Let me be honest

Jag har inte skrivit här på länge och jag har inte mått så toppen på sistone heller. Vissa dagar är bättre än andra, men det finns en sak som hela tiden finns kvar i huvudet och som jag tänker på mer eller mindre dagligen. Jag vet inte hur ofta jag kommer skriva mer här de kommande månaderna (känner mest att det skulle ta tid från eventuellt plugg), men jag vill ändå visa det här. Skrev det först på Lanaboards.com och därför är det på engelska, men det får ni stå ut med.

I haven’t written here for quite some time now and I haven’t really been on my best mood for a while either. Some days are better than others, but there is one thing that keep staying in my mind and I think about it more or less daily. I don’t know how often I’ll write here the upcoming months (mostly because I feel like it would take time from studying), but I still have to show this. I wrote it first on Lanaboards.com and it’s in English.


28 September 2017

I noticed that some of the worst times in my life have been when I can’t tell what my future will be like. I think we all have pictured how we want our lives to be, what we want to do and how we’re gonna get there. And for me, everytime that “plan” doesn’t go as I had hoped to, it’s as if the world crashes because I don’t know what my life is going to look like within the upcoming months. It has happened a few times, and it makes me devestated every time.

This time, I’m not sure if I’m going to graduate with my class or not. Everything went downhill since my dad passed away and I didn’t really have enough credits to continue to my final year but they were kind enough to let me since that was my wish and I had a reason to why I failed some classes.

Anyway, apparently I have too few credits to do my bachelor’s project which will start in spring. I need to pass all the classes this semester and 1 big one from last year, and I don’t know if I’m going to make it. I’m already lost in this class, but I’m gonna try my best to pass it in two weeks. I have to. *

The thing is that we need to find supervisors ourselves and make up the project but I can’t even look for a supervisor because I don’t know if I will be allowed to do it or not. How can I start looking? I can’t really tell a professor “I might do it, please wait for me”.

I don’t know what my life will look like after Christmas when most of the exams have been written. I can’t picture myself in the short future because I have no idea what it will be like. Will I have passed the exams? Will I be able to find a supervisor with short notice? Will I even graduate this year or do I have to stay here where I don’t feel like home for another year?

I don’t feel like I can talk about it with any classmates because everyone’s talking about this project and it would make me feel even worse. I don’t wanna tell mom about my situation. I told one of my brothers. **

I just feel like a lousy student and I’m mad that everything has gone so wrong since dad died. I want to do my best for him, to make him proud, and I know it sounds stupid because he’s not here anymore. I just… don’t wanna fail. I don’t wanna explain in case some future employer looks in my CV and it’s gonna say that I needed 4 years instead of 3 to get my bachelor’s.

I don’t know. Things usually gets solved in one way or another, but I just hate this. Being so uncertain of the future. And I should be happy because I’m studying what I really wanted to and I’m privileged enough to get an education. But. Yeah. I’m overthinking stuff I guess.

Ok, hopefully I’ll stop crying soon and stop thinking about it so I can go to bed.

* I did write it and I can say that it was one of the worst exams I’ve ever written, if not the worst.

** I’ve told both of them by now.

Advertisements

Time to change

Jag måste verkligen ändra mina vanor. Hur mycket jag än säger det till mig själv så går det inte så jag tänkte att det kanske fungerar om jag skriver ned det istället, haha.

Jag måste sluta lägga mig så sent och ligga i sängen kl 22 som jag brukade göra. Och jag måste sluta trycka på snooze-knappen – det blir bara värre. I fredags försov jag mig, cyklade snabbt till labbet och fick veta att jag var en timme för tidig. Så kan det gå. X___X Så om jag lägger mig i tid så behöver jag inte snooza och råka somna om. Problemet löst.

Jag måste också fokusera på att plugga ordentligt. Jag ska börja med en timer som ska hjälpa mig idag. Jag ligger efter med att läsa igenom föreläsningarna igen men allt annat som labbrapporter, seminariefrågor, fall och seminarieliknande föreläsningar hinner jag med. Men jag måste hitta en handledare till mitt examensarbete och även plugga igenom vävnadsbiologi och embryologi-kursen igen… omtentan är 1 eller 2 veckor efter den här kursen. Man kan lugnt säga att jag har mycket att göra och känner mig smått stressad.

