Summary of year two

Precis som förra året tänkte jag försöka sammanfatta det andra läsåret på biomedicinprogrammet (kandidatutbildning) här på Uppsala Universitet.

Den första kursen fokuserade mycket på de första veckorna som man spenderar i sin mammas mage – var utvecklas nervsystemet ifrån, vad kan gå fel och hur lika är vi egentligen andra däggdjur? Mycket intressant (och svårt, mycket fakta att ta in) och kursen innehöll också en del histologi som fortsatte i senare kurser också. All histologi som jag har haft det här läsåret har handlat om att känna igen olika vävnader (hud, lever, mag-tarmsystemet, blodceller m.m.) och känna till om vad de gör och så. Det är kul att sitta och titta på histologiska preparat (även om det endast är på en datorskärm (bortsett från ett tillfälle)) men jobbigt att lära sig så mycket, haha. Men det gick ju trots allt. En minnesfull labb var när man fick titta på ett kycklingembryo i mikroskop… vackert men sorgligt på samma gång.

Vid nästa kurs började det bli jobbigt på ett personligt plan. Själva teorin för djurförsökskursen var inte så jobbig, men det var det däremot med att lära sig hantera råttor och möss (det gick bra, labbgnagare är så snälla), söva dem och dissekera dem. Det gjorde ont i hjärtat att söva dem och jag kunde inte dissekera min råtta. Det gick bara inte. Veckan efter var jag “tvungen” att prova med en mus och det gick lite lättare. Men jag mådde dåligt innan, under och efter kursen för man visste ju vad man skulle göra och vad man hade gjort. Som tur var var en av labbledarna en jättesnäll och duktig tjej (som vi hade i en senare kurs också).

Därefter hade vi neurobiologi. Allt om hur nervceller signalerar mellan varandra, hur nervsystemet är uppbyggt, om hur hjärnan ser ut, lite psykologi… mycket att ta in i denna kurs också. Och vi skulle göra ett grupparbete inom ett eget valt ämne – jag skrev om epilepsi “med” en klasskamrat… Jag skrev ca 70% av texten och fick mer eller mindre hjälpa henne att hitta artiklar/källor, tolka dem och formulera meningarna åt henne – dagen innan texten skulle in! Och jag pluggade inte särskilt bra under jullovet (sällskap + en sjuk förälder gör det svårare) och fick ett resultat med 0,23 poäng under gränsen till godkänt. Jag bad lärarna att omvärdera mina svar och lyckades bli godkänd – men det krävde en massa tjat och mejl innan betyget uppdaterades i datasystemet i juni. Innan jag fick veta att jag blev godkänd (mars) gick jag omkring orolig – borde jag börja plugga för omtentan? Borde jag be studentkåren om hjälp? Många tankar distraherade mig.

Efter julen började en kurs om genetik – den var rolig! Jag tror att mitt intresse hittills är inom antibiotikaresistens och genetik. Jag minns att cell- och molekylärbiologin förra året var rolig, den innehöll saker om bl.a. DNA och RNA. Under kursen fick vi jobba enskilt om en tilldelad gen (ACTN3 fick jag) och skriva en text som skulle läggas upp på svenska Wikipedia. Min togs tyvärr ned eftersom den var för “krånglig” att läsa om man inte kunde biologi (vilket inte jag tycker men nåja). Den texten kan du läsa här på bloggen om du vill.

Läsårets näst sista kurs handlade om metabolism, om hur vi bryter ned allt vi äter och använder det till energi (eller lagrar det som reserv för framtida energibehov), men även hur alkohol kan vara skadligt för vår kropp. Kursen var relativt liten men innehöll otroligt mycket fakta att ta in. Jag skrev omtentan igen nu i augusti, jag hoppas att jag klarar av den. Förstår inte hur jag misslyckades med den första, nu i efterhand såg den relativt enkel ut. Men antagligen gick det dåligt för att pappa var som värst då – han gick bort morgonen efter.

Och i och med det försvann all min motivation med att fortsätta kämpa med nästa kurs – fysiologi. Fysiologin är den kurs som är störst under hela kandidatprogrammet och kursen handlade bl.a. om hur kroppen reglerar blodomloppet, hur njurarna renar primärurinet, hur höga tryck under vattnet påverkar lungorna, om hur fysiologin ändras för mamman och fostret… och en massa mer. När ungefär halva kursen hade gått tog jag mig kragen och började ta igen allt som jag inte hade pluggat in. Varje helg i en månad satt jag i BMC (mitt campus) i flera timmar… tyvärr gick inte tentan så bra som jag trodde. Jag trodde faktiskt att jag skulle bli godkänd, det kändes så när jag skrev den. Nåja. Bara att göra om antar jag…

Så förutom jobbiga kurser har annat distraherat mig den andra terminen som har gjort det här läsåret påfrestande och inte lika rolig som den förra. Jag var tvungen att klaga om mitt tentaresultat i månader innan det äntligen blev klart, jag letade efter en ny bostad och fick reda på att jag inte alls skulle få flytta in i sista minuten… flyttade två gånger under en månads tid… men det jobbigaste var att pappa gick bort. Jag är fortfarande ledsen över det faktiskt. Hoppas på att nästa blir bättre.


