Weekend music wheel!

Jag kanske ska göra det här återkommande för varje veckoslut? 🙂 Problemet är oftast att jag mer eller mindre lyssnar på samma musik vecka in och vecka ut, haha… men jag kan ju försöka visa vilken musik jag har lyssnat på under veckan eller om jag hittar nåt nytt! Jag älskar musik. Jag går aldrig ut och festar men jag drömmer oftare om att gå på konserter och uppleva min favoritmusik på hög volym! Synd att det inte blir så ofta bara.

Maybe I should make this for every weekend? 🙂 The problem is just that I more or less only listen to the same music week after week, haha… but I can try to  share the music I’ve listened to during the week or if I’ve found something new! I love music. I never go out and party but I daydream more often about going to concerts and experience my favourite music on high volume! Too bad that doesn’t happen too often.


U2 – an old but good great one. If it weren’t for dad, I bet my family wouldn’t have liked them as much as we do today. ♥ Seeing U2 live is an experience on a whole different level and I’m fortunate to have seen them a few times. The Irish rock legend has set out on a tour to celebrate 30 years since their successful album “The Joshua Tree” and yes, I’m jealous of everyone who are going to see them. So, since I miss being a part of their audience, I’ve been playing that album over and over again. Let me share a classic (the energy on the concerts when this comes on… people go crazy! ♥) and perhaps a song that less people have heard on the radio.

Drake – thanks to my big brother having his latest album on repeat all the time (and I mean ALL the time – even in the shower!) last month, his songs are stuck on my mind too. Here’s one to get stuck in your mind too. No need to thank me.

Loreen – being the Eurovision week this week, I’m still so sad and angry that Loreen didn’t make it to the Swedish outtakes final and I keep her contest entry song on repeat. Her controlled vocals, her way to express the fury in the lyrics by singing more powerfully than ever and the base hook on repeat makes this song a winner in my heart. It also reflects how many refugees may feel today all around the world.

Monica Zetterlund – another oldie and this song is by a Swedish jazz singer. After the terror attack in central Stockholm, I can’t help but listening to this wonderful song about my hometown. I still haven’t written my thoughts from that day, but I will… someday. If your not familiar to Swedish, please do give this a try! I bet it’ll sound sweet and nice in your ears too.

Lana Del Rey – let me finish with my queen Lana Del Rey and The Weeknd. Lana is coming with a new album in less than two weeks (!!) and this is the title track, a sweet song with (finally!) a boyfriend that seems nice.

No internet

Halloj!

Jag sitter kvar i skolan numera och pluggar eller gör annat – jag har ju flyttat in i mitt korridorrum och där har jag ingen internetuppkoppling! Och det är ingen idé att fixa något heller, jag ska ju bara stanna en månad. Så då är det bättre att snylta på universitetets internet istället. 😉 Som tur är så ligger det ett campus riktigt nära där jag bor, så jag kan ta en kort promenad dit om jag skulle vilja göra något på kvällarna eller på lediga dagar när jag inte orkar ta mig till min campusbyggnad.

Så idag har jag känt mig lite duktig ändå. Jag har gått igenom fyra seminarieuppgifter, skrivit klart en A4 med text till ett grupparbete om njurarna, mejlat den nya kursadministratören om att de borde skriva in i datasystemet att jag är godkänd på neurobiologitentan efter överklagan samt mejlat mitt sommarjobb på Restaurang Fossilen att jag inte kan hjälpa dem de två kommande somrarna (eftersom då ska jag ju ha SOFOSKO, sommarforskningsskolan! ♥) – så en del har blivit avbockat i alla fall! Nu tänker jag slappna av med lite tv-serier innan det är dags att cykla till rummet och laga middag + matlåda. 😉

Let’s enjoy this new song by Lana Del Rey feat. The Weeknd for Lana’s upcoming album with the same name – Lust For Life!

Hiya!

I’m staying at school these days and studying here and do other stuff – I have moved into my dorm room like I’ve mentioned before and I have no internet connection there! And there’s no idea to try to get one either, I’m only staying for a month after all. So it’s much better to use the university’s internet instead. 😉 Luckily for me, there’s a campus reeaaallly close to where I live, so I could just take a short walk there if I’d like to do someting in the evenings or on days with nothing on the schedule and I don’t feel like taking the bike to my campus building.

