Let me be honest

Jag har inte skrivit här på länge och jag har inte mått så toppen på sistone heller. Vissa dagar är bättre än andra, men det finns en sak som hela tiden finns kvar i huvudet och som jag tänker på mer eller mindre dagligen. Jag vet inte hur ofta jag kommer skriva mer här de kommande månaderna (känner mest att det skulle ta tid från eventuellt plugg), men jag vill ändå visa det här. Skrev det först på Lanaboards.com och därför är det på engelska, men det får ni stå ut med.

I haven’t written here for quite some time now and I haven’t really been on my best mood for a while either. Some days are better than others, but there is one thing that keep staying in my mind and I think about it more or less daily. I don’t know how often I’ll write here the upcoming months (mostly because I feel like it would take time from studying), but I still have to show this. I wrote it first on Lanaboards.com and it’s in English.


28 September 2017

I noticed that some of the worst times in my life have been when I can’t tell what my future will be like. I think we all have pictured how we want our lives to be, what we want to do and how we’re gonna get there. And for me, everytime that “plan” doesn’t go as I had hoped to, it’s as if the world crashes because I don’t know what my life is going to look like within the upcoming months. It has happened a few times, and it makes me devestated every time.

This time, I’m not sure if I’m going to graduate with my class or not. Everything went downhill since my dad passed away and I didn’t really have enough credits to continue to my final year but they were kind enough to let me since that was my wish and I had a reason to why I failed some classes.

Anyway, apparently I have too few credits to do my bachelor’s project which will start in spring. I need to pass all the classes this semester and 1 big one from last year, and I don’t know if I’m going to make it. I’m already lost in this class, but I’m gonna try my best to pass it in two weeks. I have to. *

The thing is that we need to find supervisors ourselves and make up the project but I can’t even look for a supervisor because I don’t know if I will be allowed to do it or not. How can I start looking? I can’t really tell a professor “I might do it, please wait for me”.

I don’t know what my life will look like after Christmas when most of the exams have been written. I can’t picture myself in the short future because I have no idea what it will be like. Will I have passed the exams? Will I be able to find a supervisor with short notice? Will I even graduate this year or do I have to stay here where I don’t feel like home for another year?

I don’t feel like I can talk about it with any classmates because everyone’s talking about this project and it would make me feel even worse. I don’t wanna tell mom about my situation. I told one of my brothers. **

I just feel like a lousy student and I’m mad that everything has gone so wrong since dad died. I want to do my best for him, to make him proud, and I know it sounds stupid because he’s not here anymore. I just… don’t wanna fail. I don’t wanna explain in case some future employer looks in my CV and it’s gonna say that I needed 4 years instead of 3 to get my bachelor’s.

I don’t know. Things usually gets solved in one way or another, but I just hate this. Being so uncertain of the future. And I should be happy because I’m studying what I really wanted to and I’m privileged enough to get an education. But. Yeah. I’m overthinking stuff I guess.

Ok, hopefully I’ll stop crying soon and stop thinking about it so I can go to bed.

* I did write it and I can say that it was one of the worst exams I’ve ever written, if not the worst.

** I’ve told both of them by now.

Advertisements

Time to change

Jag måste verkligen ändra mina vanor. Hur mycket jag än säger det till mig själv så går det inte så jag tänkte att det kanske fungerar om jag skriver ned det istället, haha.

Jag måste sluta lägga mig så sent och ligga i sängen kl 22 som jag brukade göra. Och jag måste sluta trycka på snooze-knappen – det blir bara värre. I fredags försov jag mig, cyklade snabbt till labbet och fick veta att jag var en timme för tidig. Så kan det gå. X___X Så om jag lägger mig i tid så behöver jag inte snooza och råka somna om. Problemet löst.

Jag måste också fokusera på att plugga ordentligt. Jag ska börja med en timer som ska hjälpa mig idag. Jag ligger efter med att läsa igenom föreläsningarna igen men allt annat som labbrapporter, seminariefrågor, fall och seminarieliknande föreläsningar hinner jag med. Men jag måste hitta en handledare till mitt examensarbete och även plugga igenom vävnadsbiologi och embryologi-kursen igen… omtentan är 1 eller 2 veckor efter den här kursen. Man kan lugnt säga att jag har mycket att göra och känner mig smått stressad.

Hur som helst, det är min tur att städa studentlägenheten så jag jag börja med det denna söndagsförmiddag – hoppas er dag blir roligare!


I really have to change my habits. No matter how much I tell myself to do that, it’s not working so I thought it might work if I write it down instead, haha.