I was thinking of writing a summary about my second year of my biomedical science studies (bachelors level) at Uppsala University, just like I did last year.

The first course focused a lot on the first weeks inside a mother’s belly – where does the nervous system develop from, what might go wrong  and how alike other mammals are we really? Very interesting (and hard, a lot of info to take in) and the class also contained histology which continued throughout the upcoming classes too. All the histology I’ve learned this year has focused on recognizing different tissues (skin, liver, the gut-intestinal system, blood cells and so on) and knowing their functions and such. It’s fun to sit and look at the tissues (even though if it’s only on a computer screen (except for one time)) but difficult to learn so much, haha. But I made it after all. One memorable lab of the class was when we looked at a chicken embryo with a microscope… beautiful but sad at the same time.

Things started to get difficult on a personal level when the next class began. The theory itself for the animal ethics course wasn’t so hard, but it was hard to learn how to handle rats and mice (it went fine, lab  rodents are super friendly), put them to sleep and then dissect them. It hurt my heart to put them to sleep and I couldn’t dissect my rat. I just couldn’t. The week after I was “forced” to at least try with a mouse and it was a little bit easier than the week before. But I felt bad before, during and after the course because you knew what you have to do and what you’ve done. Luckily, one of the assistants during the labs were a really nice and professional girl (which we also had for another lab for another class too).

Thereafter we had neurobiology. Everything about neurons send signals between each other, how the nervous system is built up, what the brain looks like, a little bit of psychology… a lot to take in this class too. And we had a group assignment too to write about a chosen disease – I wrote about epilepsy together with a classmate… I wrote approximately 70% of the text and had to more or less help her find articles/sources, explain them and formulate sentences for her – the day before the text was supposed to be handed in! And I didn’t study particularly well during the Christmas holidays (company + an ill parent makes it difficult) and got a result with 0.23 points below the pass limit. I asked the professors to go through my answers once again and managed to pass the exam – but only after a lot of reminders and emails before the grade was updated in the database in June. I was so anxious before I got to know that I passed the exam (March) – should I start studying for the re-exam? Should I ask for help from the student union? A lot of thoughts distracted my mind.

After Christmas began a course about genetics – it was fun! I think my interests so far involves antibiotic resistance and genetics. I recall that the cell and molecular biology class last year was fun, it had things like DNA and RNA. But for this class we were given individual assignments about a given gene (I got ACTN3) and had to write a text that had to be published on the Swedish Wikipedia website. Mine was sadly taken down because it was too “difficult” to read if one doesn’t have a lot of knowledge in biology (which I don’t think but whatever). You can read the text here on my blog if you want to (only in Swedish).

The semester’s second last class was about met, how we digest everything that we eat and use it for energy (or stores it for future energy needs), but also how alcohol can be harmful to our bodies. The course was small but contained incredibly a lot of information. I wrote the exam again last week, I hope I’ll pass this time. I don’t know how I failed the first one, it looks relatively easy now. But I guess it went bad because dad was feeling the worst back then – he passed away the morning after.

And since then I lost all my motivation to continue trying with the next class – physiology. Physiology is the biggest class during my three years of getting a bachelors degree and included topics such as how the body regulates the blood circulation, how the kidneys filtrate the primary urine, how high pressures under water affects our lungs, how the physiology changes for a pregnant woman and the fetus… and a lot more. When about half of the course had passed I told myself to get myself together and start reviewing everything I hadn’t up to that point. I sat in BMC (my campus) every weekend for a month for several hours… unfortunately the exam didn’t go as well as I had hoped. I really thought I would pass it, it felt so when I wrote it. But well. I just have to write it again I suppose… 

So except for difficult classes there’s been other things that have made this year harsh and not as fun as the first one. I had to complain about my exam result for months before it was updated in the database, I looked for a new place to live and got to know in the last minute that I wouldn’t be able to live there after all… moved twice within a month… but the most difficult thing that happened was that dad passed away. I’m still sad about it actually. I hope this next year will be better.

Advertisements

Busy bee

Jag har varit upptagen de senaste veckorna (SOFOSKO, midsommarfirande, resan till Göteborg för Coldplay, fangirla om Lana Del Rey) men jag ska försöka att skriva mer så snart jag kan. Hittills har SOFOSKO varit rolig och lärorik. Jag vill tro att jag har blivit bättre på att odla celler och jobba sterilt. 🙂

Jag ska skriva om Coldplay, precis som förra året, och alla andra saker jag sa att jag skulle skriva lol. 😛


I’ve been busy these past weeks (summer research school, midsummer celebrations, the trip to Gothenburg for Coldplay and being a Lana Del Rey fangirl), but I’ll try to write more as soon as I can. So far, the research school has been fun and I’ve learned new things. I’d like to think that I’m better at growing cells and working sterile. 🙂

I’ll write about the Coldplay concert too, just like I did last year. And all the other things I said I would write lol. 😛

Sunshine

Hej hej!

