Twaddle post

Kände bara för att skriva lite kort innan det är dags att sova. 🙂

Idag fick vi en rundvandring på radiologen på Akademiska sjukhuset och fick se en massa olika maskiner… CT, MR, vanlig röntgen, kombinerade röntgenmaskiner… ultraljud på en klasskompis! Han hade som tur var ingen bebis. 😉 Vi fick ta på oss några skjortor så att vi kunde blanda oss in med sjukhuspersonalen bättre.

Jag måste skärpa mig på riktigt snart, jag måste ta tag i saker ordentligt och börja plugga på omtentorna för nästa månad och tentan för den  här kursen.  Den är så utspridd med lite om alla slags sjukdomar som man kan få och mycket känns för inriktat för läkarutbildningen, men det ska nog gå även om allt inte är så jättekul eller intressant just nu.

Imorgon ska bli en bra dag. Jag ska vakna tidigt och plugga.

Just felt like writing a little before bedtime. 🙂

We got a tour today around the radiology department of the university hospital and got to see a lot of machines… CT, MRI, ordinary x-ray machines, combined machines… ultrasound on a classmate! He luckily didn’t have a baby. 😉 We got to borrow some shirts so we could blend in with the hospital staff better.

I have to get myself together really soon, I have to start doing things properly and start studying for the re-exams for next months and the exam of this course. It feels so spread out, barely touching all the kinds of diseases one can get and a lot feels too focused on the doctor/med school students, but I will hopefully make it even though everything isn’t that fun or interesting at the moment.

Tomoorrow will be a good day. I will wake up early and study.

Advertisements

Virtual pathology slides

Jag hittade en jättebra hemsida från University of Leeds med fall och patologiska snitt, ibland även med kommentarer och inringade områden över det intressanta!

http://www.virtualpathology.leeds.ac.uk/slides/library/

I found a really great website from University of Leeds with cases and pathological slides, sometimes also with comments and marked areas of the interesting things!

A spark of interest!

Efter att ha kämpat med eftersläpande tentor i ett år och inte känt att kurserna från det senaste året har varit särskilt intressanta började jag fundera på om jag verkligen hade valt rätt utbildning. Jag tappade motivationen efter pappa gick bort, och jag har inte hunnit hitta den än, och kände inte att nåt lät intressant eller roligt. Demens? Hur man känner smärta? Hur matspjälkningen går till? Lungsjukdomar? Viktiga saker men ingenting som väckte något större intresse hos mig.

Och jag tänkte tillbaka på hur jag var så fascinerad av enzymer i början av utbildningen och hur förvånad jag blev av att höra att man i princip inte har hittat några nya antibiotika sedan 80-talet. Och jag började tänka bakåt till gymnasiet när jag var smått intresserad av histologi och tänkte att det skulle vara intressant att titta på patologiska snitt. Och jag kände inget av det där längre. Förrän i förmiddags.

Att kunna påverka kroppens egna immunförsvar så att det lättare känner igen cancer och tumörceller… det har man ju hört talas om men inte riktigt förstått förrän nu. Immunoterapi! Och när man ser att sånt kan bota leukemi och refraktärt metastatisk melanom (malignt melanom har slutat svara på behandling)… det är ju fasiken spännande! Och jag känner att det kanske är något sånt här som jag vill hålla på med! Jag ska leta efter kandidatarbeten om antibiotika eller immunoterapi för nästa år och eventuellt hos något labb som jag kanske kan få hjälpa till hos efter sommaren.

ÄNTLIGEN kändes något intressant och roligt igen!

bt1503_columbia_immunotherapy

A very simplified explanation.

After struggling with exams to re-write for a year and not feeling like the courses from the past 12 months have been especially interesting, I started to worry if had really chosen the right education for me. I lost my motivation after dad passed away, and I still haven’t found it yet, and I didn’t feel that anything sounded interesting or fun. Dementhia? How you’re able to feel pain? How to you digest your food? Lung diseases? Important stuff but nothing that really made my interest spark.

And I thought back to how I was so fascinated by enzymes at the beginning of my studies and how surprised I was to hear that there has basically not been found any new antibiotics since the 80’s. And I thought back to high school when I was slightly interested in histology and thought how it would be cool to look at pathological sections. And I didn’t feel any of that anymore. Until this morning.