So I feel a little good today. I’ve worked through four seminar questions, written an A4 paper of text for a group project about the kidneys, e-mailed the new course administrator that they should write into the system that I’ve passed the neurobiology exam after appeal, and also written an e-mail to my summer job at the restaurant that I won’t be able to help them the two upcoming summers (because I’m going to SOFOSKO, the summer research school! ♥) – so at least a few things are off the to-do list now! Now I’m going to relax with some TV shows before it’s time to ride the bike back to my room and make som dinner + lunchbox for tomorrow. 😉

The Blackest Day

En instrumental-version av Lana Del Reys “The Blackest Day” passar min sinnesstämning just nu.

Pappa gick bort för snart två veckor sedan, men det känns fortfarande surrealistiskt. Det känns mest som att han fortfarande ligger på sjukhuset och ska bara bli bättre innan han kan få komma hem igen. Men så är det ju förstås inte, speciellt inte när det har satts ett datum för begravningen och man har letat efter en svart klänning att ha på sig.

Jag har liksom tappat lusten för att plugga. Jag vill helst bara vara hemma och umgås med familjen och bara strunta i att kämpa med att förstå saker. Att göra grupparbeten och lära mig att se skillnad på celler. Jag vill bara ta de lugnt ett tag, men det går ju inte när man pluggar och måste hänga med i kurserna för att inte halka efter.

Och rummet i det fina gula huset jag skrev om för en månad sedan visade sig inte bli mitt ändå. Hyresvärden drog sig ut och jag måste hitta någonstans nytt att flytta in på. Som tur var så hörde brorsans fästmö sig runt på jobbet och nu verkar det som att det löser sig trots allt. Jag skulle egentligen ha flyttat denna helg, och min nuvarande rumskompis ska flytta i slutet av april, så det är lite bråttom. Jag kan flytta in i slutet av maj hos det nya stället, och under tiden… funderar jag på att bo i ett korridorrum en månad. På korttidskontrakt, för dem är det inga som vill ha.

Fick dessutom tillbaka tentaresultatet för metabolism som jag skrev dagen innan pappa gick bort – det gick inte alls bra, haha, kanske inte så konstigt heller. Det var för mycket som pågick just då. Så nu hoppas jag att omtentan i juni kommer gå bättre.

Hur som helst. Jag vet inte hur mycket jag kommer skriva de kommande veckorna, humöret går lite upp och ned och just nu är det definitivt nere som ni märker. Just nu skriver jag mest för att slippa plugga (något som jag verkligen behöver göra egentligen) och kanske för att minnas tillbaka senare.

Men nu tror jag att jag måste fortsätta att jobba på med grupparbetet. Vi ska berätta om njurarna undern den här kursen som är den största för kandidatprogrammet – hela 16,5 hp. Det är alltså större än vårt examensarbete som vi kommer göra om ett år… så jag hoppas att tentan kommer gå bra så jag bara behöver skriva två omtentor i sommar.


Sorry I don’t feel like translating this…

More time, please

Yes, I do have things to write, but so little time! Here’s some songs to entertain you. >___<

Coldplay – Hymn For The Weekend

Because I’ll see them live on Sunday!! So excited!

Lana Del Rey – Wayamaya

Queen of Oceans and Seas composes the perfect, slow summer love song ever made.

Joe Hisaishi – Summer

Always makes me think of summetime ♥

Simon & Garfunkel – Cecilia

Love the ending! “Jubilation”!

Flipside

Hej.

Vad gör ni? Jag ligger på golvet och lyssnar till “Flipside” av Lana Del Rey. Jag ber om ursäkt att jag skriver för mycket om henne, men hon är så jädra bra. Älskar henne.

Ha en fin kväll nu!

Hi.

What are you doing now? I’m lying on the floor and listening to ‘Flipside’ by Lana Del Rey. I apologize for writing so much about her, but she’s so freakin’ good. Love her.

Have a nice evening!

Honeymoon

Nu har det gått ett antal veckor sedan Lana Del Rey släppte sitt senaste album Honeymoon och jag tänkte skriva ned mina tankar om det. 🙂

Första gången jag lyssnade på det lät allting himmelskt. Honeymoon är albumets första låt och börjar dramatiskt och avslutas med upprepning av “Dreaming away your life” som knyter ihop hela låten väldigt bra. Därefter kommer drömlika Terrence Loves You med vackra toner av en saxofon. Och låtarna smälter in i varandra innan man märker att den förra tog slut. Jag längtar tills när jag har albumet i min hand och kan lyssna på det utan avbrott… hittils har jag bara lyssnat på det med Spotify och alla deras reklampauser förstör stämningen lite grann. Jag har inte köpt Honeymoon än eftersom jag inte har råd riktigt än och tänkte vänta tills priset har sänkts efter ett halvår eller ett år.