Det är fredag eftermiddag, solen skiner och det är årets hittills varmaste dag! Och jag spenderar den på att sola/sitta här på campus i en tyst innergård med björkar, påskliljor och magnoliaträd. Känner nästan för att köpa en glass men det har jag redan gjort den här veckan och jag måste spara på pengarna lite…

Jag har fått reda på lite om vad jag ska få göra i sommar under SOFOSKO – jag skulle få börja lite tidigare med skulle jag få hjälpa till att få fram flugorna till projektet, lära mig att se skillnad på könen och jobba mycket med mikroskop för att plocka ut hjärnor – och jag kommer säkert mosa en massa! Förhoppningsvis kommer det att gå bra ändå! Min handledare har jag haft som föreläsare nu i två dagar, så vi pratade lite mellan rasterna om sommaren.

Vet inte riktigt I’m jag har nåt mer att berätta förutom att jag döpte vår gruppuppgift om njuren och hypertoni (högt blodtryck) till “The amazing kidney – an epic tale of a heroic way to save the day” och ingen av de andra i gruppen klagade, haha! Får se vad lärarna säger, men titeln på arbetet skulle ju vara intresseväckande sa de… 😉

Saw this pretty yellow tree on my lunch walk around campus earlier today.

Hi everyone!

It’s Friday afternoon, the sun is shining and it the year’s hottest day so far. And I spend it here on campus, sun bathing/sitting in a quiet inner yard with birch trees, daffodils and magnolia. I almost feel like buying an ice cream but I’ve already done that this week and I need to save my money… 

I’ve got to know more what I’ll do this summer during SOFOSKO – to start with, I’ll get to start a little bit earlier with getting the flies for our project, learn to see the difference between sexes and work a lot with a microscope later to pick out their brains – I’m sure I’ll crush most of them! Hopefully it’ll go ok anyway. My supervisor has been my lecturer these past two days, so we talked a little during the breaks about this summer.

I don’t really know what more to write here except that I named our group project review text about the kidneys and hypertension (high blood pressure) to “The amazing kidney – an epic tale of a heroic way to save the day” and no one seemed to complained about the title, haha! We’ll see what the teachers will say about it, but it said in the instructions that the title should be interesting to the reader… 😉

Actinin Alpha 3 (ACTN3)

Under min förra kurs, “Medicinsk genetik”, fick vi i uppgift att skriva om en gen och vilka sjukdomar de kan ge upphov till. Detta skulle sedan publiceras på svenska Wikipedia eftersom universiteten ska dela med sig av sin kunskap till allmänheten. Jag fick genen ACTN3 att skriva om, men den ger ingen sjukdom om den är muterad! Jag tänkte dela med mig av texten här i bloggen eftersom dagen efter jag publicerade den på Wikipedia togs den bort eftersom den ansågs vara för svårbegriplig om man inte är så kunnig i biologi, genetik eller medicin. Och jag planerar inte att ändra texten så att den kan läggas upp, haha! Det har jag inte tid med. Men, som sagt, jag kan visa den här på bloggen istället. 🙂


Actinin Alpha 3 (ACTN3)

Genen Actinin Alpha 3 (ACTN3) ligger på position 66,546,841-66,563,329 (q13.2) på kromosom 11. ACTN3 kan hittas på forward strand. Genen har 21 exon och 3 transkript1 samt 60 ortologer och 16 paraloger.2 ACTN3 kodar för proteinet α-aktinin 3 som utgör en komponent i de Z-strimmor som finns i typ II skelettmuskulatur. Z-strimman binder samman myofibrillära aktinfilament. Proteinet α-aktinin 3 korsbinder aktinet vilket ger en explosiv muskelkontraktion.1,3

En vanlig variant, kallad rs1815739 eller R577X, i genen orsakas av ett basparutbyte som ger upphov till ett stoppkodon. Denna allel gör att, istället för att inkorporera aminosyran arginin på position 577 i proteinet, så avslutas translationen och proteinet blir förkortat och icke-funktionellt.4,5 SNPn rs1815739 har två alleler, C och T, varav den ena ger upphov till att den fungerande genen kan producera ett protein och den andra allelen ger upphov till det för tidiga stoppkodonet.6 I Europa bär 57 % på allelen C och 43 % på allelen T.6 Mutationen ger genvarianten R577X.4,7 Icke-funktionellt ACTN3 av denna anledning ger dock inte upphov till sjukdom och ungefär 18 % av världens befolkning bär på denna genvariant.1 Avsaknad av α-aktinin 3 brukar backas upp av det homologa proteinet α-aktinin 2. Actinin Alpha 2 (ACTN2), genen som kodar för proteinet α-aktinin 2, uttrycks i alla muskelceller och kan därför kompensera för den förlorade funktionen av α-aktinin 3 i typ II skelettmuskelceller.4