Hur som helst, det är min tur att städa studentlägenheten så jag jag börja med det denna söndagsförmiddag – hoppas er dag blir roligare!


I really have to change my habits. No matter how much I tell myself to do that, it’s not working so I thought it might work if I write it down instead, haha.

I have to stop going to bed so late and be in bed at 22 o’clock/10PM just like I used to do. And I have to stop pressing the snooze button – it just makes things worse. I overslept last Friday, biked really fast to the lab and was told I arrived one hour too early. Not so good. X___X So if I go to bed in a reasonable time, I don’t have to press the snooze button and risk going back to sleep. Problem solved.

And I also have to start focusing on studying properly. I will start with a timer to help me today. I’m behind with reading the lectures again but I’m still ok with everything else like lab reports, seminar questions, case studies and seminar-styled lectures. But I have to find a supervisor for my bachelor’s project and also read the lectures of the tissue biology and embryology course again… the re-exam is 1 or 2 weeks after this class. You can say that I have a lot to do and am feeling a bit stressed.

Anyway, it’s my turn to clean the student apartment so I will start with that this Sunday morning – I hope your day will be more fun!

A slow start

Hejsan!

Som vanligt har jag inte skrivit på ett tag igen. Jag har, som vanligt, varit upptagen med annat och åkt hem på helgerna… men nu skriver jag lite igen.

Termin tre har dragit igång för två veckor sedan med kursen Farmakologi och läkemedelskemi. Ska jag vara ärlig så är kemi inte med starkaste sida (ni kanske minns fick jag kämpa lite grann med tentan för organisk kemi) men jag ska försöka klara av den nu. Tillsammans med en omtenta från förra året som jag inte hann med under sommaren. Suck.

Trots att det har börjat så känner jag att jag fortfarande inte har kommit in i pluggkänslan än. Ibland känner jag verkligen att det ska bli kul att lära sig nya saker, men känslan från förra terminen och nu under sommaren finns kvar… jag måste bli av med den snart, annars blir det här en jobbig termin.

Igår var det förresten kulturnatten här i Uppsala och det hölls en massa aktiviteter runtom i stan, även på dagen också förstås. Jag gick omkring och såg live framträdanden på flera scener här och var, några akrobattjejer som gjorde volter i luften, suktades av alla foodtrucks och gottgott… och besökte även universitetets nya byggnad Segerstedshuset, Upplandsmuseet och Linnéträdgården. Upplandsmuseet var sådär, de hade lite utställningar om Uppsala och tätorter, om miljonprogrammet och viktiga badplatser från förr i Öregrund och Östhammar. Linnéträdgården kändes mer spännande för min del, jag ville gå in i somras men de tar entréavgift och jag kände inte att det skulle vara värt det. Men igår var det fritt inträde till alla museer (tror jag?) så då passade jag på. Riktigt vackert! Tyvärr hade förstås en del växter börjar att vissna, och inne i Orangeriet spelade de Taikotrummor så jag kom inte in… men jag gick in i en replika av Linnés hem istället. Coolt!

Och idag, söndag, har jag bara varit hemma och tagit det lugnt… när jag egentligen borde ha pluggat. Ugh.


Hi!

I haven’t written much here again as usual. I have, as usual, been busy with other things and travelled home on the weekends… but I’ll write a little now.

Semester 3 started two weeks ago with the course Pharmacology and drug chemistry. To be honest, chemistry isn’t exaclty my strongest subject (you might remember that I had to struggle a bit with the exam for organic chemistry) but I’ll try to pass it. Together with another exam that I failed last year and didn’t have time to write this summer. Sigh.

 

Even though school has started, I still don’t feel like I’m in that study-feeling yet. Sometimes I really feel like it’s going to be fun to learn new things, but that feeling from last semester lingers… I have to get rid of it soon or this semester is going to be a heavy one.