I have to stop going to bed so late and be in bed at 22 o’clock/10PM just like I used to do. And I have to stop pressing the snooze button – it just makes things worse. I overslept last Friday, biked really fast to the lab and was told I arrived one hour too early. Not so good. X___X So if I go to bed in a reasonable time, I don’t have to press the snooze button and risk going back to sleep. Problem solved.

And I also have to start focusing on studying properly. I will start with a timer to help me today. I’m behind with reading the lectures again but I’m still ok with everything else like lab reports, seminar questions, case studies and seminar-styled lectures. But I have to find a supervisor for my bachelor’s project and also read the lectures of the tissue biology and embryology course again… the re-exam is 1 or 2 weeks after this class. You can say that I have a lot to do and am feeling a bit stressed.

Anyway, it’s my turn to clean the student apartment so I will start with that this Sunday morning – I hope your day will be more fun!

A slow start

Hejsan!

Som vanligt har jag inte skrivit på ett tag igen. Jag har, som vanligt, varit upptagen med annat och åkt hem på helgerna… men nu skriver jag lite igen.

Termin tre har dragit igång för två veckor sedan med kursen Farmakologi och läkemedelskemi. Ska jag vara ärlig så är kemi inte med starkaste sida (ni kanske minns fick jag kämpa lite grann med tentan för organisk kemi) men jag ska försöka klara av den nu. Tillsammans med en omtenta från förra året som jag inte hann med under sommaren. Suck.

Trots att det har börjat så känner jag att jag fortfarande inte har kommit in i pluggkänslan än. Ibland känner jag verkligen att det ska bli kul att lära sig nya saker, men känslan från förra terminen och nu under sommaren finns kvar… jag måste bli av med den snart, annars blir det här en jobbig termin.

Igår var det förresten kulturnatten här i Uppsala och det hölls en massa aktiviteter runtom i stan, även på dagen också förstås. Jag gick omkring och såg live framträdanden på flera scener här och var, några akrobattjejer som gjorde volter i luften, suktades av alla foodtrucks och gottgott… och besökte även universitetets nya byggnad Segerstedshuset, Upplandsmuseet och Linnéträdgården. Upplandsmuseet var sådär, de hade lite utställningar om Uppsala och tätorter, om miljonprogrammet och viktiga badplatser från förr i Öregrund och Östhammar. Linnéträdgården kändes mer spännande för min del, jag ville gå in i somras men de tar entréavgift och jag kände inte att det skulle vara värt det. Men igår var det fritt inträde till alla museer (tror jag?) så då passade jag på. Riktigt vackert! Tyvärr hade förstås en del växter börjar att vissna, och inne i Orangeriet spelade de Taikotrummor så jag kom inte in… men jag gick in i en replika av Linnés hem istället. Coolt!

Och idag, söndag, har jag bara varit hemma och tagit det lugnt… när jag egentligen borde ha pluggat. Ugh.


Hi!

I haven’t written much here again as usual. I have, as usual, been busy with other things and travelled home on the weekends… but I’ll write a little now.

Semester 3 started two weeks ago with the course Pharmacology and drug chemistry. To be honest, chemistry isn’t exaclty my strongest subject (you might remember that I had to struggle a bit with the exam for organic chemistry) but I’ll try to pass it. Together with another exam that I failed last year and didn’t have time to write this summer. Sigh.

 

Even though school has started, I still don’t feel like I’m in that study-feeling yet. Sometimes I really feel like it’s going to be fun to learn new things, but that feeling from last semester lingers… I have to get rid of it soon or this semester is going to be a heavy one.

By the way, yesterday was the culture night here in Uppsala and a lot of activities were held in the city, during the day as well of course. I walked around and saw live performances on several stages across the city centre, a few acrobatic girls who made jumps in the air, looked at all the foodtrucks and sweets… and also payed the university’s new building Segerstedshuset, Upplandsmuseet (museum of the country Uppsala and Stockholm lies in, I noticed that a lot of their texts were not available in English) and the Linneaus Garden a visit. The museum was so-so, they had a few exhibitions about Uppsala and it’s agglomerations, about the Million Programme and important baths in the old times in Öregrund and Östhammar. The Linneaus Garden was much more interesting to me, I wanted to go there this summer but they take an entrance fee and I didn’t feel like it was worth the money. But yesterday it was free entrance for all museums (I think?) so I went inside. It was really beautiful! Unfortunately most of the plants had naturally already started to wither, and Taiko drums were played inside the Orangery so I couldn’t get in… but I went inside a replica of Carl Linneaus’/Carolus Linneaus’ home instead. Cool!