Genen ACTN3 och varianten R577X har visat sig vara intressanta att undersöka vid studier om elitidrottare och den allmänna befolkningen. Men även idrottsintresserade personer som utövar någon slags löpning utanför elittävlingar har visat intresse för att testa om de bär på genen R577X allelen. ACTN3 kodar för proteinet α-aktinin 3 som gör att muskler kontraherar explosivt och snabbt, vilket är till fördel för sprintlöpare, medan R577X, som är den icke-funktionella genvarianten, kan vara till fördel för att klara av lopp som kräver mer uthållighet än hastighet, t.ex. maratonlopp.7

För att ta reda på om en individ bär på genen eller på R577X allelen av ACTN3, kan exempelvis ett salivprov tas.4 Från salivprovet kan DNA extraheras för genotypning på ett laboratorium. För att bestämma om en gensekvens som innehåller R577X allelen kan man amplifiera gensekvensen med Polymerase Chain Reaction (PCR).4 Vid en PCR värms dubbelsträngat DNA upp så att det denaturerar och blir till enkelsträngat DNA som enzymet polymeras sedan bygger på med hjälp av korrekt designade primers. Denna process upprepas ett antal cykler tills man får den mängd kopior man behöver. Produkten man får ut av en PCR kan sedan analyseras genom att sekvensera det baspar som ger upphov till R577X allelen och bestämma genotypen med hjälp av kapillärelektrofores.4

En annan analysmetod är att färga in PCR-produkten med fluoroforer och sedan hybridisera den till ett låg-densitet DNA microarray baserad på allel-specifika probes.4 Sedan scannas denna DNA microarray och den ljusintensitet som emitteras från fluoroforerna tolkas av ett mjukvaruprogram i en dator.4 Programmet konverterar ljusintensiteten till genotyperna av varje variant.4

Referenser

1 http://genome.ucsc.edu/cgi-bin/hgGene?hgg_gene=uc021qlz.4&hgg_prot=ENST00000513398.1&hgg_chrom=chr11&hgg_start=66546840&hgg_end=66563329&hgg_type=knownGene&db=hg38&hgsid=576825023_svQ0qXBASNdaCL0A1yTHiIbsDRrt University of California Santa Cruz Genome Browser, information senast uppdaterad 16.03.28, information hämtad 17.01.24

2 http://www.ensembl.org/Homo_sapiens/Gene/Summary?db=core;g=ENSG00000248746;r=11:66546395-66563329 Ensembl, “Gene: ACTN3”, information senast uppdaterad december 2016, information hämtad 17.01.24

3 http://omim.org/entry/102574 Online Mendelian Inheritance in Man® (OMIM®), ” ACTININ, ALPHA-3; ACTN3”, information senast uppdaterad 0.8.05.13, information hämtad 17.01.24

4 C. Fiuza-Luces et. al., ”Are ‘Endurance’ Alleles ‘Survival’ Alleles? Insights from the ACTN3 R577X Polymorphism”, 2011. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3048287/ Information hämtad 17.01.26

5 http://snpedia.com/index.php/Rs1815739 SNPedia, information senast uppdaterad 17.01.16, information hämtad 17.02.04

6 http://www.ensembl.org/Homo_sapiens/Gene/Variation_Gene/Table?db=core;g=ENSG00000248746;r=11:66546395-66563329 Ensembl, “Gene: ACTN3 – Variant Table”, information senast uppdaterad december 2016, information hämtad 17.02.02

7 N. Yang, D.G. MacArthur, et. al., ”ACTN3 Genotype Is Associated with Human Elite Athletic Performance”, 2003. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1180686/ Information hämtad 17.01.26

About today

Idag har varit en lugn dag, inga föreläsningar eller så. Har bara stannat hemma och fokuserat (försökt i alla fall, haha) på att fixa klart inför morgondagens gruppredovisning och plugga inför tentan nästa vecka. Mycket om hur maten spjälkas till de minsta beståndsdelarna för att sedan tas upp i tunntarmarna… Lite klurigt att ha koll på allt! Men det ska nog gå, hela nästa vecka är tom så att vi kan plugga – det är snällt av lärarna!

Just nu har jag satt på radion och slappnar av med att försöka filta ihop en katt. Det var en julklapp jag fick, och det är ju så kul att pyssla! Hoppas jag får den klar inom kort, den är inte så stor men nästa vecka ska ju ägnas åt plugg så… 😉


Today has been a calm day, no lectures or anything. I’ve just stayed at home and focused (well at least tried to, haha) on getting everything done for tomorrow’s group oral presentation and study for the exam next week. A lot of how the food gets to the smallest compartment and then absorbed in the small intestine… a bit tricky to learn everything! But I think I can do it, next week has a free schedule so we can study – that’s kind of the teachers!