To be able to affect the body’s own immune system so it recognizes cancer and tumor cells more easily… you’ve heard about it but never really understood it until now. Immunotherapy! And when you see that it can cure leukemia and refractory metastatic melanoma (malignant melanoma that has stopped responding to treatment)… that’s really exciting! And I feel that it might be something like this that I wanna do! I will search for bachelors projects on antibiotics or immunotherapy for next year and perhaps also at some lab that I might have the opportunity to help after summer.

FINALLY something felt interesting and fun again!

Trying to accept

Jag har långsamt accepterat att jag inte kommer ta min kandidatexamen detta läsår och inte kommer göra något examensarbete, men jag har inte accepterat det helt. Jag vill inte stanna här i Uppsala och trodde jag skulle ta mig härifrån efter tre år… men det verkar inte bli så längre. Och det blir inte lättare att acceptera situationen när resten av klassen pratar om sina examensarbeten de ska påbörja i vår, om hur examensceremonin ska gå till och när vi ska ha vår examensgasque. Först visste jag inte om jag vill gå, men å andra sidan så har det varit min klass i tre år… och jag lär inte få någon gasque nästa år när jag tar min examen. Så det är lika bra att gå tänker jag. Jag går ju aldrig på nåt ändå. Den enda gasque jag har gått på var min n0llegasque på KTH.

Jag har tänkt. Om jag klarar av alla tentor och omtentor i år inklusive sommaren så kommer jag inte ha någonting att göra i ca 7 månader innan jag kan starta examensarbetet på våren. Det är inte kul, men så kan det bli om allt går som det ska. Så under den tiden skulle jag kunna försöka hjälpa till på ett labb. Jag vet inte vem som skulle vilja ha hjälp av mig i några få månader och som saknar en kandidatexamen, men jag kan ju alltid försöka. Jag vet inte om jag vill försöka utomlands eller på hemmaplan. En kompis i USA talade så väl om hur många labb det fanns på hennes universitet och hur varje student får en egen handledare + projekt under deras studietid, så det kanske kan vara lätt att hitta något där. Fördelen är att jag får någonting att göra, jag får erfarenhet från utomlands (som är jätteviktigt att ha på CV:t för så många) och, om jag väljer det universitetet, en kompis. Vilket jag inte riktigt har här i Uppsala. Nackdelen är att familjen kommer vara långt borta oavsett vilket land jag än väljer och det kommer  bli dyrt. Om jag istället väljer att stanna hemma så skulle jag vilja hjälpa ett labb på KI. Jag kan bo hemma, spara pengar, nära till familj och vänner och jag kan visa att jag har hjälpt till på KI när jag söker min masterutbildning där. Nackdelen… att jag inte kan visa att jag har någon erfarenhet från utomlands.

Jag får leta efter intressanta forskningsprojekt och läsa artiklar i vår innan jag bestämmer mig för vilka jag vill kontakta. Och sedan kan jag göra mitt kandidatarbete på Karolinska så slipper jag tänka på boende i Uppsala igen och komma till Uppsala när jag ska redovisa arbetet och ta emot mitt examensbevis.

Nu måste jag sova, klockan är sen. Ville bara dela med mig av mina tankar.


I have slowly accepted that I won’t graduate this year and I won’t make my bachelor’s project, but I haven’t completely accepted it. I don’t wanna stay here in Uppsala and I thought I’d be away from here after three years… but it doesn’t seem to end like that anymore. And the situation isn’t getting better when the class is talking about their bachelor’s projects they’ll work on this spring, how the graduation ceremony will be like and when we’ll have our graduation party. I wasn’t sure at first if I wanted to go or not, but on one hand they’ve been my class for three years… and I won’t likely get another party next year when I graduate. So I think I better go. I never go out anyway. The only party I went to was the welcome party at my previous university, KTH/Royal Institute of Technology.