By the way, yesterday was the culture night here in Uppsala and a lot of activities were held in the city, during the day as well of course. I walked around and saw live performances on several stages across the city centre, a few acrobatic girls who made jumps in the air, looked at all the foodtrucks and sweets… and also payed the university’s new building Segerstedshuset, Upplandsmuseet (museum of the country Uppsala and Stockholm lies in, I noticed that a lot of their texts were not available in English) and the Linneaus Garden a visit. The museum was so-so, they had a few exhibitions about Uppsala and it’s agglomerations, about the Million Programme and important baths in the old times in Öregrund and Östhammar. The Linneaus Garden was much more interesting to me, I wanted to go there this summer but they take an entrance fee and I didn’t feel like it was worth the money. But yesterday it was free entrance for all museums (I think?) so I went inside. It was really beautiful! Unfortunately most of the plants had naturally already started to wither, and Taiko drums were played inside the Orangery so I couldn’t get in… but I went inside a replica of Carl Linneaus’/Carolus Linneaus’ home instead. Cool!

And today, Sunday, I’ve just stayed at home and chilled… when I should have studied instead. Ugh.

 

A Head Full Of Dreams – Gothenburg, 2017

WILL BE UPDATED SOON WHEN I HAVE ACCESS TO MY PICTURES AGAIN!

I’m gonna write this in English as it would take too much time to write in both Swedish and English.

Earlier this summer, my brother, his fiancée, mom and I traveled across the country to Gothenburg to see Coldplay on their “A Head Full Of Dreams” tour. If you have read my blog, you may remember that my bro and I saw Coldplay on the same tour last summer, but in our hometown Stockholm.

We lived in a central apartment and no, it doesn’t have anything to do with the concert itself, but it was too gorgeous to not mention. Just look and these pictures! Mom found it on AirBnB.

[insert pictures]

Three of us had GA/standing tickets for one of the shows (25 June (mom had a seating ticket)) and we got ready in the morning and left the apartment for start queuing outside the arena for getting a good spot. Unfortunately, it started raining as soon as we stepped outside and weren’t perfectly prepared for it. I had my rain jacket, but my brother and his fiancée tried to stay dry with ponchos… that broke. We used one to sit on the ground instead. The rain stopped eventually but only to come back every now and then through the whole day. It was insane! 10 degrees Celsius with strong winds switching from rain to moments of sunshine… perfect weather for catching a cold.

The merchandise and t-shirts were more or less the same as last year if I remember correctly, and I got myself a rainbow flower shirt that I wanted last year.

Everyone complained about the weather (thankfully we bought some blankets and towels to keep us warm… it really was a nightmare). And it didn’t stop after getting inside the arena either.

Inside, after founding some great spots to stay at, we befriended some other fans and two Danish women. The women had VIP tickets and gotten some special merchandise – I remember their coloring book and pencils the best. Apparently there were no VIP standing area, which other tour stops had according to the women, and made them a bit sad. Why paying more money if you aren’t going to stay closer to the band than the rest?

And the horrible weather continued.  One of the pre-acts had to cancel (I swear that I saw rain POUR onto their keyboard from the plastic tent above them!), a girl fainted, Sarah (my brother’s fiancée) was shivering, my brother was shivering, nobody was warm and the mood was lousy. As the thought that was in everybody’s mind was: will Coldplay even be able to play in this weather?

Luckily, the rain stopped a bit when they finally entered the stage and everyone, and I mean everyone, seemed to be filled with energy again. Nobody cared about how awful the weather had been anymore… and a rainbow appeared to match Coldplay’s colorful stage!

Since I had seen the same show last year, I wasn’t that enthusiastic this time (and I blame the weather on ruining my mood too) and couldn’t help but feeling like it was better then. Perhaps because it was my first time seeing them live and I was more excited. However, I did cry again, not when Clocks played, but when Everglow was performed. Martin’s words about how this song is for everyone who hasn’t made it and passed away and the actual lyrics made me think of my dad. So, I shed some tears and tried to not think about it for the next songs.

[insert YouTube fan cam of everglow]

As thanks for being one of the best audiences they’ve had (standing in pouring rain and cold temperatures all day long), Coldplay promised to perform the best show they’ve ever had and also made us a song! It was really funny and not so bad at all, and I think everyone in Ullevi arena appreciated it.

[insert fan cam of song for fans]

However, after the confetti bombs and huge balloons, the show came to an end and we were relieved to go back to our rented apartment, warm ourselves up and then go to sleep. We slept so well that night… unfortunately we had to wake up early for the train back home to Stockholm. But we slept on the train and also in our own beds at home. ❤️

White Xylobands glowing in the night. Me holding me brother’s hand.