I’m listening to the radio right now and relaxing by trying to needle felt a kitten. It was a Christmas gift I got, and it’s so much fun to craft! I hope I’ll finish it soon, it’s not very big but next week is for studying, so… 😉

Soon Christmas! + Recap

Jag vet inte hur många gånger jag har tänk att skriva här i bloggen sedan sist men jag har helt enkelt inte hunnit med! Det kändes som om första december nyss var här och snart är det redan jul. Nån som känner igen sig?

Jag hade ju tänkt att försöka skriva lite varje dag och ni ser ju hur det har gått.. inte alls, haha. Vissa dagar händer inget särskilt och på andra dagar är det skolarbete som gäller. Och avkoppling förstås. Men även funderingar på julklappar. Vad jag har tänkt att ge till familjen tänker jag inte skriva här ännu (även om risken är minimal att någon läser det) utan det berättar jag efter jul. 🙂

I plugget har jag fått se mina hjärnvågor med ett EEG – coolt! Tre elektroder sattes fast på huvudet och en apparat omvandlade de elektriska signalerna till ljudvågor som vi spelade in med ett program på datorn. Jag fick även se ett ben från en kackerlacka rycka till i takten till en låt. Då hade labbinstruktörerna satt fast elektroder (små kablar fästa på kanyler) som var kopplade till en högtalare.  Alla i klassen ville filma, haha! Men jag nöjde mig med att bara titta på.

Jag har även fått testa mina smaklökar och hur de reagerar på halstabletter (mentol) och bitterhetspapper. Chilifrukterna hoppade jag över, var lite för tidigt på morgonen kände jag. 😛 Undrar du varför det känns kallare i munnen när man tar en halstablett? Mentolet i tabletten binder in till dina receptorer och ger en konformationsändring (receptorn ändrar form) vilket gör att man uppfattar luftens temperatur att vara kallare än vad den egentligen är! Så nu vet du det. 😉

Och om det där grupparbetet/litteraturstudien jag skrev om förut… jag ska aldrig samarbeta med den människan igen. Tänker inte skriva om det nu, det skulle verkligen bli för långt. Det får bli ett annat blogginlägg (med 100% gnäll, haha).

Förra helgen gick jag och tre av mina vänner och såg “Fantastiska vidunder och var man hittar dem” och åt gratis middag på The Plant, en vegansk fast food restaurang på Söder. Filmen var nästan gratis också (jag hade 3 st företagsbiljetter som jag betalade för, så den sista biljetten delade vi priset på) och den var mysig! Jag skulle inte ha något emot fler Harry Potter spin-off filmer i framtiden. Jag fick känslan av att “Fantastiska vidunder” fungerade väldigt bra som film – kanske bättre än om den skulle vara en bok? Hur som helst: en riktigt bra och mysig film som sagt. ♥ Efteråt gick vi och åt middag (Alva, som jag har nämnt förut, vann en tävling där priset var en gratis middag med vänner) och jag tog en burgare som alla sade var god. Det var den, och färsk(!!!)potatisen också. ♥ Synd bara att konsistensen på burgaren var sådär, allting var så mjukt och det blev inget riktigt tuggmotstånd tyckte jag. Men ingefärsdrickan var god!

Så, det var allt roligt som har hänt sedan det förra blogginlägget. ^^ Nu ska jag fortsätta med att växla mellan att sammanfatta föreläsningar (suck) och titta vidare på “Breakfast at Tiffany’s” (yay!).


I don’t know how many times I’ve been thinking about writing here in the blog since the last time, but I simply haven’t had the time to! It feels like 1st of December was recently here and now it’s almost Christmas. Anyone else who feels the same?

I did after all think about trying to write a little every day, but you’ve seen how that has been going… not at all, haha. Some days, nothing particularly exciting happens and on other days, there’s just schoolwork to do. And relaxing of course. And also thoughts about Christmas gifts. I won’t write here what I’m going to give for family members yet (even though the risk of someone reading it is minimal), I’ll tell you after Christmas instead. 🙂

At university, I’ve seen my brain waves with an EEG – cool! Three electrodes were attached on my head and a converter converted the electrical signals to sound waves which we recorded on the computer with a program. I also got to see a leg from a cockroach twitch to the beat of a song. The lab instructors had attached electrodes (small cables on needles) that were connected to a speaker. Everyone in class wanted to film, haha! But I was happy with just looking.

I have also tested my taste buds and how they react to cough drops (menthol) and bitterness paper strips. I skipped the chili fruits, it was a little bit too early for that for me. :O Do you wonder why it feels cooler in your mouth when you take cough drops? The menthol in the pill binds to your receptors and give a conformation change (the receptor changes its form) which makes you feel like the air temperature is cooler than what it actually is! So now you know. 😉

And about that group project/litterature review I told you about before… I will never work with that person again. I won’t write about it now, the text would really be too long. That would be like a blog post on its own (with 100 % whine, haha).