And today, Sunday, I’ve just stayed at home and chilled… when I should have studied instead. Ugh.

 

Summary of year two

Precis som förra året tänkte jag försöka sammanfatta det andra läsåret på biomedicinprogrammet (kandidatutbildning) här på Uppsala Universitet.

Den första kursen fokuserade mycket på de första veckorna som man spenderar i sin mammas mage – var utvecklas nervsystemet ifrån, vad kan gå fel och hur lika är vi egentligen andra däggdjur? Mycket intressant (och svårt, mycket fakta att ta in) och kursen innehöll också en del histologi som fortsatte i senare kurser också. All histologi som jag har haft det här läsåret har handlat om att känna igen olika vävnader (hud, lever, mag-tarmsystemet, blodceller m.m.) och känna till om vad de gör och så. Det är kul att sitta och titta på histologiska preparat (även om det endast är på en datorskärm (bortsett från ett tillfälle)) men jobbigt att lära sig så mycket, haha. Men det gick ju trots allt. En minnesfull labb var när man fick titta på ett kycklingembryo i mikroskop… vackert men sorgligt på samma gång.

Vid nästa kurs började det bli jobbigt på ett personligt plan. Själva teorin för djurförsökskursen var inte så jobbig, men det var det däremot med att lära sig hantera råttor och möss (det gick bra, labbgnagare är så snälla), söva dem och dissekera dem. Det gjorde ont i hjärtat att söva dem och jag kunde inte dissekera min råtta. Det gick bara inte. Veckan efter var jag “tvungen” att prova med en mus och det gick lite lättare. Men jag mådde dåligt innan, under och efter kursen för man visste ju vad man skulle göra och vad man hade gjort. Som tur var var en av labbledarna en jättesnäll och duktig tjej (som vi hade i en senare kurs också).

Därefter hade vi neurobiologi. Allt om hur nervceller signalerar mellan varandra, hur nervsystemet är uppbyggt, om hur hjärnan ser ut, lite psykologi… mycket att ta in i denna kurs också. Och vi skulle göra ett grupparbete inom ett eget valt ämne – jag skrev om epilepsi “med” en klasskamrat… Jag skrev ca 70% av texten och fick mer eller mindre hjälpa henne att hitta artiklar/källor, tolka dem och formulera meningarna åt henne – dagen innan texten skulle in! Och jag pluggade inte särskilt bra under jullovet (sällskap + en sjuk förälder gör det svårare) och fick ett resultat med 0,23 poäng under gränsen till godkänt. Jag bad lärarna att omvärdera mina svar och lyckades bli godkänd – men det krävde en massa tjat och mejl innan betyget uppdaterades i datasystemet i juni. Innan jag fick veta att jag blev godkänd (mars) gick jag omkring orolig – borde jag börja plugga för omtentan? Borde jag be studentkåren om hjälp? Många tankar distraherade mig.

Efter julen började en kurs om genetik – den var rolig! Jag tror att mitt intresse hittills är inom antibiotikaresistens och genetik. Jag minns att cell- och molekylärbiologin förra året var rolig, den innehöll saker om bl.a. DNA och RNA. Under kursen fick vi jobba enskilt om en tilldelad gen (ACTN3 fick jag) och skriva en text som skulle läggas upp på svenska Wikipedia. Min togs tyvärr ned eftersom den var för “krånglig” att läsa om man inte kunde biologi (vilket inte jag tycker men nåja). Den texten kan du läsa här på bloggen om du vill.

Läsårets näst sista kurs handlade om metabolism, om hur vi bryter ned allt vi äter och använder det till energi (eller lagrar det som reserv för framtida energibehov), men även hur alkohol kan vara skadligt för vår kropp. Kursen var relativt liten men innehöll otroligt mycket fakta att ta in. Jag skrev omtentan igen nu i augusti, jag hoppas att jag klarar av den. Förstår inte hur jag misslyckades med den första, nu i efterhand såg den relativt enkel ut. Men antagligen gick det dåligt för att pappa var som värst då – han gick bort morgonen efter.