I’ve been thinking. If I manage to pass all my exams and re-exams this year including the summer, I won’t have anything to do for approximately 7 months before I can start my bachelor’s project in spring. It’s not fun, but that how it might be if everything goes as it should. So during that time, I’d like to help a lab. I don’t know who’d like help for only a few months and lacks a bachelors degree, but I can always try. I don’t know if I wanna try overseas or stay here at home. A friend in the US spoke well about how many labs there are at her university and how every student get their own mentor/supervisor + project during their study time, so it might be easy to find something there. The pros are that I will have something to do, I get experience from overseas (which is really important to have on your CV for so many) and, if I choose that university, I get a friend. Which I don’t really have here in Uppsala. The cons are that my family will be further away regardless of which country I choose and it’ll be expensive. If I instead choose to stay home, I’d look for a lab to help at Karolinska Institute. I can live at home, save money, it’s close to family and friends and I can show that I’ve been helping at KI when I apply for my master’s there. The con… is that I can’t show that I have experience from overseas.

I will have to look for interesting research and read articles this spring before I decide who I want to contact. And then I can do my bachelor’s project at Karolinska so I won’t have to worry about accomodation in Uppsala again and just come back to Uppsala when I have to present my project and collect my diploma.

I have to sleep now, it’s getting late. I just wanted to share my thoughts.

Summary of year two

Precis som förra året tänkte jag försöka sammanfatta det andra läsåret på biomedicinprogrammet (kandidatutbildning) här på Uppsala Universitet.

Den första kursen fokuserade mycket på de första veckorna som man spenderar i sin mammas mage – var utvecklas nervsystemet ifrån, vad kan gå fel och hur lika är vi egentligen andra däggdjur? Mycket intressant (och svårt, mycket fakta att ta in) och kursen innehöll också en del histologi som fortsatte i senare kurser också. All histologi som jag har haft det här läsåret har handlat om att känna igen olika vävnader (hud, lever, mag-tarmsystemet, blodceller m.m.) och känna till om vad de gör och så. Det är kul att sitta och titta på histologiska preparat (även om det endast är på en datorskärm (bortsett från ett tillfälle)) men jobbigt att lära sig så mycket, haha. Men det gick ju trots allt. En minnesfull labb var när man fick titta på ett kycklingembryo i mikroskop… vackert men sorgligt på samma gång.

Vid nästa kurs började det bli jobbigt på ett personligt plan. Själva teorin för djurförsökskursen var inte så jobbig, men det var det däremot med att lära sig hantera råttor och möss (det gick bra, labbgnagare är så snälla), söva dem och dissekera dem. Det gjorde ont i hjärtat att söva dem och jag kunde inte dissekera min råtta. Det gick bara inte. Veckan efter var jag “tvungen” att prova med en mus och det gick lite lättare. Men jag mådde dåligt innan, under och efter kursen för man visste ju vad man skulle göra och vad man hade gjort. Som tur var var en av labbledarna en jättesnäll och duktig tjej (som vi hade i en senare kurs också).

Därefter hade vi neurobiologi. Allt om hur nervceller signalerar mellan varandra, hur nervsystemet är uppbyggt, om hur hjärnan ser ut, lite psykologi… mycket att ta in i denna kurs också. Och vi skulle göra ett grupparbete inom ett eget valt ämne – jag skrev om epilepsi “med” en klasskamrat… Jag skrev ca 70% av texten och fick mer eller mindre hjälpa henne att hitta artiklar/källor, tolka dem och formulera meningarna åt henne – dagen innan texten skulle in! Och jag pluggade inte särskilt bra under jullovet (sällskap + en sjuk förälder gör det svårare) och fick ett resultat med 0,23 poäng under gränsen till godkänt. Jag bad lärarna att omvärdera mina svar och lyckades bli godkänd – men det krävde en massa tjat och mejl innan betyget uppdaterades i datasystemet i juni. Innan jag fick veta att jag blev godkänd (mars) gick jag omkring orolig – borde jag börja plugga för omtentan? Borde jag be studentkåren om hjälp? Många tankar distraherade mig.

Efter julen började en kurs om genetik – den var rolig! Jag tror att mitt intresse hittills är inom antibiotikaresistens och genetik. Jag minns att cell- och molekylärbiologin förra året var rolig, den innehöll saker om bl.a. DNA och RNA. Under kursen fick vi jobba enskilt om en tilldelad gen (ACTN3 fick jag) och skriva en text som skulle läggas upp på svenska Wikipedia. Min togs tyvärr ned eftersom den var för “krånglig” att läsa om man inte kunde biologi (vilket inte jag tycker men nåja). Den texten kan du läsa här på bloggen om du vill.

