Yes!!

Åh, en sån bra dag!! Alla mina problem och bekymmer bara försvann på mindre än ett dygn! Som jag skrev senast så har jag försökt hitta en ny bostad här i Uppsala och funderat på olika inneboenden i några månader men ingen har känts tillräckligt bra. Det har legat och gnagt om att jag snart måste hitta någonstans att bo igen. Igår fick jag dessutom veta att jag måste flytta ut senast i april – så jag kunde inte stanna kvar hel terminen! Om jag inte ville betala hela hyran själv, vilket jag inte ville. Lägenheten känns för stor för bara mig och jag skulle nog inte klara av hyran heller.

Men. Som om Fru Fortuna äntligen såg mig så hade jag världens tur och hittade ett rum att hyra på en gata jag tycker väldigt mycket om i centrala Uppsala! Jag skrev ett mejl och fick snabbt svar tillbaka – idag fick jag komma förbi och titta på det. Det var jättefint! Jag kände att jag skulle säkert trivas med mamman som hyr ut rummet och hennes små barn. Förhoppningsvis blir det inte alltför stökigt, men i så fall får jag stanna kvar i skolan och plugga där. Hon verkade jättetrevlig, och jag hade verkligen tur, för en (desperat?) kille ringde på dörren och frågade om han skulle få kunna bo där… utan att meddela i förväg om vem han är eller om han kan få titta på rummet. Dessutom letade hon efter kvinnliga inneboenden, så… han var nog desperat tror jag. Men jag hörde henne säga vid dörren att rummet redan var utlovat (till mig!).

Som om det inte var nog så verkar mitt problem med neurobiologitentan vara över, idag fick jag veta att jag har fått 0,25 poäng extra och kommit upp till den poäng som krävdes för att få godkänd! Det stod visserligen inte ordagrant “du är godkänd” i mejlet, men jag tolkar det så. Jag saknade trots allt 0,23 poäng för att bli godkänd..!

Och! Jag fick en rabattkupong till mataffären också! Den här dagen är det bästa som har hänt mig på LÄNGE i Uppsala! Kände att jag verkligen behövde det här, det har varit så jobbigt att tänka på allting så länge!


Oh, it’s been such a good day!! All my problems just disappeared in less than a day! Like I wrote in the last blog post, I’ve been trying to find a new place to live here in Uppsala and been thinking for a few month of different homes to be a flatmate at, but nothing felt really good. This problem has been in my mind, that I need to find something soon. Yesterday I was told that I need to move out before April – which ment that I couldn’t stay here the whole term after all! If I didn’t want to pay the whole rent on my own, but I didn’t want to do that. This student apartment feels too big for only me and I don’t think I could manage the whole rent on my own either.

But. As if Lady Luck finally saw me, I had the biggest luck and found a room to rent on a street I very much like in central Uppsala! I wrote an e-mail and got a reply quickly – I got to see the room today. It was really nice! I got the feeling that I would really like staying with this mother and her small children. Hopefully it won’t be too messy or loudly, but if that’s the case I can always stay in school a bit longer and study there. She seemed very lovely, and I was really lucky because a (desperate?) guy rang on the door bell and asked if he could live there… without telling her in advance about who he is or if he could see the room. Also, she had specifically written that she was only looking for female flatmates… I think he was desperate. But I heard her say at the door that the room was already promised to someone else (me!).

And as if that wasn’t enough, it seems that my problem with the neurobiology exam is over too. I got to know today that I got 0.25 points extra and the final sum that is necessary to pass the exam! It didn’t specifically say in the e-mail that *you’ve passed”, but I think I am. I did only need 0.23 points to pass after all..!

And! I recieved a discount coupon for the supermarket too! This day is the best thing that have happened me for a LONG time in Uppsala! I feel like I really needed this, it’s been so tiresome to think about all these problems for such a long time!

It’s been quiet here

Halloj!

