold hands
Let me forget the words
Hard liquor and scary dreams
Let me dance with my eyes shut

The path leading to a bright place
may not necessarily be bright
Where’s the exit? It’s nothing but entrances
I ran through a deep forest

Even if feet are torn off
Even with an artificial leg
for all time
run, Melos!
I’m closing my mouth, but
I open my eyes
and see hard liquor and vomit
I’ll never go back
If I could, once more
I’d like to spit out the saliva I drank
Men too can double-deal
I love you, that’s why I hate you
If I could see you, I’d like to
Happy but in pain
We’re so greedy
Asking for too much again
Empty requests

Hot lips, cold hands
Let me forget the words
Tight jeans, gentle eyes
Call me by that nostalgic name

In this vast world there’s an unknown stage
I hate my bag, it just gets in the way
Hard liquor and scary dreams
When I someday die, empty-handed would be best

Translation by “Joseph

Advertisements

Late night thoughts

Om jag hade varit student i Uppsala innan internet fanns, vem hade jag varit då? Hade jag varit aktiv i studentlivet? Hade jag haft en liten bandspelare med mig när jag flyttade hemifrån, så att jag kan lyssna på musik? Skulle jag leta efter rum att bo i genom att gå igenom alla anslagstavlor på campus? Ha kul på sista april? Ha haft fler vänner? Hade jag varit ännu mer ensam än vad jag är nu, eller skulle jag ha haft vänner nära till hands hela tiden? Det var bara en tanke som slog mig. Att jag är tacksam att internet finns så att jag kan ha vänner där som håller mig sällskap från andra sidan jorden. För tänk om jag hade varit ännu mer ensam. Skulle jag ha klarat av studierna bättre då? Eller hade jag bara mått ännu sämre?

———————–

If I had been a student in Uppsala before internet existed, who would I had been then? Would I’d been active in student activities? Would I bring a small cassette player with me when I moved from home, so I could listen to music? Would I look for rooms to live in by going through all the pinboards on campus? Would I enjoy the last date of April celebrations? Would I have more friends? Would I be more lonely than what I am now, or would I have friends nearby all the time? It was just a thought that hit me. That I’m thankful that internet exists so I can have friends there that keep me company from the other side of the world. For what if would have been more lonely? Would I do better in school then? Or would I just feel much worse?

Twaddle post

Kände bara för att skriva lite kort innan det är dags att sova. 🙂

Idag fick vi en rundvandring på radiologen på Akademiska sjukhuset och fick se en massa olika maskiner… CT, MR, vanlig röntgen, kombinerade röntgenmaskiner… ultraljud på en klasskompis! Han hade som tur var ingen bebis. 😉 Vi fick ta på oss några skjortor så att vi kunde blanda oss in med sjukhuspersonalen bättre.

Jag måste skärpa mig på riktigt snart, jag måste ta tag i saker ordentligt och börja plugga på omtentorna för nästa månad och tentan för den  här kursen.  Den är så utspridd med lite om alla slags sjukdomar som man kan få och mycket känns för inriktat för läkarutbildningen, men det ska nog gå även om allt inte är så jättekul eller intressant just nu.

Imorgon ska bli en bra dag. Jag ska vakna tidigt och plugga.

Just felt like writing a little before bedtime. 🙂

We got a tour today around the radiology department of the university hospital and got to see a lot of machines… CT, MRI, ordinary x-ray machines, combined machines… ultrasound on a classmate! He luckily didn’t have a baby. 😉 We got to borrow some shirts so we could blend in with the hospital staff better.

I have to get myself together really soon, I have to start doing things properly and start studying for the re-exams for next months and the exam of this course. It feels so spread out, barely touching all the kinds of diseases one can get and a lot feels too focused on the doctor/med school students, but I will hopefully make it even though everything isn’t that fun or interesting at the moment.

Tomoorrow will be a good day. I will wake up early and study.

A spark of interest!

Efter att ha kämpat med eftersläpande tentor i ett år och inte känt att kurserna från det senaste året har varit särskilt intressanta började jag fundera på om jag verkligen hade valt rätt utbildning. Jag tappade motivationen efter pappa gick bort, och jag har inte hunnit hitta den än, och kände inte att nåt lät intressant eller roligt. Demens? Hur man känner smärta? Hur matspjälkningen går till? Lungsjukdomar? Viktiga saker men ingenting som väckte något större intresse hos mig.

Och jag tänkte tillbaka på hur jag var så fascinerad av enzymer i början av utbildningen och hur förvånad jag blev av att höra att man i princip inte har hittat några nya antibiotika sedan 80-talet. Och jag började tänka bakåt till gymnasiet när jag var smått intresserad av histologi och tänkte att det skulle vara intressant att titta på patologiska snitt. Och jag kände inget av det där längre. Förrän i förmiddags.