Och i och med det försvann all min motivation med att fortsätta kämpa med nästa kurs – fysiologi. Fysiologin är den kurs som är störst under hela kandidatprogrammet och kursen handlade bl.a. om hur kroppen reglerar blodomloppet, hur njurarna renar primärurinet, hur höga tryck under vattnet påverkar lungorna, om hur fysiologin ändras för mamman och fostret… och en massa mer. När ungefär halva kursen hade gått tog jag mig kragen och började ta igen allt som jag inte hade pluggat in. Varje helg i en månad satt jag i BMC (mitt campus) i flera timmar… tyvärr gick inte tentan så bra som jag trodde. Jag trodde faktiskt att jag skulle bli godkänd, det kändes så när jag skrev den. Nåja. Bara att göra om antar jag…

Så förutom jobbiga kurser har annat distraherat mig den andra terminen som har gjort det här läsåret påfrestande och inte lika rolig som den förra. Jag var tvungen att klaga om mitt tentaresultat i månader innan det äntligen blev klart, jag letade efter en ny bostad och fick reda på att jag inte alls skulle få flytta in i sista minuten… flyttade två gånger under en månads tid… men det jobbigaste var att pappa gick bort. Jag är fortfarande ledsen över det faktiskt. Hoppas på att nästa blir bättre.


I was thinking of writing a summary about my second year of my biomedical science studies (bachelors level) at Uppsala University, just like I did last year.

The first course focused a lot on the first weeks inside a mother’s belly – where does the nervous system develop from, what might go wrong  and how alike other mammals are we really? Very interesting (and hard, a lot of info to take in) and the class also contained histology which continued throughout the upcoming classes too. All the histology I’ve learned this year has focused on recognizing different tissues (skin, liver, the gut-intestinal system, blood cells and so on) and knowing their functions and such. It’s fun to sit and look at the tissues (even though if it’s only on a computer screen (except for one time)) but difficult to learn so much, haha. But I made it after all. One memorable lab of the class was when we looked at a chicken embryo with a microscope… beautiful but sad at the same time.

Things started to get difficult on a personal level when the next class began. The theory itself for the animal ethics course wasn’t so hard, but it was hard to learn how to handle rats and mice (it went fine, lab  rodents are super friendly), put them to sleep and then dissect them. It hurt my heart to put them to sleep and I couldn’t dissect my rat. I just couldn’t. The week after I was “forced” to at least try with a mouse and it was a little bit easier than the week before. But I felt bad before, during and after the course because you knew what you have to do and what you’ve done. Luckily, one of the assistants during the labs were a really nice and professional girl (which we also had for another lab for another class too).

Thereafter we had neurobiology. Everything about neurons send signals between each other, how the nervous system is built up, what the brain looks like, a little bit of psychology… a lot to take in this class too. And we had a group assignment too to write about a chosen disease – I wrote about epilepsy together with a classmate… I wrote approximately 70% of the text and had to more or less help her find articles/sources, explain them and formulate sentences for her – the day before the text was supposed to be handed in! And I didn’t study particularly well during the Christmas holidays (company + an ill parent makes it difficult) and got a result with 0.23 points below the pass limit. I asked the professors to go through my answers once again and managed to pass the exam – but only after a lot of reminders and emails before the grade was updated in the database in June. I was so anxious before I got to know that I passed the exam (March) – should I start studying for the re-exam? Should I ask for help from the student union? A lot of thoughts distracted my mind.

After Christmas began a course about genetics – it was fun! I think my interests so far involves antibiotic resistance and genetics. I recall that the cell and molecular biology class last year was fun, it had things like DNA and RNA. But for this class we were given individual assignments about a given gene (I got ACTN3) and had to write a text that had to be published on the Swedish Wikipedia website. Mine was sadly taken down because it was too “difficult” to read if one doesn’t have a lot of knowledge in biology (which I don’t think but whatever). You can read the text here on my blog if you want to (only in Swedish).

The semester’s second last class was about met, how we digest everything that we eat and use it for energy (or stores it for future energy needs), but also how alcohol can be harmful to our bodies. The course was small but contained incredibly a lot of information. I wrote the exam again last week, I hope I’ll pass this time. I don’t know how I failed the first one, it looks relatively easy now. But I guess it went bad because dad was feeling the worst back then – he passed away the morning after.

And since then I lost all my motivation to continue trying with the next class – physiology. Physiology is the biggest class during my three years of getting a bachelors degree and included topics such as how the body regulates the blood circulation, how the kidneys filtrate the primary urine, how high pressures under water affects our lungs, how the physiology changes for a pregnant woman and the fetus… and a lot more. When about half of the course had passed I told myself to get myself together and start reviewing everything I hadn’t up to that point. I sat in BMC (my campus) every weekend for a month for several hours… unfortunately the exam didn’t go as well as I had hoped. I really thought I would pass it, it felt so when I wrote it. But well. I just have to write it again I suppose… 

So except for difficult classes there’s been other things that have made this year harsh and not as fun as the first one. I had to complain about my exam result for months before it was updated in the database, I looked for a new place to live and got to know in the last minute that I wouldn’t be able to live there after all… moved twice within a month… but the most difficult thing that happened was that dad passed away. I’m still sad about it actually. I hope this next year will be better.