Summary of year two

Precis som förra året tänkte jag försöka sammanfatta det andra läsåret på biomedicinprogrammet (kandidatutbildning) här på Uppsala Universitet.

Den första kursen fokuserade mycket på de första veckorna som man spenderar i sin mammas mage – var utvecklas nervsystemet ifrån, vad kan gå fel och hur lika är vi egentligen andra däggdjur? Mycket intressant (och svårt, mycket fakta att ta in) och kursen innehöll också en del histologi som fortsatte i senare kurser också. All histologi som jag har haft det här läsåret har handlat om att känna igen olika vävnader (hud, lever, mag-tarmsystemet, blodceller m.m.) och känna till om vad de gör och så. Det är kul att sitta och titta på histologiska preparat (även om det endast är på en datorskärm (bortsett från ett tillfälle)) men jobbigt att lära sig så mycket, haha. Men det gick ju trots allt. En minnesfull labb var när man fick titta på ett kycklingembryo i mikroskop… vackert men sorgligt på samma gång.

Vid nästa kurs började det bli jobbigt på ett personligt plan. Själva teorin för djurförsökskursen var inte så jobbig, men det var det däremot med att lära sig hantera råttor och möss (det gick bra, labbgnagare är så snälla), söva dem och dissekera dem. Det gjorde ont i hjärtat att söva dem och jag kunde inte dissekera min råtta. Det gick bara inte. Veckan efter var jag “tvungen” att prova med en mus och det gick lite lättare. Men jag mådde dåligt innan, under och efter kursen för man visste ju vad man skulle göra och vad man hade gjort. Som tur var var en av labbledarna en jättesnäll och duktig tjej (som vi hade i en senare kurs också).

Därefter hade vi neurobiologi. Allt om hur nervceller signalerar mellan varandra, hur nervsystemet är uppbyggt, om hur hjärnan ser ut, lite psykologi… mycket att ta in i denna kurs också. Och vi skulle göra ett grupparbete inom ett eget valt ämne – jag skrev om epilepsi “med” en klasskamrat… Jag skrev ca 70% av texten och fick mer eller mindre hjälpa henne att hitta artiklar/källor, tolka dem och formulera meningarna åt henne – dagen innan texten skulle in! Och jag pluggade inte särskilt bra under jullovet (sällskap + en sjuk förälder gör det svårare) och fick ett resultat med 0,23 poäng under gränsen till godkänt. Jag bad lärarna att omvärdera mina svar och lyckades bli godkänd – men det krävde en massa tjat och mejl innan betyget uppdaterades i datasystemet i juni. Innan jag fick veta att jag blev godkänd (mars) gick jag omkring orolig – borde jag börja plugga för omtentan? Borde jag be studentkåren om hjälp? Många tankar distraherade mig.

Efter julen började en kurs om genetik – den var rolig! Jag tror att mitt intresse hittills är inom antibiotikaresistens och genetik. Jag minns att cell- och molekylärbiologin förra året var rolig, den innehöll saker om bl.a. DNA och RNA. Under kursen fick vi jobba enskilt om en tilldelad gen (ACTN3 fick jag) och skriva en text som skulle läggas upp på svenska Wikipedia. Min togs tyvärr ned eftersom den var för “krånglig” att läsa om man inte kunde biologi (vilket inte jag tycker men nåja). Den texten kan du läsa här på bloggen om du vill.

Läsårets näst sista kurs handlade om metabolism, om hur vi bryter ned allt vi äter och använder det till energi (eller lagrar det som reserv för framtida energibehov), men även hur alkohol kan vara skadligt för vår kropp. Kursen var relativt liten men innehöll otroligt mycket fakta att ta in. Jag skrev omtentan igen nu i augusti, jag hoppas att jag klarar av den. Förstår inte hur jag misslyckades med den första, nu i efterhand såg den relativt enkel ut. Men antagligen gick det dåligt för att pappa var som värst då – han gick bort morgonen efter.

