Book review

I lördags läste jag ut “Ondskan” av Jan Guillou, och den var bra! Har man sett filmen och gillade den kan jag säga att boken är minst lika bra. De har gjort några skillnader i filmen jämfört med boken, men det mesta är ändå likt. Fördelen med boken var att man följer med i Eriks, huvudpersonens, tankar, hur han noga räknar ut var nästa slag ska delas ut och hur han kokar av hat inuti sig.

Nu kanske jag går för fort framåt om du inte har läst eller sett “Ondskan”. “Ondskan” handlar om den unge stockholmaren Erik som regerar på folkskolan (om jag minns rätt?) han går på, men han regerar inte med beundran eller respekt – snarare med rädsla. När slagsmålen  på skolgården går för långt relegeras han med råge – ingen annan Stockholmsskola skall ta emot honom som elev efter rektorns varning.

Hemma finns Eriks sadistiske far som misshandlar honom efter varje middag, hans mor som inte vågar säga emot och hans lillebror som drar nytta av situationen. Modern hittar dock en lösning – genom att sälja tavlorna i hemmet lyckas hon samla in pengar till att skicka Erik till internatskolan Stjärnberg, och därmed ge honom en chans om att söka in till ett gymnasium i Stockholm efter några år.

På Stjärnberg föraktar man “såssarna”, “arbetarungdomen” och de “käftiga”. Kamratuppfostran genomsyrar hela skolans ideal – att de äldre eleverna ska läxa upp de yngre om de begår något misstag eller beter sig ouppfostrat. Skolans lärare kan inget säga till om det hela, inte ens när elever som utmanas till “rutan” för slagsmål skadas så illa att de måste föras till sjukhus.

Erik kommer till Stjärnberg med förhoppningen om att kunna lägga sitt råa förflutna bakom sig, men han förstår inte hur grundskoleeleverna ska ta emot stryk utan att göra uppror. Men med sina kunskaper om slagsmål lyckas han utmana gymnasieeleverna – men till vilket pris? Ett slag mot en rådsmedlem (tänk ungefär på Rådet som en påhittad domstol styrd av adliga gymnasieelever) och framtiden om högre studier på ett Stockholmsgymnasium och universitet är borta för evigt.

Även om boken utspelar sig på 50-talet, så tror jag ändå att spår av denna så kallade “kamratuppfostran” fortfarande finns kvar i Sveriges internatskolor, fast det kan jag förstås inte intyga då jag själv aldrig gått på en. Men ändå: det var inte så länge sedan det kom upp i nyheterna om elever som brände yngre elever med strykjärn.


Så när jag hade läst klart boken promenerade jag mot Blåsenhus, en av Uppsala Universitets campusbyggnader, för att lämna tillbaka den till biblioteket. Och så möts jag av ballonger och rosa t-shirts där inne! Tydligen så var det studenter som höll i Psykologidagen, och det hela såg intressant ut – om man är psykologstudent förstås. 😉

Last Saturday, I finished reading ‘Evil’ by Jan Guillou, and it was good! If you’ve seen the  movie and liked it, I can say that the book is at least as good. They’ve made some changes in the film compared to the novel, but most if it is still similair. The advantage of the novel was you can follow Erik’s, the main character’s, thoughts, how he carefully figure out where the next punch should be placed and how he’s boiling of pure hatred inside.

Maybe I’m going to quickly forward if you haven’t read or seen ‘Evil’. ‘Evil’ is about the young Stockholm-based boy named Erik which rules the school he’s attending, but he doesn’t rule with admiration or respect – rather with fear. When the fights on the school yard goes too far, he’s getting expelled – no other school in Stockholm shall take him as their student after his principal’s warning.

At home, there’s Erik’s sadistic father who beats him after every dinner, his mother who doesn’t have the guts to tell her husband not to, and his little brother who takes advantage of the situation. The mother do, however, find a solution – by selling the paintings in the home, she collects enough money to send Erik away to the boarding school Stjärnberg (‘Star Mountain’) and thereby giving him a chance to apply to a high school in Stockholm after a few years.

At Stjärnberg, everyone despises ‘the Labours’, ‘the wokring youth’ and the ‘ones who against’. Comrade upbringing permeates the whole school – that the older studnets should berate the younger ones if they make some mistake or behave ill-mannered. The school’s teacher can’t say anything about it, not even when students who are challanged to ‘the square’ for a fight gets to badly injured, they have to be taken to a hospital.

Erik came to Stjärnberg in hope to leave his fighting past behind him, but he can’t understand why the elementary students recieves punishments without making a revolt. But with his knowleedge of fighting, he succeeds with challenging the high school students – but for what price? One hit on a member of the Council (think about the Council as a made up court runned by noble high school students) and his future of higher education on a high school in Stockholm and univeristy is for ever gone.

Even if the novel is set in the 50’s, I still believe that there are traces of this so called ‘comrade upbringing’ left in the boarding school in Sweden, although I have no evidence of that since I’ve never attended one. But still: it wasn’t so long time ago when it was all over the new that students burned younger students with an iron.


So when I had finished reading the book, I took a walk to Blåsenhus, one of Uppsala University’s campus  buildings, to return it to the library. And I’m greeted by balloons and pink t-shirts inside! Apparently there were students having their ‘Psychology day’, and it looked interesting – if you’re a psych student of course. 😉