My dorm room experience

Jag stannade bara en månad i en korridor i Studentstaden/Rackarberget och tänkte skriva om mina intryck trots att det bara var en kort tidsperiod. Jag tror inte alls att det kan säga hur livet i en korridor är, men det kanske säger nånting om det. Dessutom vill jag komma ihåg det. 😉

Jag hade tur och hamnade i en korridor med 4 andra trevliga personer (5 inräknat med en pojkvän som ofta hälsade på) som skötte det relativt bra. Mitt enda klagomål (ok har en till förresten – ta upp matslask från sinken, tack) var egentligen att en av dem inte skötte sin städvecka och lämnade en massa återvinningsskräp till veckan därpå –  min städvecka. Min ena lårmuskel var verkligen dålig (gick och haltade i flera dagar, kunde knappt gå i trappor) och jag var inte pigg på att ta hand om “någon annans” skräp. Så jag satte upp en lapp på dennes dörr med ett sådär lagom passivt aggressivt meddelande. :3 Som tur var fixades duschavloppet/brunnen sista veckan så att vattnet åkte ut ordentligt tack vare att en av de boende kontaktade Studentstaden.

Men det var tyst i området (SÅ stor skillnad mot mitt förra boende där jag hade fönstret mot Luthagsesplanaden), nära till campus och trevliga grannar. Äntligen hade man nån att prata med medan man lagade sin middag! Dessutom var det ingen som var högljudd i sitt rum heller.

Jag hade inget internet i mitt rum och ville inte skriva på ett avtal för en leverantör heller när jag bara stannade en sån kort stund (en snäll tjej från Schweiz erbjöd sig att dela med sig av hennes men jag tackade nej), så jag stannade kvar länge på campus om dagarna för att ta vara på skolans WiFi istället. Så jag var inte så ofta i korridoren måste jag erkänna – på helgerna vaknade jag tidigt för att plugga på campus och stannade kvar på kvällarna för att se på tv eller liknande. Cyklade hem runt kl 19-20 för att laga middag + matlåda och sedan var det dags att sova.

Jag kanske ska skriva om mitt rum också. Tapeterna var gamla och nedfläckade (STORA fläckar) och rummet hade fönster med persienner och gardinstång. Det fanns en liten bokhylla och garderober med ett inbyggd handfat + spegel. Jag gillade handfatet med spegeln mest tror jag, haha, det kändes mysigt att det var inbyggt. :3 Golvet var gjort av brädor… två dörrar till rummet, en yttre och en inre.

Tja… det var nog allt jag kan berätta om mitt första korridorsrum!

————————-

I only stayed one month in a dorm on Studentstaden/Rackarberget and thought that I would write down my impression of it even though it was for such a short period of time. I don’t think at all that it might give a justified description of what it’s like to live in a dorm, but it might say something about it. Also, I want to remember my impression of it. 😉

I was lucky and got to stay in a dorm with 4 other nice people (5 if you include a frequently visiting boyfriend) that kept the place in a pretty good condition. My only complaint (ok, I do have another one actually – please throw away the food in the sink guys) was that one of them didn’t do their cleaning week properly and left all of the recycling garbage for the next week – my cleaning week. One of my thigh muscles were really bad (I was limping several days straight and could barely walk in stairs) and I wasn’t very happy to take care of “somebody else’s” trash. So I wrote a passive aggressive note and put it up on his door. :3 Luckily, the shower drain was fixed the last week so the water could go out properly thanks to one of the dorm mates contacted Studentstaden.

But it was quiet in the area (SUCH a big difference from the last place where I had my window towards a main road), close to campus and nice neighbors. Finally someone to talk to while making dinner! Nobody was loud in their rooms either.

I didn’t have any interest in my room and didn’t want to sign a contract with any company either when I was going to stay there for such a short time (a friendly girl from Switzerland offered to share hers but I declined), so I stayed on campus for many hours per day to use the university’s WiFi instead. So I have to admit, I wasn’t very much in the dorm – I woke up early in the weekends to study and stayed on the evenings to watch tv or something alike. Took the bike home around 19-20/7-8PM to make some dinner + a lunch box and then it was time to sleep. 

Perhaps I should write about my room as well. The wallpapers were old and had oil spots (HUGE spots) and the room had a window with blinds and a curtain holder. There was a small bookshelf and wardrobes with a built-in sink + mirror. I think I liked the sink and mirror the most, haha, it felt cost when it was built in. :3 The floor wa s made of wood… there were two doors to the room, one outer and one inner. 