Det har varit full rulle sedan julen och jag har inte haft tid att sätta mig ned och skriva om vad som händer i mitt liv… förrän nu! Jag har ett par tankar som jag tänkte dela med mig av, men de får skrivas som egna blogginlägg och publiceras senare.

Kursen i “medicinsk genetik” (tänk typ bara allt om gener, genetiska sjukdomar och vem som ärver vad) tog slut igår och jag hoppas att den tentan gick bra… min förra tenta i neurobiologi blev jag underkänd med en halv procent!! Jag är så sur för att de underkände mig (en halv procent motsvarade ju inte ens 1 poäng på tentan!), men lärarna ville inte ge med sig så jag måste väl göra omtentan i mars. En vecka innan tentan för kursen som drar igång på måndag: metabolism. Vi får se hur det går, i värsta fall kommer jag kugga på bägge två.

Hur som helst. Nu glömmer vi mina misslyckade prov. 😛 Igår efter tentan var det ett soligt och ganska varmt väder, så jag tog på mig min nya jacka och promenerade runt i Uppsala med lurarna i öronen. Passade på att testa “My Story” funktionen på Instagram också! Det var roligare än vad jag trodde, haha! Tog såklart bilder med mobilen också, jag lämnade den riktiga kameran hemma för de flesta platser har jag redan fotograferat (t.ex. den botaniska trädgården).

Idag ska det tvättas en del och sedan ska jag passa på att vara med brorsan som också är i Uppsala idag p.g.a. ett möte. 🙂 Det var så skönt att kunna ta en sovmorgon i morse, har inte gjort det på länge eftersom jag ville plugga så mycket som möjligt inför tentan…

Vi hörs senare!

Hiya!

The time has flied by since christmas and I haven’t had the time to sit down and write about all the things that’s happened in my life… until now! I have a few thoughts I wanna share, but I’ll write blog posts for them seperately and publish them later.

The course about “medical genetics” (think about everything about genes, genetic diseases and who inherits what) ended yesterday and I hope the exam went well… I failed my last exam about neurobiology with 0.5%!! I’m so mad they failed me with a half percentage (0.5% doesn’t even equal 1 point of the exam!) but the teachers didn’t want to round it up to let me pass so I guess I’ll have to take the exam again in March. One week before the exam of my next course that starts on Monday: metabolism. We’ll see how it goes, I’ll fail both of them in the worst case scenario.

Whatever. Let’s not think about my failed exams. 😛 Yesterday after the exam, the weather was sunny and kinda warm, so I put on my new jacket and walked around in Uppsala with music in my ears. I took the opportunity to try out the “My Story” function on Instagram too! It was more fun than what i thought it would be, haha! I did of course snap some pictures with my phone too, I left the real camera at home because I have already photographed most of the places (like the botanical garden for example).

Today, laundry needs to be done and then I’ll spend some time with my brother who is in Uppsala as well because of a meeting. 🙂 It was so nice to sleep in this morning, I haven’t done that in a long time because I wanted to study as much as I could for the exam…

See you later!

Extra long lunch break

Tjo!

Jag skrev ju förut att jag skulle försöka skriva lite oftare i bloggen så jag passar på nu under lunchen/håltimmen. 😉 Idag började terminens sista kurs: neurobiologi! Det betyder helt enkelt allting som har med nervceller och nervsystemet att göra. Jag hoppas det blir kul! Jag vet inte riktigt än, men den blir förhoppningsvis bättre än förra kursen (som jag fortfarande inte tänker skriva om). Dagens föreläsning var en genomgång om hur nervcellerna ger nervsystem, hur signaler skickas till och från hjärnan och hur ryggmärgen och hjärnan är uppdelad. Typ. Jag ska försöka sammanfatta saker lite efter det här blogginlägget, hehe. Måste bli bättre på att skriva ned viktiga saker från föreläsningar på en gång, jag halkade efter i början i terminen och gav mer eller mindre upp då… visste inte riktigt var jag skulle börja och så ser man bara alla föreläsningar man hänger efter med… inte bra! Nu ska det blir skärpning på det! ( > w < )

Imorgon ska vi ha en föreläsning med en föreläsare vi hade i embryologi och vävnadsbiologi-kursen och jag såg att det är exakt samma Power Point som då… frågan är om jag ska gå på den för att fräscha upp minnet eller om jag bara ska gå hem… hm, jag bestämmer mig nog imorgon hur det blir.