Three of my friends and I went to see “Fantastic beasts and where to find them” last weekend and had a free dinner at The Plant, a vegan fast food restaurant at the southern parts of Stockholm. The film was almost for free too (I had 3 tickets for free I got from summer work, so we shared the price on the last ticket) and it was cosy! I wouldn’t mind any more Harry Potter spin-off movies in the future. I got the feeling that “Fantastic beasts” worked really good as a motion picture – maybe better than if it was a novel? Whatever: like I said, the film was really good and cosy. ♥ Afterwards, we went for dinner (Alva, whom I have mentioned before, won a contest and the prize was a free dinner with company) and I picked a burger which everyone told me was good. It was, and the new (!!!) potatoes too. ♥ Too bad that the consistency of the burger was so-so, everything was so soft and I didn’t really get the feeling of mastication (is that the right word?). But the ginger fizzy drink was nice!

Well, that was all the fun that’s been happening since the last blog post. ^^ Now I’ll continue switching  between summarizing a lectures (sigh) and watching “Breakfast at Tiffany’s” (yay!).

I don’t wanna

Jag känner inte för att göra någonting idag sedan jag kom hem efter föreläsningen, haha. Jag har ingen lust att plugga, jag vill inte gå ned för att boka en tvättid för imorgon (för då måste jag gå över innergården till tvättstugan och vägen dit är kall… men kort, haha), jag orkar inte duscha, jag vill inte se på TV för jag borde plugga istället, jag vill inte äta samma mat som alltid… men såklart har jag gjort allting ändå, haha. Känner mig lite gnällig bara. 😛 Eller okej, jag har inte duschat än, men det ska jag göra.

Men jag känner för att det är dags att skriva lite här igen! Vi fick som sagt se (och känna!) på riktiga hjärnor från människor och det var inte så farligt faktiskt. De har legat i formalin i flera år som bevarar formen på dem. Färgen på hjärnorna påminde lite om färsk jäst tyckte jag. =P Några var snittade i olika vinklar så man kunde se strukturer som man inte alltid kan se från ett håll (t.ex. strukturer som finns inuti – de kan man ju inte se utanpå) och vissa hjärnor hade drabbats av blodproppar. Det kunde man se eftersom det är alldeles svart-grått och mörkt där proppen har funnits. På en hjärna hade de plockat bort en tumör. Spännande!

Och det slutade med att jag gick på föreläsningen som vi redan hade haft eftersom jag såg att del 2 var något vi inte hade haft innan, men vi bad om att föreläsaren skulle hoppa över del 1 (eftersom vi har haft den för två månader sedan men i en annan kurs)… och jag vet inte om de föreläsningarna som vi till slut hade gav något, hade kanske bättre att stanna hemma ändå.

Och om grupparbetet som jag nämnde förut så vet vi nu vilket ämne vi får jobba med: epilepsi! Ska också på kul, det jobbiga är bara att vi måste hitta artiklar om ämnet och läsa igenom dem – vi får alltså inte använda kursboken! Nåja, det ska nog gå… till slut.

Annars så har inget intressant hänt den här veckan, jag har bara haft föreläsningar. 🙂


I don’t feel like doing anything today since I came home after the lecture, haha. I don’t feel like studying, I don’t wanna  book a washing machine for tomorrow (because I gotta walk across the inner yard and it’s cold… but the way to the laundy room is short, haha), I don’t wanna take a shower, I don’t wanna watch TV because I should study instead, I’m not interested in eating the same things as always… but of course I still have done all of this, haha. I just feel a bit whiny. 😛 Well, ok, I haven’t taken the shower yet but I’m about to.

But I do feel like it’s time to write in this blog again! Like I said earlier, we did get to see (and feel!) real human brains and it wasn’t so bad really. They have been in formalin for years which preserves the structures. The color of the brain reminded me a bit of fresh yeast. =P Some of them were sliced in different angles so you could see structures which aren’t always visible from another angle (say for exanple a structure inside the brain – that can’t be seen from the outer surface, right?) and some brains had thrombosis. You could easily see that because it’s in a dark black-grey color where it has happened. On one brain they had taken out a tumour. Exciting!

And I did end up with going to that lecture we already had had, because I saw that part 2 of the lecture was something new, so we asked the lecturer to skip part 1 (because we had already had that one two months ago in another course)… and I don’t really know if the lectures were any good, it might have been better to stay home after all.

And about that group project I briefly told you about in the last blog post, we now know which subject we’re going to work with: epilepsy! It’s gonna be fun, the difficult part iis just that we have to find articles about the subject and read them – so we’re not allowed to use to course book! Oh well, we’ll make it work… somehow.

Otherwise, nothing interesting has happened this week, I’ve only had lectures. 🙂

Extra long lunch break

Tjo!