Well… I think that’s all I can tell about my first dorm room!

Just a thought…

Vi har en videokamera i miniformat hemma och jag funderar på om jag ska ta med den hit till Uppsala i sommar eftersom det nästan är ingen som använder den. Det kan vara kul att filma saker som händer och inte bara skriva ned dem (typ tre dagar efteråt och inte på en gång som jag helst vill…). Det kan vara kul för min egen del att titta tillbaka på längre fram i tiden också. Inte för att det händer mycket i mitt liv, men när jag väl hittar på nåt så kan det vara kul att filma också. 🙂 Vad tycker ni?

We have the tiniest film camera at home and I’m thinking of bringing it with me to Uppsala this summer since “nobody” is using it. It can be fun to film things that happen and not only write them down (three days afterwards and not at once as I’d like to…). It might be nice for my own sake to look back to in the future as well. Not that a lot of things happen in my life, but when I do it might be fun to film something as well. What do you think? 🙂

No internet

Halloj!

Jag sitter kvar i skolan numera och pluggar eller gör annat – jag har ju flyttat in i mitt korridorrum och där har jag ingen internetuppkoppling! Och det är ingen idé att fixa något heller, jag ska ju bara stanna en månad. Så då är det bättre att snylta på universitetets internet istället. 😉 Som tur är så ligger det ett campus riktigt nära där jag bor, så jag kan ta en kort promenad dit om jag skulle vilja göra något på kvällarna eller på lediga dagar när jag inte orkar ta mig till min campusbyggnad.

Så idag har jag känt mig lite duktig ändå. Jag har gått igenom fyra seminarieuppgifter, skrivit klart en A4 med text till ett grupparbete om njurarna, mejlat den nya kursadministratören om att de borde skriva in i datasystemet att jag är godkänd på neurobiologitentan efter överklagan samt mejlat mitt sommarjobb på Restaurang Fossilen att jag inte kan hjälpa dem de två kommande somrarna (eftersom då ska jag ju ha SOFOSKO, sommarforskningsskolan! ♥) – så en del har blivit avbockat i alla fall! Nu tänker jag slappna av med lite tv-serier innan det är dags att cykla till rummet och laga middag + matlåda. 😉

Let’s enjoy this new song by Lana Del Rey feat. The Weeknd for Lana’s upcoming album with the same name – Lust For Life!

Hiya!

I’m staying at school these days and studying here and do other stuff – I have moved into my dorm room like I’ve mentioned before and I have no internet connection there! And there’s no idea to try to get one either, I’m only staying for a month after all. So it’s much better to use the university’s internet instead. 😉 Luckily for me, there’s a campus reeaaallly close to where I live, so I could just take a short walk there if I’d like to do someting in the evenings or on days with nothing on the schedule and I don’t feel like taking the bike to my campus building.

So I feel a little good today. I’ve worked through four seminar questions, written an A4 paper of text for a group project about the kidneys, e-mailed the new course administrator that they should write into the system that I’ve passed the neurobiology exam after appeal, and also written an e-mail to my summer job at the restaurant that I won’t be able to help them the two upcoming summers (because I’m going to SOFOSKO, the summer research school! ♥) – so at least a few things are off the to-do list now! Now I’m going to relax with some TV shows before it’s time to ride the bike back to my room and make som dinner + lunchbox for tomorrow. 😉

Easter 2017

Påsken började med pappas begravning på skärtorsdagen och jag tror inte jag tänker skriva om den… det var fint och så, men jobbigt förstås. Men han är liksom inte död för mig, även om jag vet att han är det i verkligheten. Och börjar tårarna komma så jag ska inte skriva mer om det, hehe. :’)

På långfredagen var det dags att flytta. Från mitt inneboende till ett korridorrum någon gata längre bort dom jag stannar i en månad. Jag hann hälsa på två andra som stannade där under påsken, Alicia och Tiffany (?), och de verkade jättetrevliga! Hoppas det kommer fungera bra i en månad nu. Jag åker till mitt rum senare idag. 🙂 Ser fram emot min nya kontorsstol och gardinerna mamma klippte ihop av påslakan (hon kunde inte stå emot hur billiga de var på IKEA, haha…).