Vi ska ha ett litet grupparbete om något ämne som man får välja själv. Det fanns ett par förslag (sömn och drömmar, epilepsi, koffeinberoende, minnen m.fl.) men jag känner för att ha fantomsmärta istället, haha. Man fick komma med egna förslag också men jag tror inte riktigt att min gruppkompis är med på det. 😛 Var inne på alien hand syndrome också men det känns lite läskigt så jag vill nog inte läsa om det, haha… tänker typ på skräckfilmer men det är nog inte så läskigt trots allt, mest jobbigt skulle jag tro…

Vi hörs senare! I eftermiddag ska jag få en demonstration på en riktig människohjärna! Lite läskigt faktiskt.

Tack för att du läser! 🙂

Sitting at the campus library and listening to music on this grey and windy day – but I think the clouds are starting to go away now!

Hiya!

I wrote before that I would try to write more often in the blog so now on my extra long lunch break I take the opportunity to do so. 😉 Today was the start of this semester’s last course: neurology! It simply means everything that has to do with neurons (nerve cells) and the nervous systems. I hope it’ll be fun! I don’t really know yet but hopefully it’ll be better than the last course (which I still won’t write about). Today’s lecture was a review about how neurons give nervous systems,  how signals are transferred to and from the brain and how the spinal cord and brain is divided. More or less. I’ll try to summarize the lecture after writing this blog post, hehe. I gotta be better with summarizing important stuff from lecture on the same day, I got behind with that at the beginning of the semester and more or less gave up then… I didn’t know where to start and all you see are all these lectures you still have to review… not good! I’ll get better at it from now on! ( > w < )

Tomorrow we’re having a lecture with a lecturer we had in the embryology and tissue biiology course and I saw that it’s the exact same Power Point presentation as then… the question is whether I should go to it and freshen up my memory or if I should go home instead… hm, I think I’ll decide how it’ll be tomorrow.

We’re having a small group assigment about some subject we can decide to choose. There were some suggestions (sleep and dreams, epilepsy, caffein addiction, memories and more) but I feel like having phantom limb pain instead, haha. You could come up with own suggestions too, but I don’t think my group mate is really as interested as I am about it. 😛 I thought about alien hand syndrom too but it sounds a little scary so I don’t think I wanna read about that, haha… I start thinking about scary movies but I don’t it’s that scary in real life, more annoying I think…

See you later! This afternoon I’m going to get a demonstration on a real-life human brain! Kinda scary really.

Thanks for reading! 🙂

Teacher’s dinner – a summary

Middagen hölls en kall och blåsig kväll tidigt i november för ett par veckor sedan och regnet öste ned. Trots det tog jag mig dit med min cykel och försökte att inte frysa samtidigt som jag försökte se framför mig medan regndropparna piskade mig i ansiktet. Och ja, jag kom fram men var väldigt blöt och kände mig inte så middagsfin!

En liten samling lärare och studenter stod redan och småpratade när jag kom fram (och jag kom på att det kan vara en bra idé att springa ned till mitt skåp i källarkorridoren och låsa in ytterkläderna så att man kände sig lite mindre blöt) och som tur var höll minglet inte på särskilt länge och vi kunde sätta oss vid borden. Vilket var bra för min del för då kunde ingen se mina dyblöta strumpbyxor och klänningens kjol. Det var ingen fin middag men man ville ju ändå se presentabel ut.