Jag skrev ju förut att jag skulle försöka skriva lite oftare i bloggen så jag passar på nu under lunchen/håltimmen. 😉 Idag började terminens sista kurs: neurobiologi! Det betyder helt enkelt allting som har med nervceller och nervsystemet att göra. Jag hoppas det blir kul! Jag vet inte riktigt än, men den blir förhoppningsvis bättre än förra kursen (som jag fortfarande inte tänker skriva om). Dagens föreläsning var en genomgång om hur nervcellerna ger nervsystem, hur signaler skickas till och från hjärnan och hur ryggmärgen och hjärnan är uppdelad. Typ. Jag ska försöka sammanfatta saker lite efter det här blogginlägget, hehe. Måste bli bättre på att skriva ned viktiga saker från föreläsningar på en gång, jag halkade efter i början i terminen och gav mer eller mindre upp då… visste inte riktigt var jag skulle börja och så ser man bara alla föreläsningar man hänger efter med… inte bra! Nu ska det blir skärpning på det! ( > w < )

Imorgon ska vi ha en föreläsning med en föreläsare vi hade i embryologi och vävnadsbiologi-kursen och jag såg att det är exakt samma Power Point som då… frågan är om jag ska gå på den för att fräscha upp minnet eller om jag bara ska gå hem… hm, jag bestämmer mig nog imorgon hur det blir.

Vi ska ha ett litet grupparbete om något ämne som man får välja själv. Det fanns ett par förslag (sömn och drömmar, epilepsi, koffeinberoende, minnen m.fl.) men jag känner för att ha fantomsmärta istället, haha. Man fick komma med egna förslag också men jag tror inte riktigt att min gruppkompis är med på det. 😛 Var inne på alien hand syndrome också men det känns lite läskigt så jag vill nog inte läsa om det, haha… tänker typ på skräckfilmer men det är nog inte så läskigt trots allt, mest jobbigt skulle jag tro…

Vi hörs senare! I eftermiddag ska jag få en demonstration på en riktig människohjärna! Lite läskigt faktiskt.

Tack för att du läser! 🙂

Sitting at the campus library and listening to music on this grey and windy day – but I think the clouds are starting to go away now!

Hiya!

I wrote before that I would try to write more often in the blog so now on my extra long lunch break I take the opportunity to do so. 😉 Today was the start of this semester’s last course: neurology! It simply means everything that has to do with neurons (nerve cells) and the nervous systems. I hope it’ll be fun! I don’t really know yet but hopefully it’ll be better than the last course (which I still won’t write about). Today’s lecture was a review about how neurons give nervous systems,  how signals are transferred to and from the brain and how the spinal cord and brain is divided. More or less. I’ll try to summarize the lecture after writing this blog post, hehe. I gotta be better with summarizing important stuff from lecture on the same day, I got behind with that at the beginning of the semester and more or less gave up then… I didn’t know where to start and all you see are all these lectures you still have to review… not good! I’ll get better at it from now on! ( > w < )

Tomorrow we’re having a lecture with a lecturer we had in the embryology and tissue biiology course and I saw that it’s the exact same Power Point presentation as then… the question is whether I should go to it and freshen up my memory or if I should go home instead… hm, I think I’ll decide how it’ll be tomorrow.

We’re having a small group assigment about some subject we can decide to choose. There were some suggestions (sleep and dreams, epilepsy, caffein addiction, memories and more) but I feel like having phantom limb pain instead, haha. You could come up with own suggestions too, but I don’t think my group mate is really as interested as I am about it. 😛 I thought about alien hand syndrom too but it sounds a little scary so I don’t think I wanna read about that, haha… I start thinking about scary movies but I don’t it’s that scary in real life, more annoying I think…

See you later! This afternoon I’m going to get a demonstration on a real-life human brain! Kinda scary really.

Thanks for reading! 🙂

Teacher’s dinner – a summary

Middagen hölls en kall och blåsig kväll tidigt i november för ett par veckor sedan och regnet öste ned. Trots det tog jag mig dit med min cykel och försökte att inte frysa samtidigt som jag försökte se framför mig medan regndropparna piskade mig i ansiktet. Och ja, jag kom fram men var väldigt blöt och kände mig inte så middagsfin!

En liten samling lärare och studenter stod redan och småpratade när jag kom fram (och jag kom på att det kan vara en bra idé att springa ned till mitt skåp i källarkorridoren och låsa in ytterkläderna så att man kände sig lite mindre blöt) och som tur var höll minglet inte på särskilt länge och vi kunde sätta oss vid borden. Vilket var bra för min del för då kunde ingen se mina dyblöta strumpbyxor och klänningens kjol. Det var ingen fin middag men man ville ju ändå se presentabel ut.