Och på lördagen åkte jag, brorsan och hans fästmö in till Hotell Diplomat (kände mig orolig innan att jag inte skulle passa in på ett sånt ställe, men det var lugnt) för Afternoon Tea. Jättegott! Jag beställde in en kanna te som hette “Marco Polo” som smakade lite fruktigt. Det var inspirerat av hans resor och beskrivningen lät som en resebrochyr så jag var ju bara tvungen att ta den, haha! Brorsan tog hotellets egna blandning och den smakade starkt (!!) och luktade ännu starkare, haha! Tur att jag inte valde det, jag är inte så förtjust i te som smakar som att de har dragit i flera timmar.

Snittarna var goda (speciellt den med paprikafyllning!) och de påskinspirerade bakverken också. Men bäst var kanske de nygräddade sconesen, går ju inte att stå emot när man älskar bröd heller! Två stycken små scones fick man, plus små skålar med vaniljsmetana, drottningmarmelad och gräddig lemoncurd tror jag.

Efteråt gick vi vidare till Sephora där Sarah (brorsans fästmö) såg till att jag hamnade i en stol och att en makeup artist fixade till mig! Kändes kul men annorlunda eftersom jag typ aldrig har smink på mig. 😛 Sminkösen (säger man så på svenska eller handlar det bara om teaterfolk?) var supertrevlig och rolig att prata med, och hon var snäll som frågade mig innan om det var okej att sätta på nåt mer eller om jag skulle tycka att det skulle kännas konstigt. Det slutade med att vi gick därifrån med varsin kasse plus gratisprover eftersom Sarah var med i deras lojalitetsprogram hemma i USA.

Och sist men inte minst så stannade vi en stund i Kungsträdgården och fotade alla körsbärsträd förstås! Så rosa och fina! Vi hjälpte några turister att ta bild också. 😉

Och sedan dess har jag vara varit hemma och läst fyra artiklar till ett grupparbete. Jag skulle hitta fyra artiklar om hur man kan behandla högt blodtryck och njursjukdom. Jag hoppas jag kommer med något bra på torsdag då jag ska presentera en av dem.

Och just det! Jag sökte till att läsa en grundkurs i persiska nästa termin, känner lite för att lära mig baserna i alla fall. Kanske för att pappa gick bort, jag vet inte. Men i alla fall. 15 hp på halvfart som distanskurs fast det leds av Uppsala Universitet. 🙂

Easter began with dad’s funeral on Maundy Thursday and I don’t think I’ll write about it… it was beautiful and so, but though of course. But he’s not really dead to me, even though I know he is in reality. And now I can feel my tears welling up so I’ll stop here, hehe. :’)

On Good Friday, it was moving day for me. From my roommate’s student apartment to a dorm room a few streets away which I will stay at for a month. I did meet two other dorm room mates who stayed there for Easter, Alicia and Tiffany (?), and they seemed really nice! I hope it’ll all go well this month now. I’ll go to my room later today. 🙂 I really look forward to my new office chair and the curtains mom cut from bed sheets (she couldn’t resist the cheap IKEA price, haha…). 

And on the Saturday, I, my brother and his fiancée went to Hotel Diplomat (I was worried that I wouldn’t fit in such a fancy place, but it was ok) for some Afternoon Tea. It was lovely! I ordered a pot of tea called “Marco Polo” which tasted a little fruity. It was inspired by his travels and the description sounded like a travel guide so I just had to pick that one, haha! Big bro had the hotel’s own tea blend and it tastes strongly (!!) and smelled even stronger, haha! I’m glad I didn’t pick that one, I don’t really like tea that taste like they’ve been brewing for hours.

The small sandwiches were good (especially the one with bell pepper filling!) and the Easter inspired pastries/desserts too. But perhaps the freshly baked scones were the best, it’s impossible to not like them if you’re a bread lover just like me! Two scones per guest served with vanilla smetana, Queen’s marmalade (blueberries, raspberries and blackberries) and a creamy lemon curd I believe.

Afterwards, we went to Sephora where Sarah (my brother’s fiancée) made sure I was seated in a stool and that a makeup artist made me pretty! It was fun but different since I pretty much never wear makeup. 😛 The makeup artist was really friendly and fun to talk to, and she was very sweet to ask me if it was ok to add something on or if I would feel like it was too much. And the visit ended with us both leaving with a bag plus some free samples because Sarah is in their loyalty program in the states.

And finally we stopped at Kungsträdgården (“King’s Garden”) and snapped photos of all the cherry blossom trees! So pink and pretty! We also helped some tourists with taking pictures too. 😉

And since then I’ve just stayed at home and read four articles for a group work. I was supposed to find four articles on how to treat hypertension and renal determination. I hope I’ll come up with something good on Thursday, that’s when I’m supposed to present one of the articles.