Jag hamnade längst ut vid det ena bordet och framför mig satt av en tjej som går ett år över mig (vi hade träffats i ett grupparbete under veckan innan så det var ju skönt att man “kände” åtminstone någon) och till min högra sida satt en av våra lärare – kanske inte den lärare jag hade hoppats på, men sällskapet blev bra ändå. Den läraren är trevlig men undervisar oss i hur man ska hålla bra presentationer… inte riktigt vad jag hade hoppats på som sagt, jag ville helst hamna bredvid en lärare/forskare och be dem berätta vad de forskar på. Om det var något intressant kanske jag skulle kunna be om att få hjälpa till på något sätt (jag skulle seriöst kunna hålla på med en massa pappersarbete bara för att få vara i deras miljö och “få en fot in”), eller så kunde jag fråga om de visste något om SoFoSko, Sommarforskningsskolan som Uppsala Universitet erbjuder (som jag nämnde förut, klicka på länken). Jag försökte med “jag minns att din föreläsning förra året var så inspirerande!” men jag tror inte att den läraren mindes mig särskilt bra, haha (vilket är förståeligt).

Det kanske inte gjorde något att jag inte hamnade hos någon forskare för de flesta lärare verkade ha mest lust att prata om annat (vilket jag kan förstå – vem vill tänka på jobbet under en middag?) och bara ha kul med oss studenter. När kvällen hade pågått ett tag valde jag att byta plats (flera hade redan gått hem så det fanns lediga platser) för att ta del av ett samtal vid bordet bakom mig som lät intressant.

Middagen ordnades av Biomedicinska Föreningen (BMF) och de beställt cateringmat från campusets restaurang (som var jättegod!) och ordnat med en frågesport om programmet – laget jag var med i vann! Priset var en liten chokladask som vi valde att skicka runt till alla som kom till middagen. Det blev två varv innan chokladen tog slut.

BMFs Limbiska Priset delades också ut och det gick till en lärare vi hade i anatomi – han var riktigt duktig och engagerad. Han gick plötsligt bort i somras men jag tror verkligen att alla som har haft honom uppskattade hans kunskaper, för han kunde verkligen allt. Priset togs emot av Programansvarige som lovade att ställa priset (ett inramat ark med motiveringen nedskriven på) på en plats vid hans tidigare arbetsplats.

Kvällen slutade med att de som hade gått på middagen tidigare år hade tagit med sig tomma matlådor som de fyllde med mat (för de visste att det brukar bli en massa mat över, varför tänkte inte jag på det för??) och jag cyklade hem igen… när det kändes som att jag precis hade blivit torr igen.


The dinner was held on a cold and stormy night early in November a couple of weeks ago and the rain was puring down. I still took my bike with me and tried not to freeze while I tried to see what’s in front of me with while the raindrops whipped my face. And yes, I did arrive but I was very wet and didn’t feel very pretty for a dinner!

A small gathering of teachers and students was already there when I arrived and chit chatted (and I realized that it would be a good idea to run down to the cellar where my locker is and lock my rain jacket and such so I wouldn’t feel so wet) and luckily the mingle didn’t go on for too long and we take seats at the tables. Which was good for me because then no one could see my drenched stockings and the wet hem of my dress. It wasn’t a fancy dinner but I still wanted to look presentable.

I got a seat at the far end of one of the tables and in front of me was a girl that one year above me (we had met one week earlier during a short group project so it felt nice that I “knew” at least one person) and to my right side was one of our teachers – maybe not the teacher I had hoped for, but the company was still good. That teacher is really nice but teaches us how to hold a great oral presentation… like I said, not exactly whar I had hoped for, I hoped I would sit close to a teacher/researcher and ask them to tell me a little bit about what they’re researching about. If it was something interesting I might had asked if I could help in somme way (I could seriously consider doind paper work only to be in the same environment as them and “get at foot in the industry”), or if they knew anything about SoFoSko, the Summer Research School that Uppsala University offer (which I have mentioned before, click on the link). I tried with “I remember that your lecture was really inspiring!” but I don’t think that teacher remembered me, haha (which is understandable).