Läsårets näst sista kurs handlade om metabolism, om hur vi bryter ned allt vi äter och använder det till energi (eller lagrar det som reserv för framtida energibehov), men även hur alkohol kan vara skadligt för vår kropp. Kursen var relativt liten men innehöll otroligt mycket fakta att ta in. Jag skrev omtentan igen nu i augusti, jag hoppas att jag klarar av den. Förstår inte hur jag misslyckades med den första, nu i efterhand såg den relativt enkel ut. Men antagligen gick det dåligt för att pappa var som värst då – han gick bort morgonen efter.

Och i och med det försvann all min motivation med att fortsätta kämpa med nästa kurs – fysiologi. Fysiologin är den kurs som är störst under hela kandidatprogrammet och kursen handlade bl.a. om hur kroppen reglerar blodomloppet, hur njurarna renar primärurinet, hur höga tryck under vattnet påverkar lungorna, om hur fysiologin ändras för mamman och fostret… och en massa mer. När ungefär halva kursen hade gått tog jag mig kragen och började ta igen allt som jag inte hade pluggat in. Varje helg i en månad satt jag i BMC (mitt campus) i flera timmar… tyvärr gick inte tentan så bra som jag trodde. Jag trodde faktiskt att jag skulle bli godkänd, det kändes så när jag skrev den. Nåja. Bara att göra om antar jag…

Så förutom jobbiga kurser har annat distraherat mig den andra terminen som har gjort det här läsåret påfrestande och inte lika rolig som den förra. Jag var tvungen att klaga om mitt tentaresultat i månader innan det äntligen blev klart, jag letade efter en ny bostad och fick reda på att jag inte alls skulle få flytta in i sista minuten… flyttade två gånger under en månads tid… men det jobbigaste var att pappa gick bort. Jag är fortfarande ledsen över det faktiskt. Hoppas på att nästa blir bättre.


I was thinking of writing a summary about my second year of my biomedical science studies (bachelors level) at Uppsala University, just like I did last year.

The first course focused a lot on the first weeks inside a mother’s belly – where does the nervous system develop from, what might go wrong  and how alike other mammals are we really? Very interesting (and hard, a lot of info to take in) and the class also contained histology which continued throughout the upcoming classes too. All the histology I’ve learned this year has focused on recognizing different tissues (skin, liver, the gut-intestinal system, blood cells and so on) and knowing their functions and such. It’s fun to sit and look at the tissues (even though if it’s only on a computer screen (except for one time)) but difficult to learn so much, haha. But I made it after all. One memorable lab of the class was when we looked at a chicken embryo with a microscope… beautiful but sad at the same time.

Things started to get difficult on a personal level when the next class began. The theory itself for the animal ethics course wasn’t so hard, but it was hard to learn how to handle rats and mice (it went fine, lab  rodents are super friendly), put them to sleep and then dissect them. It hurt my heart to put them to sleep and I couldn’t dissect my rat. I just couldn’t. The week after I was “forced” to at least try with a mouse and it was a little bit easier than the week before. But I felt bad before, during and after the course because you knew what you have to do and what you’ve done. Luckily, one of the assistants during the labs were a really nice and professional girl (which we also had for another lab for another class too).

Thereafter we had neurobiology. Everything about neurons send signals between each other, how the nervous system is built up, what the brain looks like, a little bit of psychology… a lot to take in this class too. And we had a group assignment too to write about a chosen disease – I wrote about epilepsy together with a classmate… I wrote approximately 70% of the text and had to more or less help her find articles/sources, explain them and formulate sentences for her – the day before the text was supposed to be handed in! And I didn’t study particularly well during the Christmas holidays (company + an ill parent makes it difficult) and got a result with 0.23 points below the pass limit. I asked the professors to go through my answers once again and managed to pass the exam – but only after a lot of reminders and emails before the grade was updated in the database in June. I was so anxious before I got to know that I passed the exam (March) – should I start studying for the re-exam? Should I ask for help from the student union? A lot of thoughts distracted my mind.