Och i och med det försvann all min motivation med att fortsätta kämpa med nästa kurs – fysiologi. Fysiologin är den kurs som är störst under hela kandidatprogrammet och kursen handlade bl.a. om hur kroppen reglerar blodomloppet, hur njurarna renar primärurinet, hur höga tryck under vattnet påverkar lungorna, om hur fysiologin ändras för mamman och fostret… och en massa mer. När ungefär halva kursen hade gått tog jag mig kragen och började ta igen allt som jag inte hade pluggat in. Varje helg i en månad satt jag i BMC (mitt campus) i flera timmar… tyvärr gick inte tentan så bra som jag trodde. Jag trodde faktiskt att jag skulle bli godkänd, det kändes så när jag skrev den. Nåja. Bara att göra om antar jag…

Så förutom jobbiga kurser har annat distraherat mig den andra terminen som har gjort det här läsåret påfrestande och inte lika rolig som den förra. Jag var tvungen att klaga om mitt tentaresultat i månader innan det äntligen blev klart, jag letade efter en ny bostad och fick reda på att jag inte alls skulle få flytta in i sista minuten… flyttade två gånger under en månads tid… men det jobbigaste var att pappa gick bort. Jag är fortfarande ledsen över det faktiskt. Hoppas på att nästa blir bättre.


I was thinking of writing a summary about my second year of my biomedical science studies (bachelors level) at Uppsala University, just like I did last year.

The first course focused a lot on the first weeks inside a mother’s belly – where does the nervous system develop from, what might go wrong  and how alike other mammals are we really? Very interesting (and hard, a lot of info to take in) and the class also contained histology which continued throughout the upcoming classes too. All the histology I’ve learned this year has focused on recognizing different tissues (skin, liver, the gut-intestinal system, blood cells and so on) and knowing their functions and such. It’s fun to sit and look at the tissues (even though if it’s only on a computer screen (except for one time)) but difficult to learn so much, haha. But I made it after all. One memorable lab of the class was when we looked at a chicken embryo with a microscope… beautiful but sad at the same time.

Things started to get difficult on a personal level when the next class began. The theory itself for the animal ethics course wasn’t so hard, but it was hard to learn how to handle rats and mice (it went fine, lab  rodents are super friendly), put them to sleep and then dissect them. It hurt my heart to put them to sleep and I couldn’t dissect my rat. I just couldn’t. The week after I was “forced” to at least try with a mouse and it was a little bit easier than the week before. But I felt bad before, during and after the course because you knew what you have to do and what you’ve done. Luckily, one of the assistants during the labs were a really nice and professional girl (which we also had for another lab for another class too).

Thereafter we had neurobiology. Everything about neurons send signals between each other, how the nervous system is built up, what the brain looks like, a little bit of psychology… a lot to take in this class too. And we had a group assignment too to write about a chosen disease – I wrote about epilepsy together with a classmate… I wrote approximately 70% of the text and had to more or less help her find articles/sources, explain them and formulate sentences for her – the day before the text was supposed to be handed in! And I didn’t study particularly well during the Christmas holidays (company + an ill parent makes it difficult) and got a result with 0.23 points below the pass limit. I asked the professors to go through my answers once again and managed to pass the exam – but only after a lot of reminders and emails before the grade was updated in the database in June. I was so anxious before I got to know that I passed the exam (March) – should I start studying for the re-exam? Should I ask for help from the student union? A lot of thoughts distracted my mind.

After Christmas began a course about genetics – it was fun! I think my interests so far involves antibiotic resistance and genetics. I recall that the cell and molecular biology class last year was fun, it had things like DNA and RNA. But for this class we were given individual assignments about a given gene (I got ACTN3) and had to write a text that had to be published on the Swedish Wikipedia website. Mine was sadly taken down because it was too “difficult” to read if one doesn’t have a lot of knowledge in biology (which I don’t think but whatever). You can read the text here on my blog if you want to (only in Swedish).

The semester’s second last class was about met, how we digest everything that we eat and use it for energy (or stores it for future energy needs), but also how alcohol can be harmful to our bodies. The course was small but contained incredibly a lot of information. I wrote the exam again last week, I hope I’ll pass this time. I don’t know how I failed the first one, it looks relatively easy now. But I guess it went bad because dad was feeling the worst back then – he passed away the morning after.