Perhaps ot wasn’t so bad that I didn’t get to sit next to a researcher because it seemed that most of the teachers wanted to talk about something else (because who wants to discuss work at a dinner?) and just have fun with us students. When the night had been going on for a while, I decided to chance seats (several people had decided to leave already so there were available seats now) to join a conversation at the table behind me which sounded interesting.

The dinner was held by The Biomedicial Association (Biomedicinska Föreningen (BMF)) and they had ordered catering food from the campus restaurant (it was really good!) and a quiz about the program we’re studying (biomedicine bachelor’s degree) –  and the team I was in won! The prize was a small chocolate box and we decided to pass it around to everyone who came to the dinner. It took two turns until the chocolates were eaten.

The Limbic Award (“Limbiska Priset) is a prize from BMF which was handed out during the dinner. It was awarded to one of our teachers we had in anatomy – he was really good at it and engaged too. He suddenly passed away last summer but I truly believe that everyone who had him as a teacher appreciated his knowledge, because he really did know everything about it. The person responsible for our programe took the award (a framed sheet of the explanatory memorandum written down) and promised to place it his old working place.

The night ended with those who had went to dinners held previous year brought their empty lunch boxes they had brought with them to fill them up with left over food (because they knew there usually were a lot of untouched food, why didn’t I think of that??) and I took my bike home again… just when I had become dry again.

Campus tour

Haha, jag hittade nyss den här filmen om min campusbyggnad BMC någonstans på Uppsala Universitets hemsida, och de får det att låta vackrare ön vad det egentligen är. xD Jag har inte varit i alla campusbyggnader, bara några få (och då inte sett allting), men BMC tillhör verkligen inte de vackraste av dem skulle jag säga. Filmen var ganska underhållande var den ändå! Så är du nyfiken på var jag befinner mig i om dagarna, klicka här för att se filmen. Dock så måste jag bara säga att det finaste rummet i BMC (det som har klängväxter, fina stolar och en imponerande, grön spiraltrappa) inte är tillgänglig för studenter, vilket är lite synd. För där vill man nämligen sitta och äta sin lunch när det inte finns plats någon annanstans än i föreläsningssalarna (där man egentligen inte får äta)!

IMAG1619

One of the earliest picture I took for this blog, showing a map over my campus building. A bit confusing though since the building has many floors.

Haha, I just found this video about my campus building BMC somewhere on Uppsala University’s website, and they really make it sound more beautiful than it actually is. xD I haven’t been to all the campus buildings, just a few (and haven’t seen all how they actually look like inside), but BMC is in my opion not of the prettier ones. The film was still quite entertaining! So if you’re curious about where I spend my days at, click here to watch the video. But, I have to say, the most beautiful room of all of BMC (the one with vines, pretty chairs and the impressive, green spiral stairs) is not available for students, which is a shame. Because you really want to sit there and eat your lunch when there’s no where else to sit except for the lecture rooms (where eating isn’t really allowed)!

Busy

Minimal update: har en stor tenta nästa vecka och kommer alltså plugga inför den de kommande dagarna! Känns inte som att jag kommer klara den, men tänker ändå försöka. Ses om ett bra tag igen!  🙂

Minimal update: I have an exam next week so I’ll study for it the following days! It doesn’t feel like I’m going to pass it, but I’m still going to try. See ya in a long time! 🙂