After Christmas began a course about genetics – it was fun! I think my interests so far involves antibiotic resistance and genetics. I recall that the cell and molecular biology class last year was fun, it had things like DNA and RNA. But for this class we were given individual assignments about a given gene (I got ACTN3) and had to write a text that had to be published on the Swedish Wikipedia website. Mine was sadly taken down because it was too “difficult” to read if one doesn’t have a lot of knowledge in biology (which I don’t think but whatever). You can read the text here on my blog if you want to (only in Swedish).

The semester’s second last class was about met, how we digest everything that we eat and use it for energy (or stores it for future energy needs), but also how alcohol can be harmful to our bodies. The course was small but contained incredibly a lot of information. I wrote the exam again last week, I hope I’ll pass this time. I don’t know how I failed the first one, it looks relatively easy now. But I guess it went bad because dad was feeling the worst back then – he passed away the morning after.

And since then I lost all my motivation to continue trying with the next class – physiology. Physiology is the biggest class during my three years of getting a bachelors degree and included topics such as how the body regulates the blood circulation, how the kidneys filtrate the primary urine, how high pressures under water affects our lungs, how the physiology changes for a pregnant woman and the fetus… and a lot more. When about half of the course had passed I told myself to get myself together and start reviewing everything I hadn’t up to that point. I sat in BMC (my campus) every weekend for a month for several hours… unfortunately the exam didn’t go as well as I had hoped. I really thought I would pass it, it felt so when I wrote it. But well. I just have to write it again I suppose… 

So except for difficult classes there’s been other things that have made this year harsh and not as fun as the first one. I had to complain about my exam result for months before it was updated in the database, I looked for a new place to live and got to know in the last minute that I wouldn’t be able to live there after all… moved twice within a month… but the most difficult thing that happened was that dad passed away. I’m still sad about it actually. I hope this next year will be better.

Busy bee

Jag har varit upptagen de senaste veckorna (SOFOSKO, midsommarfirande, resan till Göteborg för Coldplay, fangirla om Lana Del Rey) men jag ska försöka att skriva mer så snart jag kan. Hittills har SOFOSKO varit rolig och lärorik. Jag vill tro att jag har blivit bättre på att odla celler och jobba sterilt. 🙂

Jag ska skriva om Coldplay, precis som förra året, och alla andra saker jag sa att jag skulle skriva lol. 😛


I’ve been busy these past weeks (summer research school, midsummer celebrations, the trip to Gothenburg for Coldplay and being a Lana Del Rey fangirl), but I’ll try to write more as soon as I can. So far, the research school has been fun and I’ve learned new things. I’d like to think that I’m better at growing cells and working sterile. 🙂

I’ll write about the Coldplay concert too, just like I did last year. And all the other things I said I would write lol. 😛

Sunshine

Hej hej!

Det är fredag eftermiddag, solen skiner och det är årets hittills varmaste dag! Och jag spenderar den på att sola/sitta här på campus i en tyst innergård med björkar, påskliljor och magnoliaträd. Känner nästan för att köpa en glass men det har jag redan gjort den här veckan och jag måste spara på pengarna lite…

Jag har fått reda på lite om vad jag ska få göra i sommar under SOFOSKO – jag skulle få börja lite tidigare med skulle jag få hjälpa till att få fram flugorna till projektet, lära mig att se skillnad på könen och jobba mycket med mikroskop för att plocka ut hjärnor – och jag kommer säkert mosa en massa! Förhoppningsvis kommer det att gå bra ändå! Min handledare har jag haft som föreläsare nu i två dagar, så vi pratade lite mellan rasterna om sommaren.

Vet inte riktigt I’m jag har nåt mer att berätta förutom att jag döpte vår gruppuppgift om njuren och hypertoni (högt blodtryck) till “The amazing kidney – an epic tale of a heroic way to save the day” och ingen av de andra i gruppen klagade, haha! Får se vad lärarna säger, men titeln på arbetet skulle ju vara intresseväckande sa de… 😉

Saw this pretty yellow tree on my lunch walk around campus earlier today.

Hi everyone!