And since then I lost all my motivation to continue trying with the next class – physiology. Physiology is the biggest class during my three years of getting a bachelors degree and included topics such as how the body regulates the blood circulation, how the kidneys filtrate the primary urine, how high pressures under water affects our lungs, how the physiology changes for a pregnant woman and the fetus… and a lot more. When about half of the course had passed I told myself to get myself together and start reviewing everything I hadn’t up to that point. I sat in BMC (my campus) every weekend for a month for several hours… unfortunately the exam didn’t go as well as I had hoped. I really thought I would pass it, it felt so when I wrote it. But well. I just have to write it again I suppose… 

So except for difficult classes there’s been other things that have made this year harsh and not as fun as the first one. I had to complain about my exam result for months before it was updated in the database, I looked for a new place to live and got to know in the last minute that I wouldn’t be able to live there after all… moved twice within a month… but the most difficult thing that happened was that dad passed away. I’m still sad about it actually. I hope this next year will be better.

My dorm room experience

Jag stannade bara en månad i en korridor i Studentstaden/Rackarberget och tänkte skriva om mina intryck trots att det bara var en kort tidsperiod. Jag tror inte alls att det kan säga hur livet i en korridor är, men det kanske säger nånting om det. Dessutom vill jag komma ihåg det. 😉

Jag hade tur och hamnade i en korridor med 4 andra trevliga personer (5 inräknat med en pojkvän som ofta hälsade på) som skötte det relativt bra. Mitt enda klagomål (ok har en till förresten – ta upp matslask från sinken, tack) var egentligen att en av dem inte skötte sin städvecka och lämnade en massa återvinningsskräp till veckan därpå –  min städvecka. Min ena lårmuskel var verkligen dålig (gick och haltade i flera dagar, kunde knappt gå i trappor) och jag var inte pigg på att ta hand om “någon annans” skräp. Så jag satte upp en lapp på dennes dörr med ett sådär lagom passivt aggressivt meddelande. :3 Som tur var fixades duschavloppet/brunnen sista veckan så att vattnet åkte ut ordentligt tack vare att en av de boende kontaktade Studentstaden.

Men det var tyst i området (SÅ stor skillnad mot mitt förra boende där jag hade fönstret mot Luthagsesplanaden), nära till campus och trevliga grannar. Äntligen hade man nån att prata med medan man lagade sin middag! Dessutom var det ingen som var högljudd i sitt rum heller.

Jag hade inget internet i mitt rum och ville inte skriva på ett avtal för en leverantör heller när jag bara stannade en sån kort stund (en snäll tjej från Schweiz erbjöd sig att dela med sig av hennes men jag tackade nej), så jag stannade kvar länge på campus om dagarna för att ta vara på skolans WiFi istället. Så jag var inte så ofta i korridoren måste jag erkänna – på helgerna vaknade jag tidigt för att plugga på campus och stannade kvar på kvällarna för att se på tv eller liknande. Cyklade hem runt kl 19-20 för att laga middag + matlåda och sedan var det dags att sova.

Jag kanske ska skriva om mitt rum också. Tapeterna var gamla och nedfläckade (STORA fläckar) och rummet hade fönster med persienner och gardinstång. Det fanns en liten bokhylla och garderober med ett inbyggd handfat + spegel. Jag gillade handfatet med spegeln mest tror jag, haha, det kändes mysigt att det var inbyggt. :3 Golvet var gjort av brädor… två dörrar till rummet, en yttre och en inre.

Tja… det var nog allt jag kan berätta om mitt första korridorsrum!

————————-

I only stayed one month in a dorm on Studentstaden/Rackarberget and thought that I would write down my impression of it even though it was for such a short period of time. I don’t think at all that it might give a justified description of what it’s like to live in a dorm, but it might say something about it. Also, I want to remember my impression of it. 😉

I was lucky and got to stay in a dorm with 4 other nice people (5 if you include a frequently visiting boyfriend) that kept the place in a pretty good condition. My only complaint (ok, I do have another one actually – please throw away the food in the sink guys) was that one of them didn’t do their cleaning week properly and left all of the recycling garbage for the next week – my cleaning week. One of my thigh muscles were really bad (I was limping several days straight and could barely walk in stairs) and I wasn’t very happy to take care of “somebody else’s” trash. So I wrote a passive aggressive note and put it up on his door. :3 Luckily, the shower drain was fixed the last week so the water could go out properly thanks to one of the dorm mates contacted Studentstaden.