Jag hamnade längst ut vid det ena bordet och framför mig satt av en tjej som går ett år över mig (vi hade träffats i ett grupparbete under veckan innan så det var ju skönt att man “kände” åtminstone någon) och till min högra sida satt en av våra lärare – kanske inte den lärare jag hade hoppats på, men sällskapet blev bra ändå. Den läraren är trevlig men undervisar oss i hur man ska hålla bra presentationer… inte riktigt vad jag hade hoppats på som sagt, jag ville helst hamna bredvid en lärare/forskare och be dem berätta vad de forskar på. Om det var något intressant kanske jag skulle kunna be om att få hjälpa till på något sätt (jag skulle seriöst kunna hålla på med en massa pappersarbete bara för att få vara i deras miljö och “få en fot in”), eller så kunde jag fråga om de visste något om SoFoSko, Sommarforskningsskolan som Uppsala Universitet erbjuder (som jag nämnde förut, klicka på länken). Jag försökte med “jag minns att din föreläsning förra året var så inspirerande!” men jag tror inte att den läraren mindes mig särskilt bra, haha (vilket är förståeligt).

Det kanske inte gjorde något att jag inte hamnade hos någon forskare för de flesta lärare verkade ha mest lust att prata om annat (vilket jag kan förstå – vem vill tänka på jobbet under en middag?) och bara ha kul med oss studenter. När kvällen hade pågått ett tag valde jag att byta plats (flera hade redan gått hem så det fanns lediga platser) för att ta del av ett samtal vid bordet bakom mig som lät intressant.

Middagen ordnades av Biomedicinska Föreningen (BMF) och de beställt cateringmat från campusets restaurang (som var jättegod!) och ordnat med en frågesport om programmet – laget jag var med i vann! Priset var en liten chokladask som vi valde att skicka runt till alla som kom till middagen. Det blev två varv innan chokladen tog slut.

BMFs Limbiska Priset delades också ut och det gick till en lärare vi hade i anatomi – han var riktigt duktig och engagerad. Han gick plötsligt bort i somras men jag tror verkligen att alla som har haft honom uppskattade hans kunskaper, för han kunde verkligen allt. Priset togs emot av Programansvarige som lovade att ställa priset (ett inramat ark med motiveringen nedskriven på) på en plats vid hans tidigare arbetsplats.

Kvällen slutade med att de som hade gått på middagen tidigare år hade tagit med sig tomma matlådor som de fyllde med mat (för de visste att det brukar bli en massa mat över, varför tänkte inte jag på det för??) och jag cyklade hem igen… när det kändes som att jag precis hade blivit torr igen.


The dinner was held on a cold and stormy night early in November a couple of weeks ago and the rain was puring down. I still took my bike with me and tried not to freeze while I tried to see what’s in front of me with while the raindrops whipped my face. And yes, I did arrive but I was very wet and didn’t feel very pretty for a dinner!

A small gathering of teachers and students was already there when I arrived and chit chatted (and I realized that it would be a good idea to run down to the cellar where my locker is and lock my rain jacket and such so I wouldn’t feel so wet) and luckily the mingle didn’t go on for too long and we take seats at the tables. Which was good for me because then no one could see my drenched stockings and the wet hem of my dress. It wasn’t a fancy dinner but I still wanted to look presentable.

I got a seat at the far end of one of the tables and in front of me was a girl that one year above me (we had met one week earlier during a short group project so it felt nice that I “knew” at least one person) and to my right side was one of our teachers – maybe not the teacher I had hoped for, but the company was still good. That teacher is really nice but teaches us how to hold a great oral presentation… like I said, not exactly whar I had hoped for, I hoped I would sit close to a teacher/researcher and ask them to tell me a little bit about what they’re researching about. If it was something interesting I might had asked if I could help in somme way (I could seriously consider doind paper work only to be in the same environment as them and “get at foot in the industry”), or if they knew anything about SoFoSko, the Summer Research School that Uppsala University offer (which I have mentioned before, click on the link). I tried with “I remember that your lecture was really inspiring!” but I don’t think that teacher remembered me, haha (which is understandable).

Perhaps ot wasn’t so bad that I didn’t get to sit next to a researcher because it seemed that most of the teachers wanted to talk about something else (because who wants to discuss work at a dinner?) and just have fun with us students. When the night had been going on for a while, I decided to chance seats (several people had decided to leave already so there were available seats now) to join a conversation at the table behind me which sounded interesting.

The dinner was held by The Biomedicial Association (Biomedicinska Föreningen (BMF)) and they had ordered catering food from the campus restaurant (it was really good!) and a quiz about the program we’re studying (biomedicine bachelor’s degree) –  and the team I was in won! The prize was a small chocolate box and we decided to pass it around to everyone who came to the dinner. It took two turns until the chocolates were eaten.

The Limbic Award (“Limbiska Priset) is a prize from BMF which was handed out during the dinner. It was awarded to one of our teachers we had in anatomy – he was really good at it and engaged too. He suddenly passed away last summer but I truly believe that everyone who had him as a teacher appreciated his knowledge, because he really did know everything about it. The person responsible for our programe took the award (a framed sheet of the explanatory memorandum written down) and promised to place it his old working place.

The night ended with those who had went to dinners held previous year brought their empty lunch boxes they had brought with them to fill them up with left over food (because they knew there usually were a lot of untouched food, why didn’t I think of that??) and I took my bike home again… just when I had become dry again.