Att kunna påverka kroppens egna immunförsvar så att det lättare känner igen cancer och tumörceller… det har man ju hört talas om men inte riktigt förstått förrän nu. Immunoterapi! Och när man ser att sånt kan bota leukemi och refraktärt metastatisk melanom (malignt melanom har slutat svara på behandling)… det är ju fasiken spännande! Och jag känner att det kanske är något sånt här som jag vill hålla på med! Jag ska leta efter kandidatarbeten om antibiotika eller immunoterapi för nästa år och eventuellt hos något labb som jag kanske kan få hjälpa till hos efter sommaren.

ÄNTLIGEN kändes något intressant och roligt igen!

bt1503_columbia_immunotherapy

A very simplified explanation.

After struggling with exams to re-write for a year and not feeling like the courses from the past 12 months have been especially interesting, I started to worry if had really chosen the right education for me. I lost my motivation after dad passed away, and I still haven’t found it yet, and I didn’t feel that anything sounded interesting or fun. Dementhia? How you’re able to feel pain? How to you digest your food? Lung diseases? Important stuff but nothing that really made my interest spark.

And I thought back to how I was so fascinated by enzymes at the beginning of my studies and how surprised I was to hear that there has basically not been found any new antibiotics since the 80’s. And I thought back to high school when I was slightly interested in histology and thought how it would be cool to look at pathological sections. And I didn’t feel any of that anymore. Until this morning.

To be able to affect the body’s own immune system so it recognizes cancer and tumor cells more easily… you’ve heard about it but never really understood it until now. Immunotherapy! And when you see that it can cure leukemia and refractory metastatic melanoma (malignant melanoma that has stopped responding to treatment)… that’s really exciting! And I feel that it might be something like this that I wanna do! I will search for bachelors projects on antibiotics or immunotherapy for next year and perhaps also at some lab that I might have the opportunity to help after summer.

FINALLY something felt interesting and fun again!

I did well

Finally felt proud of myself again. I finished answering seminar questions, I edited an article and will send it to the teacher soon, I wrote all my parts of the lab report yesterday… It goes slowly, but I’m doing something and not wasting a day on nothing.♥

And I started to floss my teeth again and I will go to bed soon before it’s way too late. Maybe I’ll be myself again soon.

Selfies

Because I feel like having them on my blog too. A few of my favorites from fall and winter this year.

And I got my first glasses this weekend!

Trying to accept

Jag har långsamt accepterat att jag inte kommer ta min kandidatexamen detta läsår och inte kommer göra något examensarbete, men jag har inte accepterat det helt. Jag vill inte stanna här i Uppsala och trodde jag skulle ta mig härifrån efter tre år… men det verkar inte bli så längre. Och det blir inte lättare att acceptera situationen när resten av klassen pratar om sina examensarbeten de ska påbörja i vår, om hur examensceremonin ska gå till och när vi ska ha vår examensgasque. Först visste jag inte om jag vill gå, men å andra sidan så har det varit min klass i tre år… och jag lär inte få någon gasque nästa år när jag tar min examen. Så det är lika bra att gå tänker jag. Jag går ju aldrig på nåt ändå. Den enda gasque jag har gått på var min n0llegasque på KTH.

Jag har tänkt. Om jag klarar av alla tentor och omtentor i år inklusive sommaren så kommer jag inte ha någonting att göra i ca 7 månader innan jag kan starta examensarbetet på våren. Det är inte kul, men så kan det bli om allt går som det ska. Så under den tiden skulle jag kunna försöka hjälpa till på ett labb. Jag vet inte vem som skulle vilja ha hjälp av mig i några få månader och som saknar en kandidatexamen, men jag kan ju alltid försöka. Jag vet inte om jag vill försöka utomlands eller på hemmaplan. En kompis i USA talade så väl om hur många labb det fanns på hennes universitet och hur varje student får en egen handledare + projekt under deras studietid, så det kanske kan vara lätt att hitta något där. Fördelen är att jag får någonting att göra, jag får erfarenhet från utomlands (som är jätteviktigt att ha på CV:t för så många) och, om jag väljer det universitetet, en kompis. Vilket jag inte riktigt har här i Uppsala. Nackdelen är att familjen kommer vara långt borta oavsett vilket land jag än väljer och det kommer  bli dyrt. Om jag istället väljer att stanna hemma så skulle jag vilja hjälpa ett labb på KI. Jag kan bo hemma, spara pengar, nära till familj och vänner och jag kan visa att jag har hjälpt till på KI när jag söker min masterutbildning där. Nackdelen… att jag inte kan visa att jag har någon erfarenhet från utomlands.

Jag får leta efter intressanta forskningsprojekt och läsa artiklar i vår innan jag bestämmer mig för vilka jag vill kontakta. Och sedan kan jag göra mitt kandidatarbete på Karolinska så slipper jag tänka på boende i Uppsala igen och komma till Uppsala när jag ska redovisa arbetet och ta emot mitt examensbevis.

Nu måste jag sova, klockan är sen. Ville bara dela med mig av mina tankar.