But it was quiet in the area (SUCH a big difference from the last place where I had my window towards a main road), close to campus and nice neighbors. Finally someone to talk to while making dinner! Nobody was loud in their rooms either.

I didn’t have any interest in my room and didn’t want to sign a contract with any company either when I was going to stay there for such a short time (a friendly girl from Switzerland offered to share hers but I declined), so I stayed on campus for many hours per day to use the university’s WiFi instead. So I have to admit, I wasn’t very much in the dorm – I woke up early in the weekends to study and stayed on the evenings to watch tv or something alike. Took the bike home around 19-20/7-8PM to make some dinner + a lunch box and then it was time to sleep. 

Perhaps I should write about my room as well. The wallpapers were old and had oil spots (HUGE spots) and the room had a window with blinds and a curtain holder. There was a small bookshelf and wardrobes with a built-in sink + mirror. I think I liked the sink and mirror the most, haha, it felt cost when it was built in. :3 The floor wa s made of wood… there were two doors to the room, one outer and one inner. 

Well… I think that’s all I can tell about my first dorm room!

2 years!

Bloggen fyllde 2 år den 7:e augusti (jag pluggade så jag kunde inte skriva just då) och det tycker jag att vi firar med ett nytt utseende! 😀

The blog got 2 years old on 7th August (I was studying so I couldn’t write right then) and I think it’s a great time to celebrate it with a new design! 😀

My birthday 2017

Så min födelsedag började med en dugga om ett flertal histologiska preparat man skulle kunna identifiera utan att få veta vilken del i kroppen man tittar i. Man fick 10 bilder (av kanske 50-70 från listan) och hade man 4 fel skulle man bli underkänd. Jag gick dit och skrev så gott jag kunde men ju längre tiden gick desto mer nervös och ängslig blev jag. Och så tänkte jag på vykortet jag fick med posten på morgonen – allas namns finns däri förutom pappas. Och då blev jag ledsen, att jag bara fick 21 födelsedagar med honom (20 eftersom jag inte var hemma förra året, mamma kom hit och överraskade mig). Så jag ringde mamma och hon hörde att jag var ledsen och körde hit efter jobbet. Jag ville egentligen inte att någon skulle komma för jag tänkte plugga för tentan veckan därpå, men jag var så ledsen så det skulle inte gå att koncentrera mig den dagen ändå. Mamma och Sarah kom, hade med sig ballonger, gula girlanger, tårta, blommor och presenter. Och sakta så blev dagen bättre. ♥ Vi gick och åt middag på Koh Phangan bakom universitetshuset – jag har bara sett den utifrån men det såg ännu bättre ut inuti! Jag kan absolut rekommendera den, maten var jättegod (deras kokos milkshake också ♥) och inredningen spännande. Det skulle kännas som att man var på en Thailändsk strand på riktigt med blinkande lampor, reggae musik (inte Thailändsk haha?) och mysiga bord. Och, det jag tyckte var mest spännande, musiken avbröts… för fejk åska!! SÅ kul, haha! Det kom åskmuller genom högtalarna istället, haha. Definitivt ett roligt ställe att gå till med vänner.

Tårtan var liten, jättegod och mäktig, och vi var så mätta efter middagen så de fick ta med sig en bit hem. Till present fick jag (!!) en Nintendo Switch!!!!! MED (bl.a.) ZELDA SPELET SOM JAG FANGIRLADE OM TIDIGARE HÄR I BLOGGEN!! Jag har tyvärr inte hunnit spela det än (tenta + omtenta + SOFOSKO + åker hem på helgerna + snart dags för nästa omtenta), men jag ska definitivt göra det så fort jag har tid över!

Men min födelsedag kanske började dåligt men den slutade underbart. Är så glad att de kom, ballongerna har knappt något helium kvar i sig men de ligger här på golvet bredvid mig, haha. Och jag klarade av duggan som tur var, hade inte orkat med ett till “bakslag” i plugget.