Albumet Honeymoon har en del likheter med Born To Die och Ultraviolence, hennes föregående album. Precis som Ultraviolence har hela albumet ett slags drömliknande seghet över sig – ingen låt har särskilt högt tempo. På ett sätt är det sorgligt eftersom Lana säkerligen skulle nå ut till en större publik än den hon redan har (även om fansen är lojala och många – i alla fall i USA), men det gör på nåt sätt ändå ingenting. Hennes röst är fantastisk och kommer fram mer än vissa låtar från, säg, Born To Die – Paradise Edition. Man märker att hon har gjort Honeymoon för sin egen skull – för albumet är inget album som en stor publik skulle lyssna på tror jag. Ingen låt från Honeymoon är en typisk “radiolåt” som man nynnar med i medan man gör något annat.

Men, Honeymoon är inte Ultraviolence! Den liknar även Born To Die med annorlunda trum-beats (som i High By The Beach) och även “ljuset” i albumet känns inte lika bäcksvart som i Ultraviolence. På nåt sätt känns det som att det här albumet utspelar sig på dagen, under palmerna i Kalifornien eller i en dunkel klubb med neonljus. Om Ultraviolence var svart som natten och Born To Die ljus som dagen så är Honeymoon en skönt mellanting – nånstans i skymningen kanske. Trots att Lana fortfarande trånar efter sina bad boys som aldrig riktigt älskar henne tillbaka (“We both know that it’s not fashionable to love me” (Honeymoon), “I live to love you and I love to love you and I live to love you, boy” (Music To Watch Boys To), “Shining like gun metal, cold and unsure, baby you’re so ghetto” (Art Deco), “Dying by the hand of a foreign man, happily” (Salvatore) etc.).

Det jag gillar medn Honeymoon är, förutom Lanas vackra röst, är att hon har lyckats få in saxofoner och trumpeter in i låtarna, tillsammans med de vanliga ståkarna, utan att få det att låta dåligt. ♥ Men, även om jag var trollbunden av albumet de första dagarna så känner jag ändå att Ultraviolence var bättre. Men jag tror dock att albumet kommer att växa med tiden – precis som Ultraviolence som jag inte tyckte var lika bra som Born To Die i början pga soundet som jag inte var beredd på.


Now it’s been a few weeks since Lana Del Rey released her most recent album Honeymoon and I thought about writing down my thoughts about it. 🙂

The first time I listened to it, everything sounded heavenly. Honeymoon is the album’s first song and it begins dramatically and ends with repeating the line “Dreaming away your life” which sums up the song pretty well. After that comes Terrence Loves You with beautiful tunes of a saxophone. And the songs melt into eachother bedore you notice that the last song ended. I look forward to own the album and listen to it without any interruptions… so far, I’ve only listened to it on Spotify, and all their ads destroy the mood a little bit. I haven’t bought Honeymoon yet because I can’t afford it yet and I think I’ll wait to buy until the price has lowered after six months or a year.

The album Honeymoon has some similarities with Born To Die and Ultraviolence, her previous albums. Just like Ultraviolence, the whole album is covered with some kind of dream-like slowness – no song has a quick rhythm. That’s sad in one way because Lana would probably reach out to a larger audience than the one she already has (even though the fans are loyal and many – at least in the USA), but it doesn’t matter really. Her voice is fantastic and more “appearing” than in some songs from, say, Born To Die – Paradise Edition. You understand that she’s made Honeymoon for her own sake – because I believe the album is not an album a large audience would listen to. No song from Honeymoon is a typical “radio song” that you hum to while doing something else.

But, Honeymoon is not Ultraviolence! It does also feel similar to Born To Die with different drum-beats (like High By The Beach) and the “light” in the album isn’t as black as in Ultraviolence. In some way it feels like this album takes place during the day, under the palms in California or in some shady club with neon lights. If Ultraviolence was black as the day and Born To Die bright as the day, Honeymoon is a nice mix of them both – sometime during the twilight perhaps.Even though Lana still long for her bad boys that never quite love her back (“We both know that it’s not fashionable to love me” (Honeymoon), “I live to love you and I love to love you and I live to love you, boy” (Music To Watch Boys To), “Shining like gun metal, cold and unsure, baby you’re so ghetto” (Art Deco), “Dying by the hand of a foreign man, happily” (Salvatore) etc.).

What I like about Honeymoon is, except for Lana’s beautiful voice, is that she has managed to add saxophones and trumpets in the songs, together with the usual strings, without making it sound bad. ♥ But, even though I was bewitched by the album the first days, I still feel that Ultraviolence was better. But I do believe that the album will grow on me with time – just like Ultraviolence did, which I didn’t like as much as Born To Die in the beginning because of the sound I wasn’t prepared for.