So tired

Den här veckan har jag pluggat en del, men det är fortfarande saker som jag “ligger efter” med. Saker som jag hade tänkt att hinna med att göra men inte gjort. Det är ganska mycket som ska förberedas eller vara klart den här och nästa vecka; förberedelse för seminarier, tentafrågor som ska besvaras (vi får 25 st frågor i förväg varav 4 kommer på tentan – samtliga måste ha korrekta svar för annars blir man inte godkänd även om man skrev bra på resten av tentan), artiklar som ska läsas, ett fall som ska lösas (man får en uppgift som man själv ska definiera frågor till och sedan hitta svar på frågorna), lära sig nya ord och infärgningsmetoder, lära känna igen olika vävnader och celler på preparat genom att titta i mikroskop… och till det kommer det föreläsningar förstås. Men det känns som att tiden bara flyger iväg när man måste hinna med att handla mat, tvätta och laga mat också… så jag har bara känt mig trött den här veckan. Jag skyller på att jag har varit förkyld, hehe. 😛 Även om jag för det mesta har känt mig pigg så kommer det liksom smygande… på eftermiddagarna vill jag helst bara sova, fast det går ju inte för då skulle jag (förmodligen) vakna för tidigt istället.

Så nej, jag pluggar inte varje dag och inte 8-17 heller (som svar på din fråga (riktat åt en av mina kompisar (du vet vem du är lol))). Jag pluggar tills jag känner att jag har hunnit med det jag hade som mål att hinna med eller tills jag inte orkar med. Och igår orkade jag ingenting och idag… knappt någonting. Vilket betyder att jag ligger efter och får ta igen i helgen.

img_0641

It’s slowly getting colder – September has been warm so far!

I have studied a bit this week, but there are still things that I’m “behind” with. Things that I thought I’d have time to do but haven’t. There’s quite a lot of things that needs to be prepared or be finished this and next week; preparations for seminars, exam questions that should be answered (we’re given 25 questions before the exam and 4 of them will be on the exam – all of them has to be answered correctly in order to pass, even if you did write well on the rest of the exam), articles that need to be read, a case which needs to be solved (you’re given a problem which you’re supposed to come up with your questions about and then find the answers to these questions), new words to learn and staining methods, cells and tissues to recognice with microscopes… and then there’s also, of course, the lectures too. But it feels just as if the time flies away when you have to buy food, wash laundry and cook meals too… so I’ve just been so tired all week. I blame the tiredness on the cold I’ve caught, hehe. 😛 Even if I’ve been mostly kinda energetic, it just comes slowly… I just wanna sleep during the afternoons, but I can’t really do that because then I’ll (probably) just wake up too early instead.

So, no, I don’t study everyday and not from 8AM-5PM either (as answer for your question (aiming for one of my friends (you know who you are lol))). I study until I feel like I’ve finished what I’ve had planned to do that day or until I feel like I don’t wanna do it anymore. And yesterday I didn’t feel like doing anything and today… hardly anything. Which means I’m behind my goals and have to do more this weekend.

 

Upcoming posts

Även om jag inte har så mycket fritid än (3 timmars pendling varje dag, whoohoo) så har jag tankar om vad jag ska skriva i bloggen. Så här kommer en lista på vad ni kan förvänta er!

  • Fler bilder från i somras
  • Vad som har hänt i kursen jag läser nu i början av tredje terminen (ofc, det här är ju delvis en studierelaterad blogg!)
  • Guide om hur man ansöker bostad i Flogsta
  • Förslag på var man söker studentbostäder i Uppsala
  • Bokrecension på Joyce Carol Oates “Blonde”
  • En engelsk version av min hjälp-blogginlägg om organisk kemi som jag skrev på svenska förra året (Klicka här för att komma till den Svenska texten)
  • Berätta lite kort om Vegomässan som jag och mina vänner besökte

Even though I don’t have much spare time (takes three hours to travel by train every day, whoohoo), I do have ideas about what to write in the blog. So here’s a list of what you can look forward to in the future!