So my birthday begun with a mini exam on several histological samples that we were supposed to identify without knowing which part of the body we’re looking at. You got 10 pictures (of maybe 50-70 from the list) and if you got 4 of them wrong, you failed. I went there and wrote down my best answers, but the longer the time passed afterwards, the more nervous and anxious I became. And I started thinking of the post card I got that morning – everyone’s names were written inside except for dad’s. And then I got sad, I only got to spend 21 birthdays with him (or 20 because I wasn’t home last year, mom came and surprised me). So I called mom and she noticed that I was sad and drove to here after work. I really didn’t want anyone to come because I was planning on studying for the exam on the week after, but I was so sad and wouldn’t be able to concentrate that day anyway. Mom and Sarah came and had brought balloons, yellow paper garlands, cake, flowers and gifts. And the day slowly got better. ♥ We went for dinner at Koh Phangan behind the university hall – I had only seen it from outside but it looked even better inside! I definitely recommend it, the food was great (and so was their coconut milkshake ♥) and the interior was exciting. The idea was that it would feel like sitting on a beach in Thailand with colorful stringlights, reggae music (not Thai haha?) and cosy tables. And, the most exciting thing in my opinion, was when the music got interrupted…  by a fake thunderstorm!! SO fun, haha! The sound of thunder came through the speakers instead, haha. It’s definitely a fun place to go with friends.

The cake was small, super good and mighty in flavours and we were so full after dinner they had to bring some back home. For presents I got (!!) a Nintendo Switch!!!!! WITH (among another game) THE ZELDA GAME I WAS FANGIRLING ABOUT EARLIER!! I unfortunately haven’t had time to play it yet (exam + exam to take again + summer research school + went home on the weekends + another exam to take again soon) but I will as soon I have the time to!

My birthday may have started badly but it ended wonderfully. I’m so glad they came, the balloons hardly have any helium left in them but they lie here on the floor next to me, haha. And, luckily, I passed that mini exam. I don’t know how I would’ve reacted if I got another failure in school.

Lana on my mind

Den här helgen stannar jag i Uppsala för att göra lite smått och gott som jag inte har hunnit göra hemma. Men idag tog jag det lugnt, promenerade ned till stan, vidare till Botianiska Trädgården (att gå bland rosorna som doftade underbart och lyssna till Honeymoon var magiskt ♥) och förbi Ica en sväng för att köpa lite frukostbröd och frukt. Det var min dag det!

Annars har jag spenderat min tid åt SOFOSKO och att fangirla över Lana Del Rey som släppte två singlar tidigare i veckan och nytt album nästa vecka. Min familj köper Lust For Life i CD åt mig som sen födelsedagspresent och jag beställde en klar LP i begränsad utgåva i förrigår – kan inte vänta tills jag får hålla den i handen i September! SÅ exalterad över albumet som kommer snart, de låtar jag redan har hört är magiska! ♥

Lite bilder från veckorna som gått:

I’m staying in Uppsala this weekend to do things I haven’t had the time to do when I’m at home. But I had a chill day today, took a walk to the central city parts, continued to the Botanical Garden (to stroll among the roses which smelled wonderful and listening to Honeymoon was magical ♥) and stopped by the supermarket to buy some bread for breakfast and fruit. That was my day!

I have otherwise spent my time for the summer research school and fangirl over Lana Del Rey who just released two singles earlier this week and will drop a new album next week. My family are getting me the Lust For Life CD for me as a late birtday present and I pre-ordered a limited edition clear vinyl two days ago – I can’t wait until I get to hold it in my hands in September! SO excited for the album, the songs I’ve heard to far are amazing! ♥

Sharing some photos above from the previous weeks. 

Busy bee

Jag har varit upptagen de senaste veckorna (SOFOSKO, midsommarfirande, resan till Göteborg för Coldplay, fangirla om Lana Del Rey) men jag ska försöka att skriva mer så snart jag kan. Hittills har SOFOSKO varit rolig och lärorik. Jag vill tro att jag har blivit bättre på att odla celler och jobba sterilt. 🙂

Jag ska skriva om Coldplay, precis som förra året, och alla andra saker jag sa att jag skulle skriva lol. 😛


I’ve been busy these past weeks (summer research school, midsummer celebrations, the trip to Gothenburg for Coldplay and being a Lana Del Rey fangirl), but I’ll try to write more as soon as I can. So far, the research school has been fun and I’ve learned new things. I’d like to think that I’m better at growing cells and working sterile. 🙂

I’ll write about the Coldplay concert too, just like I did last year. And all the other things I said I would write lol. 😛