Oh right! I applied to take a beginners class in Persian next term, I feel like I need to learn at least the basics. Maybe because dad passed away, I don’t know. Whatever. 15 credits on half speed and as a distance course even though it’s held by Uppsala University. 🙂

Bye, blue room

Hej då mitt blåa rum på Rackarberget, jag kommer sakna dig trots allt oväsen som hörs genom fönstret där den högtrafikerade bilvägen precis är utanför. Och gatulampan som lyser in genom de trasiga persiennerna. Hoppas nån annan trivs här när det är renoverat och klart…


Goodbye my blue room, I’ll miss you even if the noise from the heavily trafficked road just outside my window could be heard all day long. And the street lamp which lights up my room through the damaged window blinds. I hope someone else will like it here after the whole area is renovated…

Housing? Check. Summer research school? Check!

Asså, haha, skrev jag i vintras att jag skulle försöka skriva varje dag? Vi ser ju hur det har gått, haha… Men eftersom det har skett en del den senaste tiden så ska jag försöka skriva ihop en del. Och försöka skriva det samma dag som det händer också och inte “i lördags hände det här” som det ofta blir! Blir lättare att kika igenom arkivet då…

Men. Bostadsproblemet verkar ha löst sig! Brorsans fästmö frågade runt på sitt jobb och någon kände någon som kände någon annan som skulle hyra ut rum i Uppsala – dit flyttar jag i maj! Nu är det helt bestämt med kontrakt skrivna och så – inga “missförstånd” denna gång som med den förra hyresvärden. Men jag måste flytta ut nu i helgen och ett tag var jag orolig att jag måste flytta hem i en månad innan jag flyttar i maj till det nya inneboenden… jag har inte särskilt många bra minnen av den första tiden när jag pendlade till Uppsala, och dessutom såg jag att jag börjar kl 8 nästan varje dag efter påsk (vilket skulle betyda att jag måste vakna kvart i fem för att hinna i tid – och hoppas på att tågen fungerar). Men! Som tur är har jag lyckats få ett korridorrum på korttidskontrakt (hämtade ut nycklarna idag!) i samma område som jag bor nu. Bara nån gata bort. Och eftersom det är ett korttidskontrakt går det bra att jag stannar i bara en månad tills jag flyttar i maj igen. 😀 OCH så behåller man sina ködagar hos Uppsala Bostadsförmedling – bra va!

Jag fick också veta ikväll att jag lyckades bli antagen på sommarforskningsskolan! Ser verkligen fram emot det, det kommer bli kul. Jag ska få arbeta med hur Alzheimers och diabetes typ II kan kopplas ihop – intressant! Min handledare är jättebra (tror jag, har fått ett bra intryck av henne tidigare i alla fall).

Så där, nu måste jag nog runda av och släcka ljudet för att sova. Ska försöka skriva mer imorrn, bland annat om attentatet i Stockholm. Åh, vad konstigt det kändes att gå där två dygn efteråt! Mitt kära Stockholm!


Haha, did I write last winter that I’d try to write a little everyday? Well, we have all seen how that’s been going, haha… But since a lot has happened lately, I’ll try to write at least something. And I’ll try to write stuff at the same day that they happen and not like ” this happened last Saturday” like I often do! It makes it easier to go through the archive then…

Anyway. The housing problem seems to have been solved! Big bro’s fiancée asked around at her workplace and apparently someone knew someone who knew some other person who was going to rent a room in Uppsala – so I’m moving there in May! Now it’s all done with contracts written and signed so – no “misunderstandings” this time like with the last renter. But I have to move this weekend and for a while, I was worried I had to move back home to Stockholm for one month before I go to this new room in May… I don’t really have lots of good memories from when I took the commuter train to Uppsala each morning, and I also saw that I pretty much start at 8 every morning after Easter (which would mean that I’d have to wake up at 4:45 AM – and hoping for the trains to go on time). But! Luckily, I managed to get a dorm room to stay at for a short term contract (I got the keys today!), in the same area that I live in at the moment. Just a few streets away. And sinice it’s a short term contract, it’s ok to just stay for one month until I move in May. 😀 AND I get to keep my queue days at the housing agency – isn’t that great!

I also got to know this everning that I’m in the summer research school! I really look forward to it, it’ll be fun. I’ll get to work with how Alzheimer’s and diabetes type II can be linked – interesting! My supervisor is really good (I hope, at least I’ve gotten a good impression of her when I’ve seen her earlier).

Ok, I better stop now and turn off the lights and go to sleep. I’ll try to write more tomorrow, about the terror attack in Stockholm among other things. Oh, how weird it felt to walk there two days afterwards! My dearest Stockholm!