  • More pictures taken from this summer
  • What’s happened in the course I’m having now at the beginning of semester three (Ofc, this is partly a study related blog after all!)
  • Guide to how to apply for a dorm room in Flogsta
  • Suggestions on where to look for student rooms/apartments in Uppsala
  • Book review on Joyce Carol Oates’ “Blonde”
  • An English version of the organic chemistry help blog post I wrote in Swedish last year (Click here, if you’re curious, to go to the Swedish version)
  • Write a little bit about “Vegomässan” (“the vegan/vegetarian fair”) me and my friends went to

Disappointment

Jag skickade in ett flertal papper till Karolinska Institutet i våras i ett försök att börja termin 3 av kandidatprogrammet i biomedicin där istället för att fortsätta hos Uppsala Universitet (av flera anledningar). Sedan var det bara att vänta på svar från KIs studievägledare i några månader. Ska jag vara ärlig så hade jag inte mycket hopp till att få börja studera där men jag kände att det var i alla fall värt ett försök eftersom detta är något som jag fortfarande vill väldigt mycket. Och så kom beskedet: jag fick inte plats i klassen. Och även om det var något som jag hade förväntat mig att få som svar så blev jag väldigt ledsen. Jag skulle alltså behöva återvända till en stad jag inte känner mig hemma i, till ett väldigt tyst hem med en väldigt hård säng och till en klass jag knappt har vänner i. Jag kunde inte hitta något positivt i situationen alls och dagen efter på sommarjobbet kände jag mig väldigt deppig. Det enda jag var glad över var att jag i alla fall hade någonstans att bo (samma rum som jag hyrde som innan) och inte behövde pendla i fem månader igen – men nu måste jag åka hem varannan helg för att en annan person ska bo i studentlägenheten då. Vilket innebär flera måndagar med stress över om tågen går som de ska eller inte.
Jag är fortfarande inte riktigt nöjd med situationen än men jag har börjat acceptera det hela nu. Jag har nyligen lyckats blivit utvald till ett korridorrum i Flogsta och jag vet inte om jag ska vara glad eller inte. Vissa kanske tycker att jag låter kräsen, men jag har faktiskt inte hört något bra om Flogsta så det blir ju lite svårt att se fram emot det. Eller jo, det enda positiva jag har hört är att man blir mer social med alla andra som bor i korridoren. Om det stämmer eller inte får jag se i framtiden… Jag planerar att stanna i Flogsta tills jag hittar något eget, något bättre, antingen bostäder via köpoängssystemet eller via en nation.
Hm, jag började att prata om KI och kom in på Flogsta på något sätt? Kanske bäst att avsluta inlägget nu.

img_0487

A ladybug landed on my jeans last week.

I sent several papers to Karolinska Institute last spring in an attempt to start studying semester 3 of the bachelor programmer of biomedicine at their university instead of keep going to Uppsala University (because of different reasons). Then all I had to do was waiting for an answer from KI’s student counselor for a few months. To be honest, I didn’t have much hope for actually become a KI student but I felt like it was at least worth a try because it’s still something I really want to be. And I got the answer: they didn’t have room for me in the class. And even though it was something I had expected I still became very sad. I had to return to a town I don’t feel like home in, to a very quiet home with a very stiff bed and to a class I hardly have any friends in. I couldn’t find something positive about the situation at all and the day after, at summer work, I felt very low. The only thing I was glad about was that I at least have somewhere to stay/live at (the same room I rented as before) and don’t have to travel by commuter train for five months again – but now I have to go back home every other weekend because another person is going to stay in the student apartment. Which means more Mondays with stress wether the trains are functioning or not.

I’m still not completely happy about the situation yet but I’ve begun to accept it now. I recently got randomly selected for a dorm room in Flogsta and I’m not sure if I should be happy or not. Some might think I’m choosy, but I honestly haven’t heard anything good about Flogsta so it’s hard to look forward to it. Well, ok, the only good thing I’ve heard is that you become more social with the others who lives in the dorm. If that’s true or not is something I still have to experience… I plan on staying in Flogsta until I find something better, either through a queue points system or through a nation.

Hm, I began talking about KI and somehow ended with Flogsta? Maybe it’s time to end this blog post now.