It’s Friday afternoon, the sun is shining and it the year’s hottest day so far. And I spend it here on campus, sun bathing/sitting in a quiet inner yard with birch trees, daffodils and magnolia. I almost feel like buying an ice cream but I’ve already done that this week and I need to save my money… 

I’ve got to know more what I’ll do this summer during SOFOSKO – to start with, I’ll get to start a little bit earlier with getting the flies for our project, learn to see the difference between sexes and work a lot with a microscope later to pick out their brains – I’m sure I’ll crush most of them! Hopefully it’ll go ok anyway. My supervisor has been my lecturer these past two days, so we talked a little during the breaks about this summer.

I don’t really know what more to write here except that I named our group project review text about the kidneys and hypertension (high blood pressure) to “The amazing kidney – an epic tale of a heroic way to save the day” and no one seemed to complained about the title, haha! We’ll see what the teachers will say about it, but it said in the instructions that the title should be interesting to the reader… 😉

Actinin Alpha 3 (ACTN3)

Under min förra kurs, “Medicinsk genetik”, fick vi i uppgift att skriva om en gen och vilka sjukdomar de kan ge upphov till. Detta skulle sedan publiceras på svenska Wikipedia eftersom universiteten ska dela med sig av sin kunskap till allmänheten. Jag fick genen ACTN3 att skriva om, men den ger ingen sjukdom om den är muterad! Jag tänkte dela med mig av texten här i bloggen eftersom dagen efter jag publicerade den på Wikipedia togs den bort eftersom den ansågs vara för svårbegriplig om man inte är så kunnig i biologi, genetik eller medicin. Och jag planerar inte att ändra texten så att den kan läggas upp, haha! Det har jag inte tid med. Men, som sagt, jag kan visa den här på bloggen istället. 🙂


Actinin Alpha 3 (ACTN3)

Genen Actinin Alpha 3 (ACTN3) ligger på position 66,546,841-66,563,329 (q13.2) på kromosom 11. ACTN3 kan hittas på forward strand. Genen har 21 exon och 3 transkript1 samt 60 ortologer och 16 paraloger.2 ACTN3 kodar för proteinet α-aktinin 3 som utgör en komponent i de Z-strimmor som finns i typ II skelettmuskulatur. Z-strimman binder samman myofibrillära aktinfilament. Proteinet α-aktinin 3 korsbinder aktinet vilket ger en explosiv muskelkontraktion.1,3

En vanlig variant, kallad rs1815739 eller R577X, i genen orsakas av ett basparutbyte som ger upphov till ett stoppkodon. Denna allel gör att, istället för att inkorporera aminosyran arginin på position 577 i proteinet, så avslutas translationen och proteinet blir förkortat och icke-funktionellt.4,5 SNPn rs1815739 har två alleler, C och T, varav den ena ger upphov till att den fungerande genen kan producera ett protein och den andra allelen ger upphov till det för tidiga stoppkodonet.6 I Europa bär 57 % på allelen C och 43 % på allelen T.6 Mutationen ger genvarianten R577X.4,7 Icke-funktionellt ACTN3 av denna anledning ger dock inte upphov till sjukdom och ungefär 18 % av världens befolkning bär på denna genvariant.1 Avsaknad av α-aktinin 3 brukar backas upp av det homologa proteinet α-aktinin 2. Actinin Alpha 2 (ACTN2), genen som kodar för proteinet α-aktinin 2, uttrycks i alla muskelceller och kan därför kompensera för den förlorade funktionen av α-aktinin 3 i typ II skelettmuskelceller.4

Genen ACTN3 och varianten R577X har visat sig vara intressanta att undersöka vid studier om elitidrottare och den allmänna befolkningen. Men även idrottsintresserade personer som utövar någon slags löpning utanför elittävlingar har visat intresse för att testa om de bär på genen R577X allelen. ACTN3 kodar för proteinet α-aktinin 3 som gör att muskler kontraherar explosivt och snabbt, vilket är till fördel för sprintlöpare, medan R577X, som är den icke-funktionella genvarianten, kan vara till fördel för att klara av lopp som kräver mer uthållighet än hastighet, t.ex. maratonlopp.7