I have slowly accepted that I won’t graduate this year and I won’t make my bachelor’s project, but I haven’t completely accepted it. I don’t wanna stay here in Uppsala and I thought I’d be away from here after three years… but it doesn’t seem to end like that anymore. And the situation isn’t getting better when the class is talking about their bachelor’s projects they’ll work on this spring, how the graduation ceremony will be like and when we’ll have our graduation party. I wasn’t sure at first if I wanted to go or not, but on one hand they’ve been my class for three years… and I won’t likely get another party next year when I graduate. So I think I better go. I never go out anyway. The only party I went to was the welcome party at my previous university, KTH/Royal Institute of Technology.

I’ve been thinking. If I manage to pass all my exams and re-exams this year including the summer, I won’t have anything to do for approximately 7 months before I can start my bachelor’s project in spring. It’s not fun, but that how it might be if everything goes as it should. So during that time, I’d like to help a lab. I don’t know who’d like help for only a few months and lacks a bachelors degree, but I can always try. I don’t know if I wanna try overseas or stay here at home. A friend in the US spoke well about how many labs there are at her university and how every student get their own mentor/supervisor + project during their study time, so it might be easy to find something there. The pros are that I will have something to do, I get experience from overseas (which is really important to have on your CV for so many) and, if I choose that university, I get a friend. Which I don’t really have here in Uppsala. The cons are that my family will be further away regardless of which country I choose and it’ll be expensive. If I instead choose to stay home, I’d look for a lab to help at Karolinska Institute. I can live at home, save money, it’s close to family and friends and I can show that I’ve been helping at KI when I apply for my master’s there. The con… is that I can’t show that I have experience from overseas.

I will have to look for interesting research and read articles this spring before I decide who I want to contact. And then I can do my bachelor’s project at Karolinska so I won’t have to worry about accomodation in Uppsala again and just come back to Uppsala when I have to present my project and collect my diploma.

I have to sleep now, it’s getting late. I just wanted to share my thoughts.

Late night thoughts – what if?

Jag är en sådan person som går runt mycket och tänker på en massa. Som saker jag inte ska glömma bort, om situationer som aldrig kommer hända, konversationer som aldrig kommer hållas… för det mesta är det musikrelaterat. För jag är en fangirl trots allt. Så när jag var i duschen tänkte jag just på sånt, om saker som inte kommer hända.
Jag vill så gärna plugga vidare och ta en masterexamen, helst vid något bra universitet, och jag drömmer ganska stort. Vilket är bra tänker jag mig för man ska alltid satsa på det bästa alternativet och drömma stort. Men jag vet också att jag inte har högsta betyg i allt och ligger efter mycket nu för tiden med tentorna. Och jag vet att jag knappt har någon erfarenhet utöver labbarna på kurserna. Så samtligt tänker jag att det inte är någon idé att ens tänka tanken.

Jag tänker också att jag kommer klara av den här tentan i statistik – har jag gått på KTH så ska jag väl klara av det här. Men jag vet också att jag mer eller mindre misslyckades med alla mattekurserna där. Och jag vet att jag måste klara av den här kursen, för jag vet inte vad som skulle hända annars. Och jag vet inte vad jag skulle göra då.

Så just nu går tankarna runt med flera olika ”tänk om…”. Tänk om jag inte klarar av tentan? Tänk om jag inte får fortsätta vidare? Tänk om jag spenderar mer än fyra år på universitet utan att ha lyckats ta en kandidatexamen? Tänk om jag måste göra ingenting under ett år, vad skulle jag göra då? Ingen skulle vilja anställa mig. Tänk om jag måste börja om allting igen? Vad skulle jag göra då i så fall?

Jag vet att det mesta bara är orosmoln och allting kommer inte att inträffa, men ändå. Jag gillar inte att leva i osäkerhet.

———————-

I’m one of those persons who thinks a lot. About things I mustn’t forget, about situations that will never happen, about conversations that will never be spoken… they’re mostly music related. I’m a fangirl after all. So when I was in the shower, I just thought about such things, things that will never happen.

I really want to continue studying and get a masters, preferably at some great university, and I dream quite big. Which is good I guess because you should always go for the best alternative and dream big. But I also know that I don’t have the highest grades in every class and are quite behind on my exams these days. And I barely have any experience apart from the course labs. So at the same time, I’m thinking that it’s no use to even dream about such things.

I also think that I will pass this exam on statistics – if I was a student at the Royal Institute of Technology/KTH, I should pass this. But I also know that I more or less failed all my classes there that involved math. And I know that I have to pass this exam because I don’t know what would happen otherwise. And I don’t know what I would do in that case.

So at the moment, my thoughts are tumbling around with lots of what ifs. What if I don’t pass the exam? What if I’m not allowed to continue? What if I spend more than four years in university without getting a bachelors degree? What if I have to do nothing for a year, what would I do then? Nobody would hire me. What if I have to start over all again? What would I do in that case? 

I know that these are just thoughts and all of it won’t happen, but still. I don’t like living uncertain of the future.