För att ta reda på om en individ bär på genen eller på R577X allelen av ACTN3, kan exempelvis ett salivprov tas.4 Från salivprovet kan DNA extraheras för genotypning på ett laboratorium. För att bestämma om en gensekvens som innehåller R577X allelen kan man amplifiera gensekvensen med Polymerase Chain Reaction (PCR).4 Vid en PCR värms dubbelsträngat DNA upp så att det denaturerar och blir till enkelsträngat DNA som enzymet polymeras sedan bygger på med hjälp av korrekt designade primers. Denna process upprepas ett antal cykler tills man får den mängd kopior man behöver. Produkten man får ut av en PCR kan sedan analyseras genom att sekvensera det baspar som ger upphov till R577X allelen och bestämma genotypen med hjälp av kapillärelektrofores.4

En annan analysmetod är att färga in PCR-produkten med fluoroforer och sedan hybridisera den till ett låg-densitet DNA microarray baserad på allel-specifika probes.4 Sedan scannas denna DNA microarray och den ljusintensitet som emitteras från fluoroforerna tolkas av ett mjukvaruprogram i en dator.4 Programmet konverterar ljusintensiteten till genotyperna av varje variant.4

Referenser

1 http://genome.ucsc.edu/cgi-bin/hgGene?hgg_gene=uc021qlz.4&hgg_prot=ENST00000513398.1&hgg_chrom=chr11&hgg_start=66546840&hgg_end=66563329&hgg_type=knownGene&db=hg38&hgsid=576825023_svQ0qXBASNdaCL0A1yTHiIbsDRrt University of California Santa Cruz Genome Browser, information senast uppdaterad 16.03.28, information hämtad 17.01.24

2 http://www.ensembl.org/Homo_sapiens/Gene/Summary?db=core;g=ENSG00000248746;r=11:66546395-66563329 Ensembl, “Gene: ACTN3”, information senast uppdaterad december 2016, information hämtad 17.01.24

3 http://omim.org/entry/102574 Online Mendelian Inheritance in Man® (OMIM®), ” ACTININ, ALPHA-3; ACTN3”, information senast uppdaterad 0.8.05.13, information hämtad 17.01.24

4 C. Fiuza-Luces et. al., ”Are ‘Endurance’ Alleles ‘Survival’ Alleles? Insights from the ACTN3 R577X Polymorphism”, 2011. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3048287/ Information hämtad 17.01.26

5 http://snpedia.com/index.php/Rs1815739 SNPedia, information senast uppdaterad 17.01.16, information hämtad 17.02.04

6 http://www.ensembl.org/Homo_sapiens/Gene/Variation_Gene/Table?db=core;g=ENSG00000248746;r=11:66546395-66563329 Ensembl, “Gene: ACTN3 – Variant Table”, information senast uppdaterad december 2016, information hämtad 17.02.02

7 N. Yang, D.G. MacArthur, et. al., ”ACTN3 Genotype Is Associated with Human Elite Athletic Performance”, 2003. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1180686/ Information hämtad 17.01.26

About today

Idag har varit en lugn dag, inga föreläsningar eller så. Har bara stannat hemma och fokuserat (försökt i alla fall, haha) på att fixa klart inför morgondagens gruppredovisning och plugga inför tentan nästa vecka. Mycket om hur maten spjälkas till de minsta beståndsdelarna för att sedan tas upp i tunntarmarna… Lite klurigt att ha koll på allt! Men det ska nog gå, hela nästa vecka är tom så att vi kan plugga – det är snällt av lärarna!

Just nu har jag satt på radion och slappnar av med att försöka filta ihop en katt. Det var en julklapp jag fick, och det är ju så kul att pyssla! Hoppas jag får den klar inom kort, den är inte så stor men nästa vecka ska ju ägnas åt plugg så… 😉


Today has been a calm day, no lectures or anything. I’ve just stayed at home and focused (well at least tried to, haha) on getting everything done for tomorrow’s group oral presentation and study for the exam next week. A lot of how the food gets to the smallest compartment and then absorbed in the small intestine… a bit tricky to learn everything! But I think I can do it, next week has a free schedule so we can study – that’s kind of the teachers!

I’m listening to the radio right now and relaxing by trying to needle felt a kitten. It was a Christmas gift I got, and it’s so much fun to craft! I hope I’ll finish it soon, it’s not very big but next week is for studying, so… 😉